lördag 13 oktober 2012

Biblioteket som kontor: En recension

Jag frekventerar Uppsalas alla bibliotek som ligger nära mitt hem. Jag bor i en bra stad, vilket betyder att jag har fyra bibliotek helt nära. Alltså känner jag att det är dags att göra en recension, så att andra vilsna kulturarbetare utan kontor vet vad de har att vänta.

Följande är kategorierna:
Mysfaktor: En arbetsplats ska ha en trevlig stämning, där tofflor känns naturligt och man bara är ett litet steg från mjukisbyxor. Kan också innebära skönhet.
Ljudnivå: Jag behöver tystnad för att kunna arbeta. Dock utan att det påverkar mysfaktorn, en svår balansgång.
Trängsel: Att jobba helt ensam är tråkigt, samtidigt vill jag inte att folk ska glo för mycket på mig när jag fnissar åt videoklipp och sover på skrivbordet. Vill dessutom inte distraheras av främmande kroppskontakt.
Ljus: Det är inte för mycket begärt att veta om det är dag eller natt utanför arbetsplatsen.
Temperatur: Frostnupen näsa hämmar koncentrationen.
Tillgänglighet: Det är inte heller för mycket begärt att kunna jobba 8–17, som resten av Sverige
Möjlighet att ranta iväg för att prata i telefon: Precis som det låter. Ibland ringer kontorstelefonen.
Klientel: Hänger mina peeps där?

Carolina Rediviva


Mysfaktor: 3,5. Böckernas högborg. Här kan man sitta i A-salen och titta på konst och böcker på balkonger. Otroligt fint. Dock omöjligt att ha tofflor och/eller mjukisbyxor.
Ljudnivå: 5. Här pratar man inte ostraffat. Dock problematiskt när undertecknad fnissar åt ovan nämnda videoklipp.
Trängsel: 4. Ett eget bord, nästan alltid bra lediga platser.
Ljus: 4. Höga fönster med park utanför. Och läslampa.
Temperatur: 2. Nätt och jämt plusgrader. Skakar så att hela bänken vibrerar, vilket ökar ljudnivån.
Tillgänglighet: 3. Öppnar kl 8.30, innan dess får man sitta på trappan och frysa (vilket väl inte är så annorlunda mot att frysa där inne).
Möjlighet att ranta iväg för att prata i telefon: 0. Här måste man lämna in allt man har och när man smyger med sig sin mobiltelefon ändå finns det ingenstans att gömma sig. Mycket svårt att föra seriösa jobbsamtal i viskande ton, folk undrar.
Klientel: 3,5. Goda chanser till småprat. Tveksamt om man hittar lunchsällskap.

Betyg: 3,1

Karin Boye

Mysfaktor: 5. Man sitter mitt bland böckerna och har fötterna på en snäll heltäckningsmatta som inte tycker att ens tofflor är det minsta konstiga.
Ljudnivå: 3. Besökarna är i allmänhet ganska tysta, men bibliotekarierna!! Jag tror jag dör. De tror att de är på kafferep och kan ofta höras på flera våningars avstånd. Mest bisarrt blir det när en besökare viskar en fråga och en bibliotekarie vrålar ett svar.
Trängsel: 3. Här gäller det att vara i tid. Är man det får man bästa platsen (det finns fyra bästa platsen) och kan njuta av en perfekt avvägd avskildhet. Annars får man trängas i de tysta rummen och allt är sämre.
Ljus: 5. Fönster precis framför näsan. Förr även med ett ofta omtalat träd.
Temperatur: 4. Det är ju svårt att hålla en helt stillasittande människa varm, men de gör ett gott försök.
Tillgänglighet: 2. Öppnar först klockan 9, det är för dåligt.
Möjlighet att ranta iväg för att prata i telefon: 1. Bästa platserna är en evighet ifrån utgången och orkar man masa sig hela vägen ner hamnar man i en bullrig korridor som inte heller är något vidare. Alltså är det förnedrande visksamtal mellan hyllorna som gäller.
Klientel: 5. Stilmässigt känner man sig hemma. Dessutom arbetar en stor del av bekantskapskretsen i huset – lunchsällskap är nästan garanterat.

Betyg: 3,4


Blåsenhus

Mysfaktor: 4. Avslappnat och trevligt, dock lite mer folkbiblioteksstämning än de övriga.
Ljudnivå: 4. Ganska lagom.
Trängsel: 3,5. Här gäller det verkligen att komma i tid och få ett bra fönsterbord. Annars är det ganska trist och oavsett så är insynsskyddet minimalt.
Ljus: 5. Optimalt. Lite som att sitta ute eftersom fönstren är gigantiska.
Temperatur: 4. Som Karin B ungefär.
Tillgänglighet: 4. Öppnar 8.30 men har bra bord man kan sitta vid om man kommer tididgt.
Möjlighet att ranta iväg för att prata i telefon: 5. Här är det nära till utgången och den stora hall där man kan prata ostört i timmar.
Klientel: 4. Tråkigt grundklientel, fast på ett trevligare sätt en Ekonomikum. Alla ska med-känsla. Samlar också några fina vänner som hänger här och periodvis är de bästa av lunchkompisar.

Betyg: 3,6

Ekonomikum

Mysfaktor: 2. Icke-ekonomer göre sig icke besvär.
Ljudnivå: 2. Folket är ganska tyst, synd att ventilationen låter som när man drar en kundvagn över en parkeringsplats.
Trängsel: 2. Se upp så du inte armbågar någon.
Ljus: 1. Inga fönster, ingen allmänbelysning. En läslampa som lyser upp din ensamma tillvaro.
Temperatur: 2. Kallt som tusan.
Tillgänglighet: 4. Öppnar 8.30, var på plats för ekonomer börjar jobba tidigt som attan.
Möjlighet att ranta iväg för att prata i telefon: 4. Tror man skulle komma undan med det utanför tysta rummet.
Klientel: 1. Inte en vän så långt ögat når. Det röda håret sticker ut som en tuppkam skulle göra någon annanstans.

Betyg: 2,3

4 kommentarer:

Maria sa...

Haha, älskar det här inlägget!

"De tror att de är på kafferep och kan ofta höras på flera våningars avstånd."

Jag tror att jag beter mig så ibland på mitt jobb. *skäms lite* Mitt bibliotek ligger i samma byggnad som en gymnasieskola så det kommer ju ljud från den större delen av dagen, men det har även kommit åsikter från besökarna om att det inte bara är omgivningen utan även bibliotekspersonalen som låter. Heh.

Aina sa...

Jag älskar det också! Har fnissat så himla mycket. Tur att jag inte var på mitt kontor. Som för övrigt är så himla, himla kallt! Klart minus.

Lisa sa...

Tack! Kan uppdatera att just nu pratar bibliotekarien jättehögt på Blåsenhus också. Och jag är så väl gömd att jag inte kan ge henne en dirty look.

S. sa...

Jag vill minnas att det också var bra raggläge på Karin Boye. (Men nu är man ju en gammal tant i jämförelse med de flesta studenter).