Under vilket stadie av livet är det man börjar fundera över vem som skulle vara "en vän" eller "a source close to the couple" om man skulle dyka upp i skvallerpressen?
I E. M. Forsters A Room With a View är det rätt uppenbart att det skulle vara miss Bartlett, den gamla ungmön som projicerar sin perverterade syn på sexualitet på den unga, påverkbara Lucy Honeychurch.
Trots att utgivningsåret är 1908 levererar boken en hel del moderna insikter - inte bara kring Florens och dess guideboksbesatta turisthorder (som dyrkar Machiavellis grav som vore den ett helgons, trängs på kommersialiserade piazzor, och aldrig tycks komma längre än det slitna Fiesole för att inta en andlös vy över renässansstaden).
Den synbart pryda miss Bartlett lyckas i alla fall plantera en sådan missriktad känsla av skam hos Lucy Honeychurch - som denna sedan själv konstruerar en alldeles utmärkt komplicerad väv av lögner utifrån - att det verkar obegripligt för läsaren hur det hela ska kunna sluta lyckligt innan sista sidan.
Lösningen ligger förstås i avslöjandet av miss Bartletts verkliga, bristfälliga natur. Hennes egen syndiga sida är sladdertackans, och den blir tydlig så fort hon fått en smak för det mondäna livet, självklart representerat av en talanglös men extravagant kvinnlig författare, inför vilken alla hennes skrupler plötsligt tycks som bortblåsta och alla möjliga hemligheter kan avslöjas för några ögonblicks känsla av storhet.
I Lucy Honeychurchs fall finns det vänliga människor i hennes närhet som kan styra henne rätt, men nuförtiden kan det - inte minst för före detta barnstjärnor som Britney Spears - även sluta så illa så att man gifter sig med en miss Bartlett.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar