Working 9 to 5

Foto: Athena Farrokhzad.

Så här trevligt är det att frilansjobba på sommaren, i alla fall när man planerar höstens Semafor.

Requiem för Skunk

hela det här inlägget bör läsas med den här listan på spotify igång.

skunk lägger ned. imorgon är sista chansen att spara hem alla gamla dagboksinlägg. jenny damberg skriver om skunks historia i svd idag och elise uttalar sig som skunk-litteratur-expert.

mitt första skunknamn registrerades 2000. jag var 16 år och ingen i hela världen förstod mig. ingen i min förort gjorde det i alla fall, kanske att lukas moodysson eller jocke berg fattade något. på skunk kunde man prata med andra lika missförstådda tonåringar, vare sig man kände dem irl eller inte. det måste för it-säkerhets-nissar av idag se ut som en mardröm, inga filter över huvud taget, alla kunde läsa allt, det enda som garanterade någon slags anonymitet var skunknamnet men det var inte mycket till skydd. några år senare kunde jag och caroline stå på metropolis och peka ut vad varenda popsnöre hette på skunk. *stalker*

men gränslösheten var lite fin också. man kunde träffa folk från skunk i verkligheten och fika på string eller lava och på så sätt lära känna någon man aldrig någonsin skulle ha träffat annars för att de bodde i strängnäs.

när jag läser gamla konversationer är de inte helt begripliga, troligtvis för att de pågick parallellt på det mycket snabbare icq - inte så mycket för den konstiga skunk-stavningen. de är inte heller så intressanta, de handlar mest om pojkar-pojkar-pojkar, hur vi ska få tag på alkohol och hur illa vi mår hela tiden.

mina gamla skunkdagböcker håller inte heller den litterära kvalitet elise pratar om i svd-artikeln. jag läser dem med skämskudden inom räckhåll, rodnar, fnissar men är ändå lite stolt över dem. de är inte välformulerade med de är jag och utan all tonårsångest och drama skulle jag inte vara där jag är nu och nu är trots allt rätt awesome.

planen var här att länka till mina skunkanvändare så att ni, kära bloggläsare (hej mamma!), också skulle få möjlighet att läsa och rodna men det går inte just nu för skunk ägnar sig åt sitt klassiska serverfel: "500 servlet exception".

*kram*

gefle dagblad om skunk.
therese bohman i expressen.

Ut till landet - ut till fåglarne

Nu kör jag ut till landet med bara en ytterspegel på bilen (bilmekanikers uppfattning av "innan midsommar motsvarar tydligen frilansande redaktörers "efter midsommar") men med fungerande kylsystem. Ska köra jävligt försiktigt och lyssna på den här roadtrip-listan.

Vi ses på andra sidan Små grodorna!

Utan tv, utan internet

Lördagsunderhållning

Fiktion - verkligheten: 1-0

I Sydsvenskan intervjuar Jens Liljestrand Sveriges abdikerade drottning, Victoria Westling. Läs!

Celebrity death match: Tv vs. Litteratur

Nu när Elise är utan uppkoppling på landet passar jag på att ge mitt bidrag i debatten om tv mot litteratur. Först en brasklapp: Jag älskar både tv och litteratur, so sue me!

Sen: Mad Men är ett mycket dåligt exempel om man vill visa televisionens svagheter. Mad men är brilliant och man bör se alla tre säsonger. Men om Mad Men känns diskussionen lite uttömd, jag tänkte därför ta upp en annan aktuell serie: True Blood. (nähä?!)

True Blood är som bekant baserad på Charlaine Harris serie om Sookie Stackhouse, producerad av Alan Ball som fått fria händer att återge berättelsen i tv. Böckerna är inte bra litteratur men serien är bra tv. Böckerna är berättade ur Sookies perspektiv och tv-serien är inte det, utan mer en ensambelhistoria. Och tv-serien ger därför tittaren mycket mer av biroller som Lafayette, Jason och Tara, vilket är roligt men tyvärr tycker jag att den tappar bort Sookie som ändå ska vara huvudperson.

Grejen med Sookie är att hon kan höra folks tankar och fått en rätt jobbig uppväxt på grund av det, hon har ansetts vara både galen och ganska korkad och har lärt sig att spela på den korkade sidan för att bli lämnad ifred, le för att få mer dricks och inte låtsas om vad hon hör att människor tänker. I böckerna berättar hon själv om det och som läsare får man del av hennes tankar som skiljer sig ganska mycket från hur omgivningen uppfattar henne. I tv-serien tycker jag att de helt har struntat i att visa att hon kanske inte är så ytlig och korkad man lätt förleds att tro och då blir hon en ganska tråkig karaktär.

Tv-seriens upplägg att följa många olika spår samtidigt gör också att man hela tiden riskerar att hamna i Heroes-fällan: Att det blir så många sidospår att visa att ingenting hinner hända innan avsnittet är slut vilket bara är otillfredsställande. Det finns en gräns för hur mycket hedonisktiskt festande, som på inget sätt driver handlingen framåt, jag orkar titta på.

Bäst med tv: Lafayette
Bäst med böcker: Sookie

Sommarläsning

Sara Stridsberg - Darling River
Richard Yates - Easter Parade
Charles Dickens - Great Expectations
Freeman Wills Crofts - The Cask
Shirley Jackson - We have always lived in the castle
W. G. Sebald - Saturnus ringar
Christopher Isherwood - A single man
En guide till en delad stad
Berlin
Gustav Fridolin - Blåsta!
Liza Mundy - Michelle Obama
Niklas Orrenius - Jag är inte rabiat. Jag äter pizza.

