Julkalendern #15

“På julafton joggade jag genom parken och längs Mains strand mot kulissen av bankpalats, museer och mörkt målade bänkar. Det var en perfekt kväll för att träna. Det var bara muslimer, judar och några ensamma kristna som var ute. Jag var tung och trött i benen och framför mig promenerade ett par sakta. Deras barn skrek och det såg ut som en geting i sin gula vinteroverall. Jag ville springa om dem, men missade en trädrot och landade på alla fyra.”

Kvinnan som joggar genom julen i Olga Grjasnowas debutroman är tolk, lever i flera språk, och upplever olika faser av sitt liv i olika delar av världen.

Vad heter staden som hon snubblar i?

Tävlingsreglerna hittar ni här.

Julkalendern #14

Bakom huset i Småland där de fattiga just håller på att ”ta tabberas” på julens alla gotterier finns en hemlig överraskning för en elak tant. Det blir en otrevlig chock för henne när hon upptäcker den. Vad är överraskningen?

Fortfarande inte fattat hur det går till? Här är reglerna!

Julkalendern #13

The headmistress smiled tightly; she did not, her smiled said, think it worthwhile to address the processes of lesser schools. Later, they sat in a large hall and watches the children's production of a Christmas play, about a Nigerian family who find an orphan on their doorstep on Christmas Day. Halfway through the play, a teacher turned on a fan that blew small bits of white cotton wool around the stage. Snow. It was snowing in the play.

Idag är det Lucia men det är vi i Sverige ganska ensamma om att fira. Men föräldrar i andra länder tvingas istället titta på julspel, som i citatet. Varifrån kommer det?

Tävlingsreglerna hittar ni här.

Julkalendern #12

“Det är en grej Greta gör. Hon kan dölja allt hon tänker. I nästa sekund hade hon tagit fram sin mistel och stod där och höll upp den i handen. Hon svepte med den i en båge som om hon skar i luften ovanför våra huvuden, som om hon höll i något mer än bara en julprydnad med blad och bär. Finn och jag tittade upp båda två, och det högg till i hjärtat på mig.”

Att det är juletid gör bara allt svårare för June, som vet att hennes älskade morbror Finn är på väg att gå bort i aids. Hennes retsamma storasyster Greta gör inget för att underlätta situationen. Fast Finns slut är bara början, i den här romanen som nyligen utkom i svensk översättning.
Vilket djur lurar i bokens titel?

Tävlingsreglerna hittar ni här.

Julkalendern #11

I en tv-serie som handlar om en mor och dotter och utspelar sig i en mycket liten stad, har modern ett mycket speciellt förhållande till snö. Hon märker alltid när årets första snöfall är på gång. Hur upptäcker hon det?

Glömt reglerna? Klicka här.

Julkalendern #10

Jo var den första som vaknade i den grå gryningen på julaftons morgon. Det hängde inga strumpor i spisen och ett ögonblick kände hon sig lika besviken som en gång för länge sedan, när hennes lilla strumpa hade fallit ned, därför att den var så fullproppad med goidsaker. Sedan kom hon ihåg sin mors löfte, stack handen under kudden och fick fram en liten bok med röda pärmar. Det var en välbekant bok, den vackra gamla berättelsen om den bästa människa som någonsin levat, och Jo tyckte att den verkligen kunde duga till vägvisare åt varje pilgrim, som gav sig ut på en lång resa. Hon väckte Meg med ett "god jul" och bad henne titta efter vad som låg under hennes kudde. Där låg samma bok bunden i grönt band, och inuti hade deras mor skrivit några ord, som gjorde de enda presenterna mycket värdefulla i flickornas ögon.

Allt detta låter ju oerhört präktigt och ordentligt, men redan i nästföljande kapitel sker en fåfängsrelaterad olycka. Vad är det som händer?

Tävlingsreglerna hittar ni här.

Julkalendern #9

“I began devouring (självbiografin) the same night and by the time I fell asleep had read a good 200 pages. Like his music, (xx)’s verbal style was thrilling: licentious, colloquial, and so painfully human I could hardly bear it. Christmas turned into a get-through-it blur of leftover turkey and wrapping paper: for the next forty-eight hours, till Bev and I loaded up the car again for San Francisco on the twenty-sixth, I was mainlining Art nightly without shame.”


I en essä i boken The Professor beskriver litteraturforskaren Terry Castle en jul hemma hos sin gamla mamma. I stället för att hänga och äta godis framför tv:n (eller för den delen skriva den där texten om Madame Pompadour hon egentligen borde hålla på med) blir hon besatt av en självbiografi av en nedknarkad jazzmusiker.

Vad heter Art i efternamn?


Tävlingsreglerna hittar ni här.

