Utläst

Asli Erdogan är en författare jag har lovat mig själv att börja läsa i flera år nu. Ramús förlag ger ut de snyggt förpackade och hyllade små böckerna om ensamma människor som vandrar runt i världens städer. Den senaste svenska utgåvan, Stenbyggnaden, var en av två böcker jag skaffade på årets bokmässa och den första av Erdogans böcker jag faktiskt läst. Inte ett ögonblick för tidigt förstås. Det är poetiskt, och en lika märklig upplevelse som jag alltid har tänkt och hoppats. Även nu när jag har slagit igen boken är jag osäker på vad den egentligen är - poesi, politik, prosa, dröm, metafor, anklagelseakt - men jag är glad att jag har vistats i den.

Patricia Highsmiths böcker tyckte jag om i teorin, långt innan jag började läsa dem. I någon av de där handledningarna jag läste när jag själv ville börja skriva, gav hon nämligen råd om hur man skulle inleda böcker på ett slagkraftigt sätt, och alla exempelmeningarna var helt briljanta. Hennes Carol som jag har läst de senaste månaderna, har egentligen en anmärkningsvärt oslagkraftig inledning - en ung kvinna börjar arbeta extra på ett varuhus, inte särskilt mycket tycks hända henne över huvud taget. Men så träffar hon Carol, och kärleken. Det som börjar mycket enkelt växer till en extraordinärt vacker skildring av kärlekens början, upp- och nedgångar. Och trots att Highsmith själv menar att boken var en reaktion på att hon började sorteras in i spänningslitteraturfacket, kan hon inte låta bli att slänga in en liten flykt på ensliga amerikanska vägar, som skulle kunna höra hemma i vilken noir som helst.

Francoise Sagan stämplades som ungt geni när hennes Bonjour tristesse publicerades 1954, eftersom hon skrev boken redan som 19-åring. Den håller än i dag, en rolig och charmig ond saga, om ett icke-kärnfamiljsliv som hotas av en strukturerad och tråkig inkräktare i form av en potentiell plastmamma. Intensiteten håller kanske inte hela vägen till slutet, men det gör huvudkaraktären, den tonåriga Cécile, som aldrig riktigt låter sig fångas in, fortsätter att balansera mellan naivitet och ren ondska, charm och grymhet, livsglädje och skräck.