Näe, vad tror ni om att man skulle ta och dammsuga lite även i mars?
Visar inlägg med etikett 80-talism. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett 80-talism. Visa alla inlägg
torsdag 24 mars 2011
tisdag 8 mars 2011
Gästblogg: Lisa ryter ifrån
Lisa Swedén gästbloggar hos Total Eclipse om en en ledare i dagens UNT:
Provocerad av den här ledaren i UNT om Underbara Clara och radioprogrammet Husmorsskolan firade jag 8 mars med att mejla skribenten.
Hej,
Jag antar att Maria Ripenberg efter sin attack på Underbara Clara drunknar i bloggläsarnas irriterade utrop. Tillåt mig att delta. Clara Lidström är en typisk entreprenör som arbetar mycket hårt, skapar nya projekt (exempelvis ett antal tidningar) och stöttar nya förmågor i samma bransch (hon har instiftat ett stipendium för kvinnliga bloggare). Tyvärr ägnar hon sig åt traditionellt kvinnliga sysslor som inredning och matlagning. Det är kanske tråkigt. Men vad ligger det subversiva i att som feminist kräva att kvinnor ska ägna sig åt manliga sysslor för att vara feministiska? Att Clara däremot kräver bot och bättring när det enda skyddet mot våldtäkt sägs vara att som kvinna stanna hemma, istället för att ifrågasätta maskulinitetens roll, samt att hon ständigt sätter systerskapet framför att kritisera andra kvinnor (jag hoppas att denna allt annat än subtila pik inte går Maria Ripenberg förbi, som på internationella kvinnodagen väljer att sparka på kvinnor, istället för på patriarkatet).
Se ett stort antal inlägg här, där Clara själv bemöter denna obefogade kritik.
Hälsningar,
Lisa
Till min förvåning svarade hon direkt:
Hej!
Synd att du läser min ledare som en "attack" på Underbara Clara. För det är den ju inte alls. Den är i själva verket en nyanserad betraktelse av en oroande hemmafrutrend - som trots allt inte går på djupet utan mest handlar om nostalgi och estetik. Det verkliga hemmafrueländet måste ses i ett historiskt perspektiv - att vara oavlönad, beroende och frustrerad. Underbara Claras blogg är snygg och proffsig, ungefär som ett livsstilsmagasin. Jag har inget sagt om den, utan om tilltaget att göra ett liciensfinansierat radioprogram och kalla det Husmorsskolan! Om det åtminstone hetat hushållsskolan. Jag hade en pappa som lagade all mat hemma och har själv en man som städar, tvättar, stryker, bakar, lagar mat, sköter blommor etc etc. Husmorsskolan är ett rejält kliv bakåt!
Med vänliga hälsningar
Maria
Maria Ripenberg
debattredaktör, ledarskribent
Och när vi ändå var igång, så:
Hej Maria,
Tack för ditt svar! Självklart skulle även jag se en hemmafrutrend som mycket oroande. Som du säger är det verkligen inte fråga om en dans på rosor utan en frustrerande tillvaro som saknar mycket av det vi skulle säga gör livet värt att leva. (Jag håller även med dig om att var och en har ett ansvar att åtminstone försöka försörja sig själv, vilket gör hemmafrun till ett problem även av det skälet.) Underbara Clara har dock utsatts för många "attacker" av en typ som får en att tro att ingen kan se skillnaden mellan att ägna sig åt handarbete och att sluta yrkesarbeta.
Din kritik är alltså närmast av semantisk natur, att programmet heter "Husmorsskolan", snarare än till exempel hushåll. Det kan jag hålla med om, men jag tycker att du är för snabb att sätta likhetstecken mellan husmor och hemmafru. Husmodern är (som du säkert vet) snarare en maktfaktor i hemmet, en person som kan stå på egna ben, klara det mesta och om det kniper flå en kalv. Claras mål har länge varit att uppmärksamma och uppvärdera arbetet som denna historiska kvinnogestalt har utfört i det fördolda. Om jag minns rätt valdes namnet just för att hedra dessa kvinnor, att döpa det till hushållsskolan hade i viss mån varit att återigen göra arbetet opersonligt, att glömma vilka som faktiskt gjorde det.
Det faktum att vi båda kommer från hem med fäder som lagade maten och nu lever i hem med män som delar hushållsarbetet, hindrar väl inte att man uppmärksammar att det inte är den historiska bilden? Jag har inget intresse av att bli hemmafru, inte heller något av att bli husmor, men jag tycker ändå att vi kan imponeras av den senare gruppens kunskap och arbete.
