I'm covered in bees!

Ännu en taktik för att ignorera vintermörkret som jag testade i helgen var att läsa i underhållningssyfte.

När man jobbar med böcker på ett eller annat sätt blir det liksom sällan av. Det är helt enkelt svårt att hitta de där små områdena av litteraturen som man tänker sig att man aldrig vill få betalt för att skriva om.

I helgen föll jag i alla fall för två böcker som handlade om insekter (ett område jag är lyckligt ointresserad av):Fredrik Sjöbergs Russinkungen och gamla hederliga Douglas Coupland.

Coupland är en av kanske två, tre författare som jag försöker läsa i takt med att författarskapet framskrider. Tvyärr gick det snett i och med Jpod - jag har ännu inte tagit mig igenom den språkmaterialistiska inledningen. Däremot tyckte jag att The Gum Thief var det kanske mest genialiska han skrivit. Och nu är det alltså dags för den hittills inte lika galna - och därmed mindre genialiska - Generation A. Fast karaktärerna är den vanliga couplandtypen, som gamla bekanta, och det är väl ändå mest på grund av den tryggheten som man läser honom. Hittills är franska WoW:aren Julien min favorit, med repliker som: "I hate the world. I hate that everything has a surface - hardness; softness - the way everything has a smell: chestnut blossoms and roasting chickens."

På sätt och vis är Russinkungen motsatsen till Couplands roman. Där Couplands tecknar en rädsla för att att människan ska förlora rädslan för framtiden (japp), så är Sjöberg starkt förankrad i det förflutna, och grävandet i mångsysslaren Gustaf Eisens öde. Ändå tangerar böckerna varandra, när Sjöberg kommer in på miljöfrågan: "Frågan om planetens livsmiljö - skogarna, haven, klimatet - har blivit en religion, låt vara en sekulär och grundad mer på vetenskap än urgamla sagor om gudar. Det är en bra religion, bättre än någon av de gamla. Ingen är gladare än jag att det blev så till sist. Människors andliga behov och eviga strävan att bete sig hyggligt mot varandra, har alltid sökt nya vägar, nya berättelser."

Men de här böckerna vill jag ju egentligen hellre läsa än skriva om. Så åtminstone i fallet Sjöberg hänvisar jag er till en certifierad recension istället.