The Apartment är kanske den minst roliga komedin någonsin, en skära-upp-handlederna-film, som liksom mirakulöst lyckas vändas i motsatsen under de sista fem minuterna. Precis som i Mad Men lindras smärtan av att man rör sig genom vackra sextiotalsmiljöer (med en autentisk look (som art directorn Alexandre Trauner enligt ryktet bland annat skapade genom tricks som att placera ut dvärgar och barn i ett kontorslandskap för att ge illusionen av rymd).
Som fredagsunderhållning är kanske en fluffig sak som Avanti! att föredra, men å andra sidan lyckas den inte riktigt locka ur en det där fåniga leendet som samspelet mellan Jack Lemmon och Shirley Maclaine framkallar hos åskådaren. För även om det är cynismen som gör att man dras till Billy Wilder, är det romantikern i en som får en att stanna kvar.