Men jag kan ändå respektera din ståndpunkt som du nu lägger fram den.
Med vänliga hälsningar,
Lisa
Hej,
Jag antar att Maria Ripenberg efter sin attack på Underbara Clara drunknar i bloggläsarnas irriterade utrop. Tillåt mig att delta. Clara Lidström är en typisk entreprenör som arbetar mycket hårt, skapar nya projekt (exempelvis ett antal tidningar) och stöttar nya förmågor i samma bransch (hon har instiftat ett stipendium för kvinnliga bloggare). Tyvärr ägnar hon sig åt traditionellt kvinnliga sysslor som inredning och matlagning. Det är kanske tråkigt. Men vad ligger det subversiva i att som feminist kräva att kvinnor ska ägna sig åt manliga sysslor för att vara feministiska? Att Clara däremot kräver bot och bättring när det enda skyddet mot våldtäkt sägs vara att som kvinna stanna hemma, istället för att ifrågasätta maskulinitetens roll, samt att hon ständigt sätter systerskapet framför att kritisera andra kvinnor (jag hoppas att denna allt annat än subtila pik inte går Maria Ripenberg förbi, som på internationella kvinnodagen väljer att sparka på kvinnor, istället för på patriarkatet).
Se ett stort antal inlägg här, där Clara själv bemöter denna obefogade kritik.
Hälsningar,
Lisa
Till min förvåning svarade hon direkt:
Hej!
Synd att du läser min ledare som en "attack" på Underbara Clara. För det är den ju inte alls. Den är i själva verket en nyanserad betraktelse av en oroande hemmafrutrend - som trots allt inte går på djupet utan mest handlar om nostalgi och estetik. Det verkliga hemmafrueländet måste ses i ett historiskt perspektiv - att vara oavlönad, beroende och frustrerad. Underbara Claras blogg är snygg och proffsig, ungefär som ett livsstilsmagasin. Jag har inget sagt om den, utan om tilltaget att göra ett liciensfinansierat radioprogram och kalla det Husmorsskolan! Om det åtminstone hetat hushållsskolan. Jag hade en pappa som lagade all mat hemma och har själv en man som städar, tvättar, stryker, bakar, lagar mat, sköter blommor etc etc. Husmorsskolan är ett rejält kliv bakåt!
Med vänliga hälsningar
Maria
Maria Ripenberg
debattredaktör, ledarskribent
Och när vi ändå var igång, så:
Hej Maria,
Tack för ditt svar! Självklart skulle även jag se en hemmafrutrend som mycket oroande. Som du säger är det verkligen inte fråga om en dans på rosor utan en frustrerande tillvaro som saknar mycket av det vi skulle säga gör livet värt att leva. (Jag håller även med dig om att var och en har ett ansvar att åtminstone försöka försörja sig själv, vilket gör hemmafrun till ett problem även av det skälet.) Underbara Clara har dock utsatts för många "attacker" av en typ som får en att tro att ingen kan se skillnaden mellan att ägna sig åt handarbete och att sluta yrkesarbeta.
Din kritik är alltså närmast av semantisk natur, att programmet heter "Husmorsskolan", snarare än till exempel hushåll. Det kan jag hålla med om, men jag tycker att du är för snabb att sätta likhetstecken mellan husmor och hemmafru. Husmodern är (som du säkert vet) snarare en maktfaktor i hemmet, en person som kan stå på egna ben, klara det mesta och om det kniper flå en kalv. Claras mål har länge varit att uppmärksamma och uppvärdera arbetet som denna historiska kvinnogestalt har utfört i det fördolda. Om jag minns rätt valdes namnet just för att hedra dessa kvinnor, att döpa det till hushållsskolan hade i viss mån varit att återigen göra arbetet opersonligt, att glömma vilka som faktiskt gjorde det.
Det faktum att vi båda kommer från hem med fäder som lagade maten och nu lever i hem med män som delar hushållsarbetet, hindrar väl inte att man uppmärksammar att det inte är den historiska bilden? Jag har inget intresse av att bli hemmafru, inte heller något av att bli husmor, men jag tycker ändå att vi kan imponeras av den senare gruppens kunskap och arbete.
Men jag kan ändå respektera din ståndpunkt som du nu lägger fram den.
Med vänliga hälsningar,
Lisa
fredag 11 februari 2011
måndag 1 november 2010
Du kommer att få bända loss muffinsformen ur min kalla, döda hand.
