Det är roligt med uttryck. Det finns massor. En del är obegripliga. Det är oftast för att de är gamla. Ta till exempel ”lika goda kålsupare”. Vet du vad en kålsupare är? Nä, inte jag heller. (Dagens trivia: det visar sig att det är en person som äter kålsoppa.)
Bäst av allt är uttrycken som, trots att ingen begriper dem, används av alla. Det leder till fantastiska resultat, som ”att bro på” (oh yes. Amanda, som är nere med betongen, säger att det betyder apropå. Sök på det och förstummas). Gåshud är ett sådant. När såg någon en plockad gås? Eller en gås, över huvud taget?
Snustorr. Är det ett stort problem med blött snus? Hur torrt är snus? Är lös torrare än portion? Om det är helt torrt, hur kan man då knöla ihop det till en äcklig klump som håller ihop så bra att den kan sitta kvar på högstadieväggar i hela landet?
Mest intressant är egentligen de uttryck som kommer att bli obsoleta, som över en halv generation går från självklara till obegripliga. En personlig favorit: spola tillbaka bandet.
– Vänta lite, nu får vi backa bandet här ett tag.
Vilket band? Hårbandet? Menar du ett kassettband, vad är det? Jaha, ett sånt där gammalt, som fanns före cd? (Jo, jag inser att cd är nästa på listan.) Eller ett videoband? Vad är en video?
När jag var liten sa föräldrar till sina barn:
– Sitt inte så nära TV:n! Då kan dina ögon bli fyrkantiga!
Jag tror inte att föräldrar säger det lika mycket längre. Det känns svårt att tro att dagens sexåringar spenderar mer tid med näsan tryckt mot en skärm än vad deras föräldrar gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar