He got game

Äntligen en vettig helgdag.

Veckans populäraste statusuppdatering...

... blev föga förvånande "varje liten avcheckning på att göra-listan måste i november betraktas som en stor seger". Vilket visserligen delvis beror på att jag inte orkat uppdatera min status mer än två gånger den här veckan.

Millennium

Att använda ordet "ressentiment" i andra meningen i en sågning av Luftslottet som sprängdes, är inte det själva definitionen av att be om nättrollsspö? Respekt.

Svininfluensen - true story.

Så vad har ni gjort i helgen? Själv har jag mest sovit, feberyrat, mätt febern och hyllat avregleringen av apoteksmonopolet som gjorde det möjligt för P att köpa nässpray till mig på Konsum.

Jag har visseligen inte gjort något test, men allt tyder på att det är den ökända svininfluensan. Och fy fan vad jag är sjuk! Jag är inte en sån där lyckost som aldrig är sjuk och därför inte förstår vad det innebär, jag vet att man mår kasst när man är sjuk. Men det här! Det går ju aldrig över! Jag orkar inte göra någonting, orkar knappt röra mig. Och jag är så seg i huvudet att jag inte ens blir uttråkad av det enda jag kan göra är att zappa mellan Malou och olika tv-shop-inslag.

no special effects

Tips

Om man gillar antingen fåglar, Matrix eller 3D-animation ska man förresten kolla in det här.

Dagens topp 5

De fem bästa raderna från Ghostface Killahs album Ghostdini: Wizard of Poetry in Emerald City:

1. "Nice girl, that's clean, that was raised to cook/Be on the couch chilling, shorts on, reading a book/Biting on a pen, thin glasses on/French type frames by Yves Saint Laurent"

2. "She pulled her shirt down, smiled, trying to hide her butt/I said 'Nah, baby girlfriend, you ain't gotta do that/'Hope you ain't the anorexic type, trying to lose all that"

3. "Put your slippers on, have a seat, give me your leg/I got the baby oil warmed up, Dreamgirls DVD"

4. "Her face glowed like I was exposed to sunlight"

5. "Will you marry me? Will you carry me?/Through rain, hail, sleet and snow/Don't say no, you'll embarass me"

Skyldig till scarf

Som vi har konstaterat tidigare är det strängt förbjudet för historiker att röra sig i offentligheten utan något kring halsen. Henrik Arnstad, född 1967, bevisar också att påbudet inte är något som bara gäller äldre generationers vampy... förlåt, historiker. Det gör förstås inte Skyldig till skuld mindre intressant som bok, särskilt inte för den historiebesatta halvan av Total Eclipse-kollektivet.

It's beginning to look a lot like christmas, om man kisar ordentligt

Redan för någon vecka sedan konstaterade vi på Total Eclipse att Åhléns hade sitt julpynt uppe - och ena halvan av kollektivet firade genom att köpa en julröd höstkappa.

Att tidigarelägga julpyntandet är förstås det mest effektiva, men samtidigt uppenbart desperata, sättet att ignorera att det är november. Genom att hänga en julstjärna i fönstret döljer man helt enkelt effektivt de horribla nyanserna av grått som dominerar det där hemska "utomhus" som man försöker att undvika att vistas i så här års.

Utöver pynt kan jag rekommendera glögg och julmusik som de bästa kamraterna i kampen mot månaden vars namn jag från och med nu inte tänker nämna. Samtidigt är julmusik riskabel, när den är som bäst riskerar den att bli sentimental och sorglig, och motverka den livsviktiga fasaden av peppighet. Som när Michael Jackson sjunger Little Christmas Tree. Eller Judy Garland "Have yourself a merry little christmas". Ja, vilken barnstjärna som helst som sjunger julmusik egentligen.

Åh

Fredag, fredag, fredag!

Allt utom aladåb

Det här är egentligen inte en idealisk bok att läsa innan man går och lägger sig, man riskerar att bli rätt hungrig, och att drömma om foie gras och ryska dumplings. Men om man kan bortse från sådana petitesser så är det en perfekt bok att avrunda dagen med, underhållande och helt utan krav på tankeverksamhet, samtidigt som man kan lära sig helt kravlösa fakta av typen "bli aldrig restaurangägare i Moskva". Lika avslappnande som djupandning helt enkelt - så länge man inte är matskribent.

The horror, the horror

Eftersom jag är en väldigt upptagen människa hann jag inte ha skräcktemakväll förrän någon vecka efter halloween. Men det blev i gengäld en väldigt classy kväll, befolkad av lesbiska telepater, Lynch-doktorer och kalla kriget-zombies.

