Det har visat sig vara värsta succén. Det har också visat vilken nivå beroendet ligger på – hos alla jag känner. När jag har berättat om det så sa jag som det var, att vi bestämde oss för att stänga av routern under dagen. Samtliga (inklusive jag själv, när vi kom på idén) har reagerat med att säga "Skärmfritt är ju en toppenidé! Men det är väl ändå lite överdrivet att dra ur internet?". Samtliga har även haft svårt att motivera behovet av en internetuppkoppling man inte får använda.
Syftet var att bli lite rörligare, göra lite andra saker och inte få fyrkantiga ögon. Det är otroligt lyckat! Man gör en massa, kommer ut ur lägenheten tidigt som attan och gör något på förmiddagen, något annat på eftermiddagen och känner internetlycka på kvällen.
Kruxet har dock visat sig vara: Hur mycket vill man egentligen göra? Inte så mycket. Alltså har projektet nu självdött. Om det återupptas kan jag rapportera. Fast bara efter klockan 20. Och då orkar jag nog inte.
3 kommentarer:
Jag tänker mest att jag använder internet till så mycket, skärm eller ej. Lyssnar på radio eller spotify eller böcker, kollar stickmönster, 99% av min kommunikation sköts via internet, så avstängd router skulle bara ge snabbare förbrukad surfpott på telefonen. Och om även den ska stängas av så skulle folk ju tycka att jag var en douche som aldrig svarar.
Ja, det är ju det som är grejen. Det är hur mycket som helst. Jag kommunicerar ganska lite via internet (snarare 20 %) och det är väl det som gör att det funkar. Jag använder inte internet på min telefon, så den räknas inte för mig. Ibland har vi tillåtit spotify som undantag, och då är ju internet på, men oftast blir det analog P1.
Ju mer jag tänker på det, desto mer känns det jämförbart med att ha elfria lördagar.
Skicka en kommentar