Show me your fangs!

Och medan nya avsnittet laddas* vill jag önska den här låten till Mr Eric Northman. Tack Lady Gaga, du sätter ord på mina känslor!
*FU FRA!

Vampyrhelg

Vad de fina bilderna från Elises och min dag på kungliga Djurgården inte förtäljer är hur Elise tvingade mig och mina pumpsbeklädda fötter att vandra halva Djurgården runt i jakt på kaffe. Fötterna höll god min länge, började inte värka förrän vi nästan var klara på Liljevalchs men när jag kom hem kunde jag inte göra annat än att ligga med dem i högläge och titta på tv. Och eftersom alla serier internet har att erbjuda har tagit slut hade vi inte mycket annat val än att titta på arton avsnitt av The Vampire Diaries. Det är inte en bra serie. Den är dock bättre än Twiligt, även om de första avsnitten är snubblande nära lika dåliga.

Vad The Vampire Diaries har som Twiligt saknar är bättre specialeffekter och inga jävla glittrande vampyrer. Seriens broody vampyr/tonårsbrud-par kommer dessutom till skott, även om det kan vara tv-historiens mest deprimerande sexscen. Tyvärr gillar Pär och jag hela tiden fel karaktärer, de verkar alla bli dödade. Jag kan inte säga att jag egentligen gillar The Vampire Diaries, det är mer att jag nu har vant mig vid den och vill veta om det kommer att bli en vampyrfars när tonårsbrudens 300-åriga doppelganger dyker upp.

Kalla det substitutionsbehandling, för egentligen är det ju Eric, Sookie, Jason, Alcide, Sam, Lafayette &co jag vill ha. Och ikväll! Ikväll får jag äntligen se första avsnittet av säsong tre av True Blood! Ordentliga vampyrer! Mmmh, grr aarhg!

Lördag på Djurgården

Sommarlyssning

Och medan jag läser kommer jag förstås att lyssna på Total Eclipses sommarplaylist, med klassiker som Monica Zetterlund och DJ Jazzy Jeff & The Fresh Prince. Ha en trevlig sommar!

Sommarläsning

Idag tipsar jag om böcker man kan läsa i sommar i SvD, och vad man kan göra om man inte har plats för  böcker i packningen. Själv tänkte jag försöka ta mig igenom de här böckerna (och kanske några till).

Thomas Mann, Döden i Venedig
Virginia Woolf, Orlando
Robert Antelme, The Human Race
Franz Kafka, Till frågan om lagarna
Käbi Laretei, Vart tog all denna kärlek vägen?
Ann-Marie Ljungberg, Mörker, stanna hos mig
Alice Munro, Nära hem
Bengt Lidforss i urval
William Shakespeare, Coriolanus
Herman Melville, The Complete Shorter Fiction
Thomas Bernhard, Gamla mästare
Alfred Lord Tennyson, The Major Works
C. J. L. Almqvist, Amorina

Fredagsunderhållning

Min egen fredagsunderhållning är att se om Avanti! Kan inte tänka mig en bättre start på semestern.

Hårblogg: Hund

Schnauzern har fått sommarfrisyr.

Carry on my wayward son

Igår skulle jag och Pär varit ordentliga vuxna och passat på att veckohandla när vi hade lånat en bil. Men vi sket i det, skolkade med Teresa som kom hem till oss med Deans favoritdricka.


Vi lagade mac'n cheese, för det var de ingredienser vi hade hemma.



Sen såg vi klart hela säsong 3 av av Supernatural och första avsnittet på säsong fyra. Och det är nu det blir riktigt spännande och hjärtskärande. Såhär ser jag och Teresa ut när vi tittar på Sam och Dean slåss mot demoner och tvivla på sin egen förmåga.



Dean: "Bla, bla, bla, destiny, I'm going to hell, demons, bla, bla, I will fight them, rah rah, I only have myself"

Sam: "And me."

Amanda & Teresa (syncronized nerdgasm): "AND MY AXE!"

Going to the chapel of löööve!

"I pay very little regard to what any young person says on the subject of marriage. If they profess a disinclination for it, I only set it down that they have not yet seen the right person."

- Jane Austen, Mansfield Park

Fredagsunderhållning

Ännu en underbar Pantertant har gått ur tiden, men tack och lov finns serien kvar.

Lyrisk

Det har varit mycket poesi på sistone. Min Semaforkollega Athena Farrokhzad har tillsammans med Linn Hansén sammanställt Omslag, en oumbärlig antologi med queerpoesi, som hade releasefest förra veckan. Igår var jag på Weld och hörde Pär Thörns Röda rummet (alfabetisk) läsas av 29 människor med god lungkapacitet. Ja, till och med public service lyckades ju ägna en hel, lysande timme åt lyriken förra veckan.

Men det räcker inte. Ikväll samlar jag, Athena och CLT-Daniel minst femton poeter på Högkvarterets lilla scen och arrangerar poesifestival.

Mellan vanvett och katastrof

Även jag har funderat en del över rubriksättning de senaste dagarna, över sinne för proportioner, till exempel. När jag inte har demonstrerat och planerat poesifestival, vill säga. Eller (vilket kanske framgår av bilden ovan) skrivit om den här filmen.

Dagens korr-fuckup.

DN snurrar till det - skyller på Expressen.

Och BBC News rapporterar om hur det gick till när ett automatsvarsmail hamnade på en vägskylt i Wales.