Bok & Bibliotek dag 1

Total eclipse-kollektivet i Göteborg. Yay: rum på Gothia - living the dream! Nay: Parkeringsbetalning åläggs enbart medelst mynt eller Dinerskort.

Elise pratar poesi med Athena. Amanda dräller mest runt.

Total Eclipse of the Bokmässan

Nu packar vi och drar till Bok- och biblioteksmässan för att ta del av lite chockerande, upprörande och provocerande kultur.

Torsdag, fredag och lördag pratar jag och Athena Farrokhzad med poeter i Rum för poesi, under rubriken Sextio minuter Semafor. Läs mer här.

Album 2 kommer jag att prata om på fredagen och söndagen i Norstedts monter, och på söndagen i ETC:s monter.

Amanda går omkring och representerar Total Eclipse HB och projektet Brevnoveller lite i allmänhet.

This is all I'm asking for

Det finns en viss risk att jag kommer behöva börja lyssna på julskivor tidigt i år. Höstdeppen som brukar komma smygande i November och inte ge vika förrän man får vara smålullig på glögg på kontorstid varje dag är liksom redan här. Och den smyger inte.


Vi får se om det hjälper med tv-eskapism (nu är stora säsongspremiärveckan) eller om det är dags att börja hänga fram adventsstjärnorna snart. Är det en påskyndad jul som behövs har jag åtminstone goda nyheter: Mariah Carey släpper ett nytt julalbum! Hurra!


Alla vet ju att hennes förra julskiva kan vara den bästa som någonsin spelats in, så julpeppen yay!

...

FOR SHAME, Svenskarna!

Slå en skåning, oddsen är goda att du lappar till en sverigedemokrat.

Fredagsunderhållning

Efter dagens fredagsvin på det lokala McLarens, så kanske det kan passa med lite How I met your mother som fredagsunderhållning.

Cette chanson Les Feuilles mortes s’efface de mon souvenir

Den här veckan har jag hittills mest burit tweedkavaj och vandrat omkring i höstlig, lantlig miljö. Resten av veckan lär gå ut på att läsa igenom högar av böcker. Tillbaka till business as usual, alltså.

Skrytblogg: Kantareller

Blir det tårta?

Igår tittade jag på Sherlock med Pär, Teresa och Henrik. Till efterrätt monterades det ihop en pannkakstårta av sällan skådat slag. Inte sedan Pettson och Findus lagade pannkakstårta har en sådan skönhet existerat.


Bestående av femton (15!) pannkakslager, blåbärssylt, grädde, glass och maränger blev den mycket god. Men den blev även väldigt matkomaframkallande.

Friday never hesitates

Kolla mitt snygga nagellack! Isadoras graffiti-serie. Det är kanske roligare än vad det är snyggt, men det är också väligt roligt att måla. Först penslar man på den undre färgen och låter den torka och sen målar man ett lager med graffitifärgen som på några sekunder drar ihop sig och krackelerar. Fun!

In other news, det är fredag kväll jag dricker lite vin, tittar på Supernatural (igen!), googlar brysselkål och skörbjugg.

Här om dagen såg jag en ångvält (heter det ångvält fortfarande eller är det bara om den är ångdriven? en diselvält?) köra över ett kvastskaft. Jag förväntade mig att det skulle bli helt platt. Det ska ju allt som körs över med en ångvält bli. Inget hände. Stor besvikelse.

Nu ska jag läsa ut Easter Parade, godnatt!

Fredagsunderhållning

Total Eclipse of the Alliansen

Oj, någon har gjort en sjukt total eclipse-anpassad politisk satir.

< 3

Hur man vet att ens sambo är väldens bästa? Man får mailkopior på supernaturalbeställningar.

Stolthet & Perec & Zombier

En fin grej med hösten är att nummer av kulturtidskrifter man lämnat in texter till under våren äntligen kommer ut, som flm och Ord & Bild. I dem har jag skrivit om Georges Perecs film Un homme qui dort respektive mash-up-boken Stolthet & fördom & zombier.

Hurra!

September, eller KBT-månaden som jag föredrar att kalla den, är i full gång. Förra torsdagen höll jag och Athena i säsongens första Semafor och nu planerar vi de tre (!) som vi kommer att hålla i under bokmässan. Igår var det releasedag och mycket lyckad fest för Album #2, som jag, Martina Lowden och Annina Rabe har slitit med i något år. Citat ur recensionerna finns att läsa här i kanten.

Album sammanfattar det litterära 1900-talet, men den här veckan har jag lite större ambitioner än så, och har föresatt mig att sammanfatta hela litteraturhistorien. Återkommer om hur det har gått när jag har betat av lite fler böcker på min läslista.

Wait... what?!

Dagens (än så länge) märkligaste nyhet är den om den före detta rockstjärnan som dödats av att en 300 kilo tung höbal rullade in i hans bil. Det är som en Monty Python-sketch, inte bara en otroligt ovanlig dödsorsak, polisen hittade ingen som kunde identifiera honom utan fick använda bilder från Youtube för att fastställa hans identitet.

Och vad sysslade han med efter att ha lämnat Electric Light Orchestra? Han spelade cello med citrusfrukter.

Fredagsunderhållning

Fredagsdiskussionen

E: Åh, Jenny har skrivit i City igen.

A: Har hon sågat något?

E: Ja! Wasahof, eller hela Vasastan egentligen.

A: Ännu bättre.

E: "För en utsocknes är de kontinentala anspråken i Vasastan rörande. Eller roande, beroende på sinnesstämning. Det här är stadsdelen där invånarna har demonstrerat för att få en saluhall istället för ett lågstatusgytter av Lindex och Hemtex i sin nya galleria. Där det tycks finnas en särskild charm i att dubbelparkera sin suv utanför sitt kaffeställe. Hundbajs på trottoaren, det är också kontinentalt. Trottoarer, det är kontinentalt."

A: Haha.

E: (paus) Men du... var ligger Vasastan egentligen?

A: Ja, det är en bra fråga. Det går ju in lite i Birkastan. Men T bor i Vasastan i alla fall.

E: Aha! Så mycket vet vi i alla fall om Vasastan alltså.

A: Alltså det är ju där vid Vasaparken, och S:t Eriksplan. Hela Dalagatan i alla fall.

E: Jaja. Där vid Ritorno?

A: Ja, T bor vid Ritorno.

E: Okej, så folk som bor i Vasastan bor bredvid Ritorno helt enkelt?

A: Ja, för det är ju inte hela Odengatan, den fortsätter ju ända bort till KTH och Arkitekthögskolan. Och det är inte Vasastan.

E: Nej, KTH kan verkligen inte vara Vasastan. Det är ju liksom bortom stan. Det är väl liksom där Täby börjar.

A: True dat.

Hej hösten

Idag inleddes höstsäsongen på kontoret. Vi satsade på rikligt med fikapauser, beräkning av handelsbolagets omsättning och kick off-planering.

Is it possible, even conceivable, that you've confused me with that gang of backward children you play tricks on

Festsäsongen, ja. Hittills har den mest varit städad och trevlig, mer Douglas Sirk än Mankiewicz liksom. Förutom det där ögonblicket när spegeln misstog mig för Paolo Roberto, förstås.