Nyårslöften

Förra året lovade jag att skriva dagbok, vilket jag höll i ca en månad. Så fail på det. Men jag lovade även världen att lära mig fritera under 2012, och det gjorde jag minsann. Jag friterade fisk, räkor, tofu, quorn, grönsaker, ost. Jag friterade med olika frityrsmet, panko, tempura. Jag brände inte ner mitt kök, men en gång exploderade mozzarellasticksen jag just plockat upp ur oljan all over the place. Action cooking!

För 2013 är min ambition att bli mer som Edward Blom, men utan att börja äta kött. Jag vet inte riktigt hur det ska gå till, men kanske måste jag börja dricka punsch? Jag har även för avsikt att bli vuxen på det där gammaldags sättet, att inte ha en förälder som medlåntagare på mitt bostadslån. På tiden, kan man tycka.

Och liksom Lisa tänkte jag gifta mig i år. Och redan på nyårsafton började jag känna stressen över saker som behöver organiseras inför bröllopet. Ännu är bridezillanivån på grön, men fortsätt läsa under våren för att bevittna mitt totala melt down i realtid. 

Jag har köpt tyll, iaf.

It's that time!

Nu är det nyår och även om jag vet att det sitter några intelligenta läsare på nålar hemma i stugorna får ni hålla er ett tag till. Julkalendern är inte klar än.

Istället tänkte jag lova och hoppas lite inför året som kommer. Efter en djupdykning i arkivet hittade jag förra årets löften, att Jag ska försöka träna, äta nyttigt och lyckas genomföra mina tre planerade resmål.

Man kan väl säga att jag lyckades med de två första under våren, men inte under hösten. Mina tre resmål mindes jag först inte vad de var, men jag var i Cambridge, vandrade längs med Dales way och till Danmark kom jag aldrig, jag fick hjärnskakning istället.

På det hela taget har 2012 varit bra. Omkring mig talas det nu om skitår överallt, men för mig var det inte så. För mig var det ganska fint. Utom politiken, den tänker vi inte på.

Under 2013 vill jag:

Laga lite mer rolig mat. Hösten har bitvis varit bedrövlig och det märks både på matlagarpeppen och omfånget.

Få till träningsrutinen och förhoppningsvis minska omfånget något. Och att jag ska bli stark!

Blogga mer och roligare.

Gifta mig (och kanske rent av blogga om det?)

Jag hoppas:

Att solen visar sig lite oftare.

Att politiken inte ger mig ont i magen.

Att de båda kompisbarnen som är på väg kommer ut som de ska.

Och som alltid: Den som kunde oroa sig lite mindre och läsa lite mer böcker!

Nyårsambitioner

Jag ska inte vara sämre än Lisa och Elise utan också skriva om nyårslöften.

I julklapp av mina svärföräldrar fick jag den här fina kalendern. Varje månad är ett eget häfte och min ambition är att att använda den som dagbok och faktiskt skriva dagligen i ett år. Inte sluta två veckor in i januari, som vanligt.

Mitt andra nyårslöfte hittade jag inte på förrän på nyårsdagen. Då gav jag mig på att fritera fisk för att äta fish'n chips till middag. Och planen för 2012 är att lära mig att fritera saker men låta bli att elda upp mitt kök i processen. Än så länge har jag friterat nämnda fisk, blomkål och räkor. Nästa rätt kan bli lökringar. Eller falaffel. Eller camembert, hej 80-talet!

Nyårslöften

Eftersom jag redan har ett gymkort är jag tvungen att komma på lite kreativare nyårslöften än ni andra. Framförallt tänkte jag ägna 2012 åt att bli mer som George Sand (se Impromptu (1991)). Efter diskussioner med Amanda har jag också kommit fram till att jag ska börja använda @ istället för Att. när jag adresserar brev.

Lovar tunt och håller runt

Det är meningen att det ska lovas. Sedan ska löftet glömmas eller brytas. Därefter ska man läsa en kvällstidningsartikel om att man är besviken.