Förresten tycker jag att ni ska läsa Lizas texter om pysslande tjejer, hemmafrufällor och hur 80-talistbrudar bara gör fel, fel fel.
tisdag 29 juni 2010
Requiem för Skunk
hela det här inlägget bör läsas med den här listan på spotify igång.skunk lägger ned. imorgon är sista chansen att spara hem alla gamla dagboksinlägg. jenny damberg skriver om skunks historia i svd idag och elise uttalar sig som skunk-litteratur-expert.
mitt första skunknamn registrerades 2000. jag var 16 år och ingen i hela världen förstod mig. ingen i min förort gjorde det i alla fall, kanske att lukas moodysson eller jocke berg fattade något. på skunk kunde man prata med andra lika missförstådda tonåringar, vare sig man kände dem irl eller inte. det måste för it-säkerhets-nissar av idag se ut som en mardröm, inga filter över huvud taget, alla kunde läsa allt, det enda som garanterade någon slags anonymitet var skunknamnet men det var inte mycket till skydd. några år senare kunde jag och caroline stå på metropolis och peka ut vad varenda popsnöre hette på skunk. *stalker*
men gränslösheten var lite fin också. man kunde träffa folk från skunk i verkligheten och fika på string eller lava och på så sätt lära känna någon man aldrig någonsin skulle ha träffat annars för att de bodde i strängnäs.
när jag läser gamla konversationer är de inte helt begripliga, troligtvis för att de pågick parallellt på det mycket snabbare icq - inte så mycket för den konstiga skunk-stavningen. de är inte heller så intressanta, de handlar mest om pojkar-pojkar-pojkar, hur vi ska få tag på alkohol och hur illa vi mår hela tiden.
mina gamla skunkdagböcker håller inte heller den litterära kvalitet elise pratar om i svd-artikeln. jag läser dem med skämskudden inom räckhåll, rodnar, fnissar men är ändå lite stolt över dem. de är inte välformulerade med de är jag och utan all tonårsångest och drama skulle jag inte vara där jag är nu och nu är trots allt rätt awesome.
planen var här att länka till mina skunkanvändare så att ni, kära bloggläsare (hej mamma!), också skulle få möjlighet att läsa och rodna men det går inte just nu för skunk ägnar sig åt sitt klassiska serverfel: "500 servlet exception".
*kram*
gefle dagblad om skunk.
therese bohman i expressen.
tisdag 4 maj 2010
torsdag 11 mars 2010
Istället för tv - litteratur!
Final Fantasy XIII har släppts och Pär är salig. Han spelar i stort sett från det att han kommer hem tills att han går och lägger sig, och good for him liksom, men det innebär ju också att jag inte kan ha tv:n eller playstationet om jag inte vill spela med honom. Och det vill jag inte (är däremot ganska sugen på Little Big Planet efter att allt sparat försvann när konsolen kraschade).
Men nu får jag istället ägna mig åt W.G. Sebald Saturnus ringar (när jag är pigg nog att läsa meningar som fortsätter i oändlighet och inga stycken) och Moa Matthis Pionjärer och feminister (histora, kön, ras, klass, makt, mmhmmm!)
Men nu får jag istället ägna mig åt W.G. Sebald Saturnus ringar (när jag är pigg nog att läsa meningar som fortsätter i oändlighet och inga stycken) och Moa Matthis Pionjärer och feminister (histora, kön, ras, klass, makt, mmhmmm!)
torsdag 18 februari 2010
OS är för mesar som inte vågar slåss.
Det här med OS är ju något av ett gissel. Inte för att Svt lägger alla sina pengar på sändningarna eller för att det inte går att lyssna på pratradio utan att utsättas för olidligt tråkiga samtal om sport. Nej, det värsta med OS är att det är Tennis-problemet 2.0. På 80-talet flyttades ideligen barnprogrammen till förmån för tennis och nu är det mina älskade tv-serier som gör månadslånga uppehåll för att inte nytt material ska behöva konkurrera med skidskytte, ishockey eller rodel.
Därför har jag tid att läsa för mitt höga nöjes skull och håller just nu på med The Loved One av Evelyn Waugh. Författaren presenterar själv boken som "... a nightmare and in parts, perhaps, somewhat gruesome. The squemish should return their copies to the library or the bookstore unread." Kanske är det zombielitteraturen som har gjort mig okänslig men jag tycker att boken är fantastiskt rolig! En makaber satir om Hollywood, ex-pat britter, döda husdjur och döda människor.
