"Han rör handen och det är som om samma fysiska upplevelse löses upp, som om den vore sammansatt av åtskilliga fragment, vissa mer levande än andra, i ett orörligt men bultande regn, en kaskad av osammanhängande känslor där bara en önskan lyser som en glödande brasa; att närma sig honom, ruska om honom, skrika i hans öra: Kyss henne din idiot, kyss henne."
Augusti, oktober, Andrés Barba
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar