Ofta är en guilty pleasure som man pratar om inte riktigt, ja, guilty. Man skäms inte på allvar utan vill mest låtsas att man gör det (se mitt kommande inlägg på temat ”fejkskryt”). Till denna kategori hör mest mat.– Åh, macarones är verkligen min guilty pleasure!
Nä. Om det är en dödstrendig kaka så skäms du inte, du vill bara äta kaka. Det är okej.
Poängen är i alla fall att min guilty pleasure försöker jag ändå dölja. Eller åtminstone låtsas att jag inte ägnar så mycket tid åt den som jag faktiskt gör. Så, för er, kära läsare skall jag härmed presentera det som kan få mig att stanna uppe halva natten:
Jag blir fuktig i ögonen så fort vinnaren utropas och om de tackar sin familj rasar jag ihop totalt. Bäst är de som blir rörda själva, då är det i alla fall inte bara jag. En höjdare på det är Tom Hanks, alltid gråtmild, välformulerad och förälskad.
Synd bara att det är så mycket Gud.
4 kommentarer:
Haha, jag klarar öht inte av tacktal. Då blir det skämskudden!
Men jag har funderat länge på en bloggpost med skämmig mat jag gillar. Som konserverade haricot verts. Inget man koketterar med, precis.
Ha, det är faktiskt skämmig mat! Jag gillar Felix (Findus?) köttbullar. Mycket.
Hahaha vilket bra inlägg. Jag är med dig med tacktal, men bara om de är riktigt riktigt sorgliga och tårdrypande.
"Om det är en dödstrendig kaka så skäms du inte, du vill bara äta kaka."
Haha, word.
Skicka en kommentar