Hej, Pariskonsument!

Nu när Amanda har packat ner alla sina nya skor och åkt tillbaka till Stockholm faller Parisbloggansvaret på mig. Eftersom Amanda i alla fall visat upp en del av sina bästa kläd- och sminkfynd tänker jag att det kanske är dags för mig att shoppingblogga lite också.

Man klarar sig självklart inte i Paris utan en prickig scarf. Sådana inköps med fördel på Monoprix, som inte bara har parisscarves i ett dussin olika utföranden, utan också så många olika sorters randiga tröjor som man någonsin kan komma att behöva.

Shakespeare & Co är förstås lite av en kliché, men som boknörd kan man ju inte riktigt bortse från en sådan institution. Där hittade jag Douglas Starrs fantastiska true crime om Frankrikes första seriemördare, som jag inte kunde låta bli att sträckläsa.

Det kan visserligen vara fantastiskt roligt att gå omkring på museer, men det är ju egentligen museishoppen som man vill åt. Ute vid Dumas dockhusslott sålde de ett halvdussin olika utgåvor av den gamle foodiens matuppslagsverk. Jag föll för en förkortad version på något över 600 sidor, den av varianterna som var mest bärbar. Ett måste för alla som vill lära sig att tillaga till exempel elefantfot.

Vid Versailles fanns det butiker utspridda lite överallt, men vid slutet av vandringen genom trädgårdarna (vi borde verkligen ha hyrt en golfbil) så var man tyvärr för trött för att konsumera. Tur då att vi hade passat på att handla lite redan efter att ha forslats genom huvudbyggnaden. I huvudbutiken köpte jag denna tjusiga duk och en Louis XIV-pappersdocka. Däremot lyckades jag avhålla mig från att köpa en dockhusservis.