Julkalendern #8

En viss Jenny står för Sveriges mest traditionella julteckningar. Hennes högsta mål var dock att nå konstens huvudstad och få ingå i en viss utställning. Vad kallades utställningen?

Julkalendern #7

Jess kommer att dö ensam och god jul! Schmidt vägrar fira jul och kallar det istället vadå?

Tävlingsreglerna hittar ni här.

Julkalendern #6

“Det är en jakt före jul. Min mor tar sig genom hela staden. Trots blickarna. Trots farorna. En jägare. En mor för sina småttingar. En varginna. För Remus och Romulus. Vi hittar på. Vi gör rosor av kräppapper. Snögubbar av bomull. Julgranar av grön filt. Jul i Algeriet det är Nord mot Syd. Det är snön mot solen. Det är en overklig fest. Det är ett obehag, ofta.”

Vi söker namnet på författaren som skrivit stycket ovan, i en bok som handlar om att växa upp med ett arv från både Frankrike och Algeriet. Förutom en räcka böcker har hen också författat två låtar åt Céline Dion.

Tävlingsreglerna hittar ni här.

Julkalendern #5

En rödhårig flicka som är noga med stavningen av sitt namn bär en het önskan. Hon är inte van vid det här med julklappar, men den äldre mannen som ser mer än man kan tro förstår vad som ska till. Den knarriga damen som också delar hushållet tycker att den ack så viktiga detaljen i presenten är ett fasligt slöseri med tyg, men när mannen bestämt sig går det inte att hindra honom.

Han är hemskt blyg, och går till och med till Samuel Lawson's – för en gångs skull – för att slippa skämma ut sig. Efter mycket stammande får han till slut fram att det viktiga med presenten är den här detaljen.

Vad var det som gjorde julklappen till en succé?

Julkalendern #4

For at full day, I didn't know. I hadn't been home for seven months, and that afternoon - this is one of my regrets - I'd called to wish my parents a Merry Christmas when I knew my mother would still be asleep. This was after the big meal at Ben's family's house in Indianapolis; I'd been using the phone in the kitchen, and when I'd hung up I'd experienced a gut-wrenching sadness that I had mistaken for run-of-the-mill holiday sorrow. On the other side of the kitchen's swinging door was Ben's extended family: little kids hopped up on sweets playing with new toys while the adults watched football and lamented having overeaten. [...]
"I'm so sorry, Daze."
"What happened?" I said.
"Oh, shit, I thought Vi reached you," he said. "Your mom died." I almost thought he was kidding, but then he began to sob.

 Ytterligare en deppig julscen! Men vad heter boken om de klärvoajanta systrarna?

Tävlingsreglerna hittar ni här.

Julkalendern #3

“Han hängde försiktigt upp den gröna bollen med små vita prickar och Paule räckte honom en spik till. Jo, kriget var slut, åtminstone för honom, och i kväll var det en riktig fest. Freden började, allt började om. Festerna, nöjena, njutningarna, resorna, kanske lyckan, helt säkert friheten. Han lyckades hänga upp misteln, järneken och girlanderna längs bjälken.”

Simone de Beauvoirs roman Mandarinerna inleds med ett julfirande bland franska intellektuella precis efter andra världskrigets slut. Människor ur hennes verkliga umgängeskrets, som Albert Camus, sägs ha varit modeller för gestalterna i boken.

Men vilken författare är boken dedicerad till?

Tävlingsreglerna hittar ni här.

Julkalendern #2

Fjorton dagar före jul anlände granen till receptionen på Fabian Publications och flickorna började pynta lokalerna. Julkransar och små kulörta glaskulor tejpades upp på dörrarna till de små kontorsrummen och ett par av de större rummen höll sig med en egen liten julgran.

Den här romanen kom ut i slutet av 1950-talet och gjorde skandalsuccé. Till och med Donald Draper fascinerades av kontorsflickornas vilda liv. Men vem skrev den?

Har du glömt reglerna? Läs här.

Julkalendern #1

Vi sparkar igång advenstsquizet med en något deppig julscen:

K: Tell me, if you were in my position, what would you do?
H: What position is that?
K: Imagine your husband bought a gold necklace, and come Christmas gave it to somebody else...
H: Oh, K...
K: Would you wait around to find out...
P: Good night!
K: Night, night. Happy Christmas!
[back to H] K: Would you wait around to find out if it's just a necklace, or if it's sex and a necklace, or if, worst of all, it's a necklace and love? Would you stay, knowing life would always be a little bit worse? Or would you cut and run?
H: Oh, God. I am so in the wrong. The classic fool!
K: [voice breaking] Yes, but you've also made a fool out of me, and you've made the life I lead foolish, too!

 Vi söker två Harry Potter-karaktärer.