Blir det tårta?

Idag firar vi Gustav II Adolfs dödsdag med traditionsenliga bakelser. Tyvärr verkar det som att det är en utdöende tradition, C var inne i två konditorier på Kungsholmen som inte ens visste vad det var. Men i Årsta med sin pensionärsbefolkning fanns de, minsann!

Total Eclipse-kollektivet är ju mycket för fikande i allmänhet och tycker att vi gott kunde fira fler kungars eller stadsministrars dödsdagar med bakelser. Varför har vi t.ex. inte en Palmekaka eller en Kristinatårta?

Snillen spekulerar

Emma: Har fått helig olja från Jerusalem i present. Sajk!

Amanda: Vad ska man göra med den? Jag föreslår: poppa heliga popcorn!

Emma: Oj, alltså det här är smörjelse. Det står att jag ska ge den till kyrkans äldre så att dom kan smörja mina sjuka anhöriga friska igen i guds namn.

Amanda: ahahaha. Jag tänkte "kyrkans äldre"= pensionärer som går på kyrkkaffe och fattade inte varför de skulle utföra smörjelsen.

Emma: Ja jag fattade inte heller först. Satt och läste texten högt "call for the elders of the church and let them pray over him". Tittade upp på Lina och fick iväg den klockrent hjärndöda frågan: Vilka är det? Hur gamla ska dom vara?

Opera 1.01

När jag vaknade imorse av att grannbarnet fick spel och vägrade gå till skolan och skrek "JAG VÄÄÄÄGRAR!!!" så att hela huset hörde det blev jag först väldigt sur, sen fick jag själv ett utbrott över det vidriga vädret och sen undrade jag varför jag hade ont i fötterna. Jag brukar bara vakna med fotledsvärk om jag kvällen innan svirat runt i höga klackar och druckit vin och det hade jag tyvärr inte gjort.

Men så slog det mig att jag ju satt inklämd i ett pyttesäte på Kungliga Operan under 4 timmar igår. Människor måste verkligen ha varit mindre förr i tiden, eller så är mågruppen bara små, små östermalmstanter.



Det var ovant och ibland lätt obegripligt att se Xerxes på Operan. Handlingen var flyttad till 1930-talet och kostymerna var fantastiska men för oss som satt strax under taket hade kostymören gärna fått göra tydligare skillnader mellan de olika mansrollerna som ofta var intill förvirring lika, för att inte tala om hur svårt det var att se (och höra!) skillnad mellan män som spelas av kvinnor och kvinnor som spelas av kvinnor och klär ut sig till män.

Och hur har de råd att ha en enorm kör som är på scen högst 15 minuter sammanlagt? Även på Dramaten verkar de ha ett behov av att fylla upp scenen med statister, småroller och barn och jag förstår inte riktigt hur de motiverar det.

Ikväll blir det Semafor Goes Old School och på lördag mer psykchefstraumabearbetning på Stadsteatern. Och nu måste jag stänga av P1 morgon för att jag inte klara både snöstorm och Camilla Kvartofts idioti("men varför inte bara erkänna att vissa i samhället är viktigare än andra?" huh?!)!

Un, deux, trois soleil

Förresten så ska ni ju gå ut och köpa senaste numret av Sveriges filmtidning, flm, som skickas ut i affärerna i dagarna. Där listas 00-talets bästa svenska filmer. Och så ger jag Tre solar en andra chans.

Ni vet väl att Tre solar också är namnet på en fransk raïsupergrupp?

We make a little history, baby

Torsdagen den 5 november är det dags för en ny Semaforkväll. Det blir en old school-kväll, vi drar tillbaka till det förflutna och funderar över historieskrivningen. Jag och Athena Farrokhzad och hovdramatikern Tova Gerge är där som vanligt. Med oss har vi forskaren Sara Edenheim som manifestdebuterar i höst med Det anakronistiska manifestet och serietecknaren Loka Kanarp som ger ut sina historiska kvinnoporträtt i Pärlor och patroner.

Och i väntan på att historia ska skrivas, eller genomskådas, eller förkastas, rekommenderar jag en tid då allt var lite bättre - inte minst stoldansandet (cirka 1:50 in i videon).

Apropå don't look back, like Dylan in the movies...

... det här var jag och lyssnade på igår. Nuförtiden ser hon ut lite mer som en fräsig Judith Bulter, och det är ju verkligen inte illa.

Everybody's trying to make us another cool decade of fakers

Varning: Så här kan det sluta om det spelas Belle & Sebastian hos frisören medan man funderar på vilken frisyr man vill ha.