Litterärt album

Konstverk: Loka Kanarp

Såhär när bokmässan börjar nalkas har man som kritiker inte tid att göra så mycket mer än att läsa och skriva om böcker. Då är det ju kul att andra recensenter skriver om sånt man själv är inblandad i.

Expressen skriver om Album 2 här, och Kristianstadsbladet här.

Solsidan är ju alltid Solsidan

Eftersom 29-årsdagen är den perfekta tidpunkten att inleda sin trettioårskris önskade jag mig självklart första säsongen av Solsidan i födelsedagspresent, och maratonkollade på den. Parmiddagsavsnittet är fortfarande oslagbart.

B-day!

Grattis Elise!

Just married!!!

Fredagsunderhållning

Papa don't preach

Pär och jag diskuterar vem som är den sämsta pappan på tv. Don Draper är ju långt ifrån den bästa pappan, men har än så länge inte visat sig uppfostra sina barn till psykopater. Om han låter Betty ta över fostrandet helt, kanske. Buffys pappa (har han ens ett förnamn?) är sinnebilden av en frånvarande pappa, inte ens när Joyce Summers dör har han mage att avbryta sin semester. Men de når inte upp till fotknölarna på vår top 3 dåliga pappor:

Harry Morgan, Dexters pappa. Adopterar ett traumatiserat barn, misstänker honom för att ha psykopat-drag men istället för att skicka honom i terapi eller få honom att kanalisera det genom att framgångsrikt driva företag tränar Harry Dexter i att mörda folk och komma undan med det. Fortsätter att spöka långt efter sin död.

John Winchester, Sam och Deans pappa. Blir ensamståendepappa när mamman dödas av en demon, drar ut på demonjakt med småbarn som får bo på motel och jaga monster under hela sin uppväxt. Får spel när Sam vill gå på college. Får spel när hans barn inte gör som han säger. Fortsätter att spöka långt efter sin död.

Roman Grant, Albie och Nickis (mfl.) pappa. Utser sig själv till profet, uppfostrar sina barn till brickor i sitt maktspel och gör dem helt klart empatistörda. Gifter bort Nicki med en galen man. Fortsätter att spöka långt efter sin död.

Är det någon vi glömt? Vem är tv:s bästa pappa? (Keith Mars!!!) Är Betty Draper den läskigaste mamman?

Just married/preggers!

Utöver väldigt tråkiga saker som att världens resurser tog slut för några dagar sedan, så har det ju hänt väldigt bra saker för några av Total Eclipse personliga favoriter. True Blood-paret Stephen Moyer och Anna Paquin har gift sig, till exempel. Och Barney väntar barn!

Fredagsunderhållning

Fasten your seatbelts...

... nu börjar festsäsongen.

Yogakatt

Sitter och recenserar för fullt, men det finns ju alltid tid över för kattungar. Tack för länken, Annina.

Tips

Foto: Sara Mac Key

Idag kan man höra mig, Martina Lowden och Annina Rabe tala om antikvariat, eller litteratur, eller Album då, i P3 Kultur.

Hets mot djurart

Wow.

Fredagsunderhållning

Vad jag läste istället

Nu när det är augusti och jag ser tillbaka på min läslista från början av sommaren ser ju resultatet lite sorgligt ut. 4 av 13 utlästa! Visserligen är det några dagar kvar på sommaren, och jag hoppas fortfarande kunna läsa ut åtminstone ett par till av böckerna. Men det är ändå förvånande med tanke på hur mycket läsning jag faktiskt hunnit med. Det visar bara att det är helt poänglöst att försöka planera sin läsning. Plötsligt är man på väg någonstans och försöker hålla sin packning till bara handbagage: kommer en inbunden Almqvist att vara boken man tar med då? Kommer man att vilja vara fast med bara Tennysons dikter att läsa under en hel vecka? Borde man inte läsa något på Paristema snarare än Thomas Bernhard när man är i Paris?

Nå, strunt i det jag inte läste, här är lite av det jag faktiskt läste:

Jean Rhys, Goodmorning, midnight som jag skrev om i den här krönikan.

James M Cain, The postman always rings twice Cain har även skrivit förlagan till Double Indemnity, en av Billy Wilders bästa filmer, som liksom "postman" (och The Apartment) utspelar sig i den grymma försäkringsbranschen. Fascinationen för försäkringsbranschen beror förstås på att Cain själv jobbade inom den, ursprunget till fascinationen för mordiska kvinnor har jag däremot ingen aning om.

Denis Diderot, Rameaus brorson Kanske var det parisresan som gav mig impulsen att återigen göra ett försök att läsa Diderots roman, för här beskrivs en hel del stadsstrosande. Men det väsentliga i boken (om det nu finns något väsentligt i Rameaus brorson, jag tror att det jag gillar mest med den är hur oväsentlig den är) är diskussionen om konsten, "geniet" Rameau och hans mediokra släkting. På så sätt känns Rameaus brorson som ett utmärkt substitut för Bernhards Gamla mästare. Om inte annat så är boken en god ursäkt att lära sig mer om Querelle des Bouffons. Bonus: En querelleplaylist.

Carl Johan De Ge Geer, Jakten mot nollpunkten Det här var en mycket bra bok att läsa i juni, parallellt med Aftonbladets allt mer hysteriska bevakning av prinsessbröllopet. En övertalande argumentation mot både monarki och adel, men framförallt en verkligt vacker skildring av den där typen av lekande vänskap som föder ens kreativitet. På det temat rekommenderar jag också Niklas Rådströms En handfull regn.

I'm swimming, I'm swimming

Slutet av sommaren har hittills mest handlat om vardagskatastrofhantering. Lämna in skrivaren för lagning, hålla sig undan råttor, fundera på men inte riktigt orka ta reda på varför hemtelefonen inte fungerar. Igår åkte jag ut till en stockholmsförort för att lägga pussel, och noterade att gångtunneln som är enda vägen ut från stationen var fylld med grumligt vatten, cirka en halvmeter djupt. Som tur var fanns stationsvärden på plats för att ge rediga råd: ta av er skorna och rulla upp byxbenen, vada ut. Men man får se det från den ljusa sidan, det är trots allt första gången den här sommaren som jag gått och badat.

Bra grej + bra grej

Jag tror att det här måste vara själva definitionen av high-concept, konstvärldens motsvarighet till Snakes on a plane:

"As a Mariachi band* dressed in traditional attire interprets and performs Joy Division's song, Transmission, a protest against the inefficient use of regional public funds transpires. The work vacillates between the spatial simultaneity of performance, protest, and public use, and looks to Plaza del la Liberación as a stage and locale for enunciative acts and musical contravention."

Jag. Måste. Se.

this is so going on my blog!

Nu är jag och Pär på väg till Tyskland och har gått ombord på färjan Mecklenburg-Vorpommern. Och på herrtoan säljs kondomer, penisringar och "travelpussy". Just FYI.

Published with Blogger-droid v1.4.1