hela det här inlägget bör läsas med den här listan på spotify igång.skunk lägger ned. imorgon är sista chansen att spara hem alla gamla dagboksinlägg. jenny damberg skriver om skunks historia i svd idag och elise uttalar sig som skunk-litteratur-expert.
mitt första skunknamn registrerades 2000. jag var 16 år och ingen i hela världen förstod mig. ingen i min förort gjorde det i alla fall, kanske att lukas moodysson eller jocke berg fattade något. på skunk kunde man prata med andra lika missförstådda tonåringar, vare sig man kände dem irl eller inte. det måste för it-säkerhets-nissar av idag se ut som en mardröm, inga filter över huvud taget, alla kunde läsa allt, det enda som garanterade någon slags anonymitet var skunknamnet men det var inte mycket till skydd. några år senare kunde jag och caroline stå på metropolis och peka ut vad varenda popsnöre hette på skunk. *stalker*
men gränslösheten var lite fin också. man kunde träffa folk från skunk i verkligheten och fika på string eller lava och på så sätt lära känna någon man aldrig någonsin skulle ha träffat annars för att de bodde i strängnäs.
när jag läser gamla konversationer är de inte helt begripliga, troligtvis för att de pågick parallellt på det mycket snabbare icq - inte så mycket för den konstiga skunk-stavningen. de är inte heller så intressanta, de handlar mest om pojkar-pojkar-pojkar, hur vi ska få tag på alkohol och hur illa vi mår hela tiden.
mina gamla skunkdagböcker håller inte heller den litterära kvalitet elise pratar om i svd-artikeln. jag läser dem med skämskudden inom räckhåll, rodnar, fnissar men är ändå lite stolt över dem. de är inte välformulerade med de är jag och utan all tonårsångest och drama skulle jag inte vara där jag är nu och nu är trots allt rätt awesome.
planen var här att länka till mina skunkanvändare så att ni, kära bloggläsare (hej mamma!), också skulle få möjlighet att läsa och rodna men det går inte just nu för skunk ägnar sig åt sitt klassiska serverfel: "500 servlet exception".
*kram*
gefle dagblad om skunk.
therese bohman i expressen.
4 kommentarer:
Det är inte okej med 500 servlet exception på skunks sista dag.
Nej, men ganska typiskt!
Är det för att jag är gravid eller för att jag inte hade skunk och kunde hitta människor från Strängnäs att bonda med som jag börjar gråta när jag läser det här...
Jag tror att det är för att du är en fin och inkännande människa som trots att du inte hade skunk förstår hur det känns för oss andra idag. Eller så är det sentimentaliteten och patetiken och hormonerna..?
Skicka en kommentar