onsdag 4 februari 2009

Nyanseringsideologin

I DN Kulturs serie om sånt som är typiskt för 00-talet skriver Malte Persson om dumhetens utbredning i allmänhet och George W. Bush i synnerhet. Där tar han också upp W:s effekt på motståndarna: "En av alla dåliga saker med Bush var att han fick sina motståndare att överta sin egen binära logik: en enkel uppdelning i gott och ont, men med omvända förtecken."

I stället efterlyser han ett återupptäckande av nyanserna, och än så länge ser det hoppfullt ut. Det som kännetecknat Obamas uttalanden och agerande under valkampanjen - och under hans första veckor som president - är just hans förmåga till nyansering. Att tala både till amerikanska patrioter och världen. Att inkludera både den kristna högern och predikanter med CV från medborgarrättsrörelsen. Det är förstås också det som har en tendens att då och då inge alla grupper med en känsla av frustration och som i värsta fall kan leda till att han lämnar politiken lika utbuad av de väljare och artistskaror som upphöjde honom dit som en gång Tony Blair. Men so far so good.

I The Audacity of Hope, där Obama lägger fram sin politiska agenda är det också denna inklusiva syn som han betonar. Det är mer som samlar amerikanerna än som delar dem.

Detta belyses inte minst i en anekdot om ett sammanträffande med Bush på en officiell funktion. Bush är president och Obama senatorn som fått några minuter i strålkastarljuset. Bush konverserar honom glatt och erbjuder lite alkogel efter allt handskakande, vilket Obama artigt accepterar. Det är ett varmt porträtt av en kollega som tecknas, inte bilden av en irriterande meningsmotståndare. Men det finns också en dubbelhet i den ömma gest som avslutar mötet:

"We laughed, and as we walked to the door I told him a few stories from the campaign. It wasn't until he had left the room that I realized I had briefly put my arm over his shoulder as we talked - an unconscious habit of mine, but one that I suspected might have made many of my friends, not to mention the Secret Service agents in the room, more than a little uneasy."

Inga kommentarer: