Ett lysande sätt att gå vilse

Senaste numret av Ett lysande namn är en byggnad man gärna förlorar sig i. Går man tillräckligt länge kanske man hittar fram till min text, men jag kan också rekommendera Emi-Simone Zawalls essä om Danilo Kis. Och de estetiska samtalen som viskas i korridorerna.

The horror, the horror

Eftersom jag är en väldigt upptagen människa hann jag inte ha skräcktemakväll förrän någon vecka efter halloween. Men det blev i gengäld en väldigt classy kväll, befolkad av lesbiska telepater, Lynch-doktorer och kalla kriget-zombies.

Cutting edge

I det nya numret av Språktidningen skriver Lars Lilliestam om musik-kritik: att tala om musik är som att dansa om arkitektur. Jag har länge varit för att illustrera saker med dans och om det är några som skulle kunna dansa om arkitektur är det det svenska arkitekturkollektivet SVEN.