Är man bloggare ska man helst lova offentligt. Det gör att man håller löftena bättre. Eller att man åtminstone måste göra en lika offentlig pudel i februari.

Då total eclipse är relativt fulländat som det är känns det hela en smula överflödigt.

Jag ska försöka träna, äta nyttigt och lyckas genomföra mina tre planerade resmål.

Jullovsläsning

Precis som Amanda har jag passat på att läsa en del under helgerna. Även om min läsning inte har varit lika fasansfull, så har den (som vanligt?) inte heller direkt varit peppig.

Eftersom jag liksom inte kan låta bli läste jag Douglas Couplands Player One, en bok som verkar ha börjat som en föreläsning, men som ändå är upplagd ungefär som de flesta Couplandromaner är upplagda - ett deprimerande ämne (peak oil-apokalypsen), en positiv och milt andlig vinkling på det ämnet, quirky karaktärer som behandlas i växlande kapitel.
Coupland är en favorit av sentimentala skäl, och jag har alltså inga förhoppningar om att se hans böcker på något som helst objektivt sätt. Även om till och med jag vrider lite på mig över gestaltningen av Rachel, den androidlika asperger/Hitchcockblondinen. Eller snarare över försöket att mysa till henne - lika lönlöst som att försöka göra en gosversion av Big Bang-Sheldon. Bokens stora behållning blir snarare miljön, det går liksom inte att misslyckas med att stänga in ett gäng människor i en airport cocktail lounge.

Jag hann också med en annan författare som jag tenderar att läsa tvångsmässigt: så fort böckerna kommer ut, och lite oberoende av hur bra de verkar vara. Och David Sedaris senaste samling berättelser Squirrel seeks chipmunk är kanske inte hans mest briljanta.

Även om jag har snöat in på djurskildringar det senaste året och i grunden är positivt inställd till Sedaris fabler, eller bestiarium, så är han ändå bäst när han skriver om släkt, vänner och obekanta i mer hänsynslöst direkt form. Hans speciella blandning av mörker och humor återfinns också här, men jag skrattar helt enkelt mindre än vanligt.

Marie NDiayes Tre starka kvinnor recenserade jag tidigare i höst, och under julen läste jag ut hennes debut från 1985 Och den ljusnande framtid, som inte är helt lätt att få tag på i svensk översättning.

Berättelsen om den unga Z. är vagt samtida, men skriven på proustmanér med långa meningar och lillgammalt ålderdomlig vokabulär som är kongenial med huvudpersonen och hans syn på livet.

Betraktelserna kring kärleken, vänskapen, skolan och livets illusioner är knappast unika i litteraturhistorien, men det är övertygande skrivet och innehåller en hel del formuleringar som man gärna återvänder till.

"Då han själv aldrig skrev ett enda ord utan att vända det ut och in för att upptäcka och från en förklarande sats utplåna alla eventuella tvetydigheter (vilket gjorde hans brev så långa), tvivlade han inte på att samma sak gällde för hans väninna och att varje ord svarade mot ett exakt tankefragment, hade en unik, särskild och subtil andemening i det sammanhang där det använts, och där den unga flickan, om hon var redbar, bara kunde ha placerat det efter rigoröst begrundande."

Först!

Nu har jag tömt diskmaskinen, fyllt den med alla glas, stuvat undan all resterande alkohol och dessutom gjort back-up på alla foton från 2010. Ska strax lägga mig i soffan, äta fryspizza och titta på någon säsong Battlestar Galactica.

2010 års nyårslöfte var att inte läsa bloggar som bara får mig att må dåligt och att inte läsa SvD's kommentarer. I år har jag lovat mig själv att sluta irritera mig på när "spendera" används om annat än pengar, istället för "tillbringa". Jag ska acceptera att tid är pengar och bara släppa irritationen, låta den flyga iväg!

Och gott nytt år!

Gott nytt skitår...

... önskar den tidigare så optimistiske arbetsmarknadsministern Sven Otto Littorin.