Åh nej!

Farrah Fawcett avled igår. Vi hedrar hennes minnne genom att ha extra stort hår när vi på rullskridskor bekämpar brott idag.

Uri Geller tycks dock inte ha gått att nå för en kommentar.

- dog

Michael Jackson är död och medierna gräver fram alla som någonsin träffat honom, för en kommentar. I P1 för en "svenskättad" ljudtekiker uttala sig och i DN citeras Uri Geller. Magikern Uri Geller, var det inte han som böjde skedar?

Och när kommer obduktionsprotokollet finnas på flashback?

Boknyheter

Tydligen håller den före detta vicepresidenten Dick Cheney på att skriva en självbiografi. Får man våga sig på ett titelförslag?

Översättningshumor

För övrigt noterar vi att Arga bibliotekstanten nästan blir ännu roligare på engelska.

Bunkermentalitet

Sverigedemokraterna analyserar valförlusten.

Disclaimer: För eventuella sverigedemokrater på besök kan vi informera om att det här är sk. humor på er bekostnad.

Faran med författarporträtt

V. S. Naipaul misshandlar katt.

Sommarjobbet - så överlever du

Som många kulturarbetare drygar jag ut mina inkomster med landstingsarbete. Tyvärr begränsar sig mitt jobb till en reception, och kommer således inte att leda till någon storartad arbetarklasskildring. Även om jag ibland funderar på att skriva en ny version av Framför lagen, ur dörrvaktens perspektiv.

Däremot tänkte jag bidra med några tips ("denna förhatliga tipskultur!" som DJ Füzzball skulle säga) om hur man överlever kontorsjobbssommaren:

1. Onlineläsning

2. P3 Kultur med geniet Johanna Koljonen

3. Musik!

Om det är möjligt bör man också försöka läsa på väg till och från jobbet, så att det känns som att man gör något nyttigt med sitt liv.

Bryan Ferry Forever

Medan Amanda fortsätter sin vampyrpepp går jag in för Bryan Ferry. Här är veckans mest spelade:

1. These foolish things

2. Dance away

3. Will you still love me tomorrow?

4. Avalon

5. Slave to love

Vampyrpepp

I helgen läser jag den här boken och peppar inför säsong två som börjar på söndag.

Am I bothered?

Bake, bake baby

Gör om gör rätt.

J.D Salinger har stämt förlaget Nicotext för att de gett ut en fortsättning på Räddaren i nöden. Och det är klart att det för varje författare är en skrämmande tanke att någon annan tar över ens skapelse och gör vad den vill med det. Men det är ju inte något nytt, direkt. Det har gjorts både lyckade och mindre lyckade tolkningar, fortsättningar och historier som utspelar sig innan originalet.

Det måste vara lika lockande att skriva en fortsättning på en riktigt bra bok som det är att läsa den. Man vill veta vad som hände sen, hänga lite mer med sina favoritpersoner eller ge upprättelse till någon som blivit orättvist behandlad. Igår kunde jag inte låta bli att köpa The Independence of Miss Mary Bennet, en fortsättning på Stolthet och fördom skriven av Colleen McCullough, författaren till Törnfåglarna. Jag som inte ens läst Emma Tennants fortsättning Pemberly, trots att den stått i min bokylla i tio år för att jag tror att den är så dålig.

Ett problem med såna här böcker är att precis som när man gör en cover måste man göra något eget av den. Det fungerar inte att bara ta något som redan har en början, mitten och slut som är bra och skriva en meningslös fortsättning där ingen utvecklas eller gör något annat än vad de gjorde i den första boken. I The Independence of Miss Mary Bennet är Mrs Bennets sista ord "my poor nerves", Mary är fortfarande dömande och kristen, Lydia är ganska slampig och Darcy är dum och sur. Mrs Bennet, Mary och Lydia har alltså inte utvecklats någonting under de tjugo år som har gått mellan böckerna och vad det gäller Darcy verkar McCullough helt strunta i att det är en av fördomarna i titeln, att han är dum och sur. Men jag fortsätter att läsa, så vi får se om det blir bättre.

Bra exempel på på tolkningar och fortsättningar är Jean Rhys Sargassohavet och Gun-Britt Sundströms För Lydia.

P.S Nu har det visat sig att det är förläggaren på Nicotext som själv skrivit boken. Nu vet inte jag om Nicotext har svårt att behålla sina författare men om så är fallet är det ju onekligen en kreativ lösning att ta till.

"This is Southern England, nobody dies in Southern England!"

Åh, äntligen ett vettigt skäl att skaffa ett twitterkonto. Fast ni kanske inte ens har sett Peep Show än? Gör det då, för Guds skull!

I'm a survivor

I Sverige stannar de flesta samtal om dokusåpor vid en etisk disskussion - i Frankrike däremot har man som vanligt hittat en arbetsmarknadspolitisk vinkel.

När George W. Bush vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar

Medan delar av bloggkollektivet försökt utreda den filosofiska basen för Buffy the Vampire Slayer, och bränt magen medan de löst Vi Läsers korsord, har jag själv hållit mig långt borta från solen. Det vill säga i Stockholmsområdet.

Här hemma har vi istället ägnat tiden åt Will Ferrells You're Welcome America - A Final Night With George W. Bush, där Ferrell för sista gången parodierar Bush på scenen. I SR Kulturnytts recension av ståuppshowen uppehöll man sig mycket vid hur snabbt humorn daterats. Själv kände jag mig helt traumatiserad efteråt, kanske just för att skratten inte riktigt ville komma. Det hela kändes så avlägset, så absurt - har allt det där hänt? Här? I verkligheten? Och vi kan inte ta tillbaka det?

Classy

Idag börjar jag blogga (och recensera) för SvD Kulturs räkning. Det innebär inte att jag slutar att blogga här. Eftersom min SvD-blogg handlar om klassiker kommer det jag skriver här att handla om allt det som inte är klassiker: nya, trashiga och ytliga saker. I övrigt sker ingen förändring: precis som vanligt kommer Total Eclipse-inläggen att vara skrivna antingen med sund cynism eller osund entusiasm.

Vad ska man göra när det regnar så dant?

Nu åker jag till landet för att öva på kungarna, äta toffee och titta på hårdrockare. Vad ni borde göra under tiden är: se I love you, man (bro-tastic!) och titta på den här fina tolkningen av Total Eclipse-videon:



Nu hoppas jag att någon ska göra en bokstavlig video till Kissed by a Rose, så att jag får en förklaring till musikhistoriens märkligaste text.

Om ni ändå har tråkigt i regnet rekomenderar jag en utflykt till Mariefred och Gripsholms slott. Där finns ett enormt porträttgalleri och man kan få reda på i vilket rum Sigismund föddes(1566) och vad som egentligen hände med Ebba Brahe och Gustav II Adolf. Man kan även få finfina inredningstips och fundera på hur tortfigt ens eget liv i känns i avsaknad av personlig vallgrav och teater.

Åh nej

Jag måste säga att det här kommer väldigt olägligt.