Tävlingsreglerna hittar ni här.

Julkalendern - reglerna!

Hej alla Total eclipse-fans!

Vi högtidlighåller traditionsenligt advent med ett quiz! Varje dag publiceras en julrelaterad fråga.

Skriv ditt svar i kommentarerna, använd ett identifierbart namn. Googla och hjälp varandra så mycket ni vill, det finns inget som är fusk. Vi publicerar inga svar förrän efter jul.

Tänk på att läsa frågan ordentligt! Ibland är vi långsökta jobbiga jävlar som frågar om något annat än titel/författare.

De med flest rätta svar belönas med ett fint pris samt rätten att skryta ohämmat!

Frågor, kommentarer? Använd kommentarsfältet till detta inlägg.

And may the odds be ever in your favour!

Min fackbokshöst

 Av någon anledning läser jag gärna fackböcker på hösten. I år började jag med fyra böcker om överklassens domäner och politik. Lite på temat "ett år till valet, remember who the enemy is". 

Men det var ju väldigt deprimerande. Och gubbigt. Så det slumpade sig som så att nästa del av min läshög blev denna:

 

Kvinnor ftw! Har än så länge bara hunnit läsa boken om Kerstin Thorvall, men den kan jag varmt rekommendera!

Och Julia Skötts Kroppspanik, som väl passar bättre bland fallna kvinnor än böcker om högern, men egentligen borde få en egen kategori med böcker som borde vara obligatorisk läsning för alla.

Torsdagsunderhållning

För ett tag sedan hölls den första Stockholm Literature-festivalen på Moderna Museet. En otrolig lyx att få se så många intressanta författare på en och samma helg. Ett samtal som jag tyckte särskilt mycket om var det mellan omtalade debutanten Taiye Selasi och Josette Bushell-Mingo, konstnärlig ledare på Tyst teater. Ett lyckat möte mellan två stora personligheter och tänkare, som utmynnar i en mycket intressant samtidsanalys. Nu går samtalet att se på UR play, gör det!

Läsrapport: Life at Grasmere

Jag har haft litet av en anglofil läsperiod under hösten. Inte minst tack vare Penguins serie English Journeys. Det är häften som kan innehålla lite allt möjligt, från Vita Sackville-Wests trädgårskrönikor (som jag nämnde i inlägget om min höstläsning) till Some country houses and their owners (måste-läsning för Downton Abbey-följare). Det är väldigt engelska berättelser helt enkelt, som säger mycket om landet och kanske framförallt om landets självbild.

En av de jag läst under hösten är Life at Grasmere, skildringen av romantiske poeten William Wordsworth och hans syster Dorothy Wordsworth, och deras liv på den engelska landsbygden.

Jag har länge varit förtjust i William Wordsworths dikter, hans förmåga att skildra landskapet framför sig och samtidigt ingjuta något annat, överjordligt, i det. Fast det sker något märkligt när man som i den här utgåvan av Life at Grasmere läser först hans syster Dorothy Wordsworths dagboksskildringar av olika vardagssituationer, och sedan Williams dikter. Något i enkelheten i Dorothys rader känns så självklar att all den högstämdhet som finns i Williams texter plötsligt framstår som närmast fjantig. Inte för att jag kommer att sluta läsa och uppskatta William Wordsworth, mer så att han är den av de två som förlorar på att deras texter ställs mot varandra.

Kanske har det också att göra med beskrivningen av deras liv tillsammans. Dorothy håller sig till sina konkreta sysslor, sina promenader, samtalen med grannar och vänner. Williams liv däremot får ett romantiskt skimmer över sig, som när han går ut i naturen och skriver poesi. Hans handlingar skiljer sig inte så mycket från Dorothys, förutom att hon är mer låst vid deras hem. Däremot är det självklart att han är författaren, hon den som lever med författaren.

Ändå är det Dorothys rader som lyckas väcka så mycket känsla av närvaro, att befinna sig mitt i den tid hon lever i. De återkommande sysslorna, de återkommande krämporna, fattigdomen omkring dem mitt i naturens skönhet.

"At Rydale, a woman of the village, stout and well dressed, begged a half-penny; she had never she said done it before, but these hard times! Arrived at home with a bad headach, set some slips of privett, the evening cold, had a fire, my face now flame-coloured."

Snart är det dags för julkalendern!

Vi vet hur det är - så fort julkalenderquizzet är avklarat för året börjar man se fram emot att det ska börja igen. Och snart är dagen här, första december, dagen då bloggens kära läsare får ta alla sina hjärnceller och all sin googlekunskap i anspråk. Använd er enorma jul- och kulturkunskap, eller passa på att lära er nåt nytt.

Det är några dagar kvar ännu, men passa på att värma upp med lite julmusik så länge.