Därför har jag tid att läsa för mitt höga nöjes skull och håller just nu på med The Loved One av Evelyn Waugh. Författaren presenterar själv boken som "... a nightmare and in parts, perhaps, somewhat gruesome. The squemish should return their copies to the library or the bookstore unread." Kanske är det zombielitteraturen som har gjort mig okänslig men jag tycker att boken är fantastiskt rolig! En makaber satir om Hollywood, ex-pat britter, döda husdjur och döda människor.
måndag 21 december 2009
Brittany
32-åriga Brittany Murphy har gått bort. Hon blev aldrig någon superstjärna, utan var den typ av starlet som återkom i samma roll i varje film, vare sig det var en komedi eller Eminems 8 mile: snygg, välstylade och lite anonym. Fast för mig kommer hon alltid att vara Tai i Clueless, innan makeovern: nördig, grungig och lite lost. Helt klart den av hennes rollkaraktärer som det är lättast att identifiera sig med.
torsdag 17 december 2009
torsdag 5 november 2009
Snillen spekulerar
Emma: Har fått helig olja från Jerusalem i present. Sajk!
Amanda: Vad ska man göra med den? Jag föreslår: poppa heliga popcorn!
Emma: Oj, alltså det här är smörjelse. Det står att jag ska ge den till kyrkans äldre så att dom kan smörja mina sjuka anhöriga friska igen i guds namn.
Amanda: ahahaha. Jag tänkte "kyrkans äldre"= pensionärer som går på kyrkkaffe och fattade inte varför de skulle utföra smörjelsen.
Emma: Ja jag fattade inte heller först. Satt och läste texten högt "call for the elders of the church and let them pray over him". Tittade upp på Lina och fick iväg den klockrent hjärndöda frågan: Vilka är det? Hur gamla ska dom vara?
Amanda: Vad ska man göra med den? Jag föreslår: poppa heliga popcorn!
Emma: Oj, alltså det här är smörjelse. Det står att jag ska ge den till kyrkans äldre så att dom kan smörja mina sjuka anhöriga friska igen i guds namn.
Amanda: ahahaha. Jag tänkte "kyrkans äldre"= pensionärer som går på kyrkkaffe och fattade inte varför de skulle utföra smörjelsen.
Emma: Ja jag fattade inte heller först. Satt och läste texten högt "call for the elders of the church and let them pray over him". Tittade upp på Lina och fick iväg den klockrent hjärndöda frågan: Vilka är det? Hur gamla ska dom vara?
tisdag 5 maj 2009
Q & A
I samband med årets första utomhusöl och en hel del mellanstadienostalgi sms:ade jag till 118 100 och ställde frågan "Vad var det bästa med 90-talet?". Svaret de kom med var inte Sega Mega drive, Leila K eller att piggelin bara kostade 4 kronor utan:
"118 100 anser att det bästa med 90-talet var att mycket färre människor hade internet och mobiltelefoner m.m. Det innebar att man inte var ständigt uppkopplad och man var inte alltid nåbar vilket gjorde att man fick komma undan all stress och annat ibland. Dessutom var folk ute mer, man träffades i verkligheten och hittade på saker istället för att enbart träffas på nätet. Det var det allra bästa med 90-talet."
Totalt lame! Nu har C gjort en uppföljning genom att sms:a frågan "Vad är det bästa med 00-talet?":
"Det absolut bästa med 00-talet är att allt är mycket lättare tack vare smidig teknik. Dessutom finns numera Svar På Allt genom 118 100 för att nämna några stora händelser. Ha det bra!"
Men hur ska de ha det egentligen?
"118 100 anser att det bästa med 90-talet var att mycket färre människor hade internet och mobiltelefoner m.m. Det innebar att man inte var ständigt uppkopplad och man var inte alltid nåbar vilket gjorde att man fick komma undan all stress och annat ibland. Dessutom var folk ute mer, man träffades i verkligheten och hittade på saker istället för att enbart träffas på nätet. Det var det allra bästa med 90-talet."
Totalt lame! Nu har C gjort en uppföljning genom att sms:a frågan "Vad är det bästa med 00-talet?":
"Det absolut bästa med 00-talet är att allt är mycket lättare tack vare smidig teknik. Dessutom finns numera Svar På Allt genom 118 100 för att nämna några stora händelser. Ha det bra!"
