Hon gör om gamla rätter till nya, J-vänliga. En gång var det kåldolmar. Med quorn. För ett tag sedan fick vi rycket och gjorde det själva, hemma.
Insikten är: det ska till en hemmafru* för att ha tid! Massa jobb för inte jättemycket mat. Två timmar av intensivt arbete senare hade vi det här:
Observera lingonsylten. Samt svampsås i snipa!
Det var gott, och kändes himla proffsigt och lagat-från-grunden-tufft. Men kom igen. Orka.
5 kommentarer:
Mmhm! Vegetariska kåldolmar är sååå gott! Men jag håller med om att det är arbetsintensivt. En alternativ rätt som går fortare är att att hacka vitkål och steka den, steka quorn och lök och kryddor -> i en ugnsform -> in i ugnen en stund -> dekonstruerade kåldolmar!
Men det var ju det godaste i mannaminne! Kom igen Lisa, det är värt att ge upp något så fjompigt som en karriär för.
Jag tyckte självt att en av höjdarna var brunsåsdiskussion. "Vad är det egentligen i brunsås?" "?" "?" "...brunt?" "Om vi häller i soja blir det brunt" "Grädde är gott"
Amanda: Det är ju toppen! Det blir det ikväll!
Lisa: Och tänk så rätt vi hade!
Vem är den tredje tallriken till?
Och: så jobbigt är det väl inte. Morsan bjöd på långkok i fredags, tre timmar på spisen. Enastående gott. Tyvärr svårt att veggifiera tror jag!
Den tredje tallriken är till vår hustomte, som ofta bevistar måltiderna. Nu är hon tyvärr i Kina.
Långkok är ju en sak, det drömmer jag om. Mindre jobb, mer kok liksom. Tyvärr är som du säger de flesta vegetariska långkok hittepå. Fyrtio minuter, pff.
Skicka en kommentar