Den högsta formen av underhållning

Vi på Total Eclipse-bloggen har lite olika åsikter om svensk film. Är den så dålig att man inte kan se på den över huvud taget, eller så dålig att det blir väldigt roligt? Själv röstar jag för det senare: Tre solar, Angel, Sök, Underbara älskade... en lördagskväll blir helt enkelt inte roligare än så.

Eller jo, en sak är roligare än dåliga filmer - dåliga texter. Högläsning av dåliga texter är, som den underbara nyligen bortgångna Bea Arthur demonstrerar i klippet ovan, den högsta formen av underhållning.

Sigmund Freud, analyze this

På onsdag samtalar jag med Anna Lytsy om hennes nyutkomna roman Fru Freud och jag, på Teater Tribunalen. Kvällen är en del i Prideveckan, och går under namnet Homokulturens ABC. Eli Levén, Tiina Rosenberg och Roger Wilson är några av de andra som ni ser på scenen under kvällen.

Bitterförfattaren

Internet visar sig inte helt oväntat vara väldigt farligt för författare, känsliga människor som vi är, som inte kan motstå att kritisera våra kritiker.

Själv gör jag mitt bästa för att undvika alltför direkta metoder - parodier och nekande av friend requests är mer min melodi.

Mental ohälsa - musikalen!

Musikalkonspirationen

P3 Kultur har musikalspecial den här veckan, eller postmodern musikalspecial för att vara mer specifik.

Något som fascinerat mig ett tag nu är How I met your mother-gängets fallenhet för pomo-musikal. Ta till exempel filmen Dumpad, där komediseriens Jason Segel spelar en man med en dröm: att sätta upp en Dracula-musikal i form av dockteater. Eller min barndomsidol Doogie Howser (eller Neil Patrick Harris, då) som haft huvudrollen i webbserien Dr Horrible's Sing-Along Blog.

Söker vi oss ännu längre tillbaka i tiden hittar vi ju också Alyson Hannigan i en av nyckelrollerna i Buffy the Vampire Slayer, vars musikalavsnitt är legen- wait for it! -dary.

Svinigt

När jag var på väg till jobbet imorse stod en man utanför tunnelbanan och hostade högljutt upprepade gånger så att det ekade ut över torget, och hostningen var det första som mötte varje passagerare. Det känns som att hostningen har god möjlighet att ersätta det irriterade mumlandet som uttryck för dålig psykisk hälsa, så här i svininfluensans tid.

För att inte nämna vilken outforskad potential hostningen som passivt aggressiv gest har, nu när varje snörvling i ens närhet får en att söka igenom handväskan efter det där munskyddet - var la jag det nu igen?

Oväntat fynd

När jag först läste om Héléna Marienskés Le Degré suprême de la tendresse blev jag lite besviken. Hennes debutroman Rhésus hade verkat så bra, åtminstone att döma av vad jag läst och hört om den, och det utdrag jag själv lyckats ta mig igenom med hjälp av min gymnasiefranska. Sexgalningar och apor på ett ålderdomshem, och så lite Sarkozysatir på köpet. Att sen följa upp det med en pastischsamling... det kändes liksom lite... tunt.

Men när jag väl fått tag på ett exemplar av Le Degré suprême... kunde inte ens mina bristfälliga franskakunskaper hindra mig från att skratta mig igenom större delen av den. Både Houellebecq och Célinetexterna har varit fantastiska, men jag sparar det bästa till sist: Flora, ou l'apparition. À la façon d'un mirifiant G.P. , som har till förebild en författare jag själv försökte pastischera häromsistones. Men jag vet inte, det kändes som att det saknades något.

Sommar, sommar, sommar

Det verkar inte bli så mycket tid över för att uppdatera bloggen så här på sommaren. Här är i alla fall lite av vad jag sysslat med på senaste tiden istället för att blogga.

Jag har hittat honom!

Pausmusik