Men hur ska de ha det egentligen?
torsdag 26 februari 2009
Finn ett fel!
Ena halvan av Total Eclipse-kollektivet finns med på Wikipedia, med en egen artikel. Men det är något som inte riktigt stämmer med informationen."Elise Karlsson, född 1983, är en svensk författare och var en av grundarna av den numera nedlagda litteraturtidskriften O-. Debutboken Fly var nominerad till Borås Tidnings debutantpris."
Eller hur många gånger har du fyllt 25, egentligen, Elise?
tisdag 24 februari 2009
a blast from the past
Jag inser att jag förvandlas till min mammma när jag skriver det här, men jag kan inte låta det vara. Idag såg jag två extremt oroande bevis för modets cirkelrörelser: Jeans med snörning längs benen och virkad väst med rutmönster. Nittiotalisterna minns varken den förra finanskrisen eller hur folk såg ut då och kommer därför gladeligen att snöra på sig sina byxor i vår.
Men jag minns. Och jag vill skrikande slänga mig på golvet medan jag klöser ut mina ögon, så såg det ut.
(Edit) Jeans med snörning:
Men jag minns. Och jag vill skrikande slänga mig på golvet medan jag klöser ut mina ögon, så såg det ut.
(Edit) Jeans med snörning:
onsdag 12 november 2008
Veckans retrofakta
När jag gick på dagis minns jag det som oerhört viktigt att vi skulle lära oss att själva skala våra kokta potatisar innan vi började skolan. Det måste på något sätt ha stressat mig, eftersom jag minns det. Kanske var jag väldigt dålig på det eller så var det känslan av att behöva ta i brunsåskladdiga potatisar som gjorde att minnet har etsat sig fast. Nuförtiden träffar jag ytterst sällan på oskalade kokta potatisar som inte är färskpotatis. Så det verkar som att den kunskapen inte var kritisk för mitt vuxenblivande.
Det var egentligen inte det jag ville berätta om, så vi går raskt vidare till 80-talsspelet Duck Hunt. Ni minns, nintendospelet där man med en orange pistol sköt mot ankor och om man missade blev man utskrattad av världens mest illojala jakthund? Det som har fängslat mig med Duck Hunt är inte själva spelet utan pistolen och eftersom jag inte är naturvetare och därför inte har läst mer fysik än "hur man bygger ett högt torn med ärtor och tandpetare" (eller var det i tekniken) har jag aldrig fattat hur den fungerar. Nuförtiden behöver man ju dock inte kunna någonting, man slår bara upp det på Wikipedia.
Och vad lärde jag mig om pistolen? Hur kan man skjuta mot teven och spelet fattar om man träffar ankan eller inte? Jo, det är inte pistolen som sänder ljuset, det är teven! Ankorna skickar iväg ett ljus och pistolen har en sensor som känner av det och då har man träffat. Tyvärr betyder detta även att man inte kan spela Duck Hunt annat än på en tjockteve, det fungerar inte med LCD eller plasma.
Det var egentligen inte det jag ville berätta om, så vi går raskt vidare till 80-talsspelet Duck Hunt. Ni minns, nintendospelet där man med en orange pistol sköt mot ankor och om man missade blev man utskrattad av världens mest illojala jakthund? Det som har fängslat mig med Duck Hunt är inte själva spelet utan pistolen och eftersom jag inte är naturvetare och därför inte har läst mer fysik än "hur man bygger ett högt torn med ärtor och tandpetare" (eller var det i tekniken) har jag aldrig fattat hur den fungerar. Nuförtiden behöver man ju dock inte kunna någonting, man slår bara upp det på Wikipedia.
Och vad lärde jag mig om pistolen? Hur kan man skjuta mot teven och spelet fattar om man träffar ankan eller inte? Jo, det är inte pistolen som sänder ljuset, det är teven! Ankorna skickar iväg ett ljus och pistolen har en sensor som känner av det och då har man träffat. Tyvärr betyder detta även att man inte kan spela Duck Hunt annat än på en tjockteve, det fungerar inte med LCD eller plasma.
måndag 27 oktober 2008
Hemligheten avslöjad!
Som de bloggande 80-talister vi är har vi naturligtvis inga gränser för vad vi lämnar ut på nätet, inga hemligheter, inga hämningar.
Vi skulle aldrig drömma om att försöka undanhålla våra bästa recept eller aladåbtips.
