Inspirerad av den älskade Hugh fick han för sig att vi skulle bygga en polytunnel att ha över grönsakslandet jag anlade i våras. Eftersom jag inte är den som är den som inte gnäller så kastade jag längtansfulla blickar mot hängmattan men vek mig till sist och vi satte igång.
Ramen skapas och asksly fästs för att bilda bågar.
Sedan band vi ihop bågarna med det här piffiga röda snöret vi snodde av föräldrarna. Tyvärr visade det sig vara av papper. Men men.
Till slut fäste vi fiberduk över. Eftersom fiberduk är the shit. Håller värmen inne, värsta solen och blåsten ute och släpper igenom regnet. Trodde vi.
Voilà!
Och hur gick det? Står vi upp till knäna i grönsaker, är praktiskt taget självförsörjande? Nja, det kan ju också hända att den långsamt blåste sönder, att papperssnöret inte stod rycken och att slyn i stället för att torka och hårdna ruttnade. Så att vi till slut la över fiberduk direkt på landet, enligt de medföljande instruktionerna.Eller så blev det fantastiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar