Opera 1.01

När jag vaknade imorse av att grannbarnet fick spel och vägrade gå till skolan och skrek "JAG VÄÄÄÄGRAR!!!" så att hela huset hörde det blev jag först väldigt sur, sen fick jag själv ett utbrott över det vidriga vädret och sen undrade jag varför jag hade ont i fötterna. Jag brukar bara vakna med fotledsvärk om jag kvällen innan svirat runt i höga klackar och druckit vin och det hade jag tyvärr inte gjort.

Men så slog det mig att jag ju satt inklämd i ett pyttesäte på Kungliga Operan under 4 timmar igår. Människor måste verkligen ha varit mindre förr i tiden, eller så är mågruppen bara små, små östermalmstanter.



Det var ovant och ibland lätt obegripligt att se Xerxes på Operan. Handlingen var flyttad till 1930-talet och kostymerna var fantastiska men för oss som satt strax under taket hade kostymören gärna fått göra tydligare skillnader mellan de olika mansrollerna som ofta var intill förvirring lika, för att inte tala om hur svårt det var att se (och höra!) skillnad mellan män som spelas av kvinnor och kvinnor som spelas av kvinnor och klär ut sig till män.

Och hur har de råd att ha en enorm kör som är på scen högst 15 minuter sammanlagt? Även på Dramaten verkar de ha ett behov av att fylla upp scenen med statister, småroller och barn och jag förstår inte riktigt hur de motiverar det.

Ikväll blir det Semafor Goes Old School och på lördag mer psykchefstraumabearbetning på Stadsteatern. Och nu måste jag stänga av P1 morgon för att jag inte klara både snöstorm och Camilla Kvartofts idioti("men varför inte bara erkänna att vissa i samhället är viktigare än andra?" huh?!)!