Dagens matlagningstips för er vegetarianer med aladåb-munchies är agar-agar. Som gelatin men gjort på alger. Är man lite för generös med flingorna det kommer i får aladåben samma konsistens som en studsboll. En sk. studsaladåb.
Vi skulle aldrig drömma om att försöka undanhålla våra bästa recept eller aladåbtips.
Dagens matlagningstips för er vegetarianer med aladåb-munchies är agar-agar. Som gelatin men gjort på alger. Är man lite för generös med flingorna det kommer i får aladåben samma konsistens som en studsboll. En sk. studsaladåb.
onsdag 22 oktober 2008
onsdag 21 maj 2008
Vem är Fredrik och vem är Fredrik?
Måndagsfika
E-Lope: I alla fall, så slutade High Chaparall med att alla barn började gråta åt Fredrik för att han var utklädd till Krokofantman och kom inspringande... Du förstår, gråtande barn, it made my day.
HandyMandy: Jupp.
E: Eller, vänta, vem av dem är Fredrik?
H: Det är ironiskt att de har skrivit den där Vem är Björn och vem är Benny?
E: Eller hur, Vem är Fredrik och vem är Filip?
(äter vetelängd)
E: Eller vänta, var inte det Fredrik Lindström som skrev den...
H: Var det?
E: Ja, med sin bror.
H: Ja, just det. Vad var det Fredrik och Filip skrev?
E: Den där med nötcreme.
H: Ja just det, den där 70-tals-uppväxtskildringen, liksom vem bryr sig om deras uppväxt... så självcentrerat.
E: Så 80-talistiskt.
E-Lope: I alla fall, så slutade High Chaparall med att alla barn började gråta åt Fredrik för att han var utklädd till Krokofantman och kom inspringande... Du förstår, gråtande barn, it made my day.
HandyMandy: Jupp.
E: Eller, vänta, vem av dem är Fredrik?
H: Det är ironiskt att de har skrivit den där Vem är Björn och vem är Benny?
E: Eller hur, Vem är Fredrik och vem är Filip?
(äter vetelängd)
E: Eller vänta, var inte det Fredrik Lindström som skrev den...
H: Var det?
E: Ja, med sin bror.
H: Ja, just det. Vad var det Fredrik och Filip skrev?
E: Den där med nötcreme.
H: Ja just det, den där 70-tals-uppväxtskildringen, liksom vem bryr sig om deras uppväxt... så självcentrerat.
E: Så 80-talistiskt.
torsdag 15 maj 2008
Saker bokbloggare ogillar med 80-talistprosa, en statistisk genomgång:
det är sparsmakat
det är lakoniskt
man får fragmentariska inblickar i ett liv
det väntade i det oväntade
bristen på konsekvent språkbehandling
avsaknaden av genomtänkt intrig
de är korta
den stilistiska likriktningen
karaktärerna är självdestruktiva identitetsförvirrade flickor
inte stilistiskt intressant
de har gått skrivarkurs
ansträngande språk
ointressant historia
inget fläsk
inga feta tegelstenar
ingen substans
inget kött
ordkarghet
brist på budskap
det behändiga formatet för seminarier
arketypiska skrivövningar
snicksnack
det korta
det spretiga
det fragmentariska
det öppna
diktsamling fast på prosa
talspråk i böcker
”kreativa” grepp
omvänd ordföljd
poetisk prosa
skriver så svårt det bara går
försöker vara omvälvande
försöker vara bara helt bäst hela tiden
debutanternas presentationer i SvB-katalogen
avsaknaden av traditionell dramaturgi
det lite skeva
det är lakoniskt
man får fragmentariska inblickar i ett liv
det väntade i det oväntade
bristen på konsekvent språkbehandling
avsaknaden av genomtänkt intrig
de är korta
den stilistiska likriktningen
karaktärerna är självdestruktiva identitetsförvirrade flickor
inte stilistiskt intressant
de har gått skrivarkurs
ansträngande språk
ointressant historia
inget fläsk
inga feta tegelstenar
ingen substans
inget kött
ordkarghet
brist på budskap
det behändiga formatet för seminarier
arketypiska skrivövningar
snicksnack
det korta
det spretiga
det fragmentariska
det öppna
diktsamling fast på prosa
talspråk i böcker
”kreativa” grepp
omvänd ordföljd
poetisk prosa
skriver så svårt det bara går
försöker vara omvälvande
försöker vara bara helt bäst hela tiden
debutanternas presentationer i SvB-katalogen
avsaknaden av traditionell dramaturgi
det lite skeva
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)