måndag 28 maj 2012

Det där med hur man läser, igen.


Lisa skriver om att läsa gamla och nya böcker. Lite på samma sätt som boktipsen är det här något av en vattendelare. Jag läser praktiskt taget bara gamla böcker (när jag får välja själv) och det beror i grund och botten på samma skäl som gör att jag ignorerar många boktips: Jag har inte tid.

Om man utgår från målet med att läsa böcker är att läsa böcker man faktiskt gillar, så tycker jag för min del att det finns en poäng med att ignorera hype. Titt som tätt rekommenderar någon årets bästa bok med orden "Det här är det bästa jag någonsin läst!!" Jag blir lycklig och tänker att jag gör plats i min livslånga läslista för den här dyrgripen. För att jag tänker att den måste ju vara bättre än allt annat bra jag läst. Bättre än Dickens, Austen, Brontë, Bergman, Webster. Och sedan är den sällan det. Den var bara den bästa boken det här året. Och jag blir sur.

Däremot kan jag verkligen köpa Lisas argument att det är kul att vara en del av en pågående diskussion, en samtida litteratur. Jag är inte med i det samtalet, trots att jag jobbar i det, och det kan bli lite konstigt. Det har också lett till konstiga efterverkningar, som att jag går vilse i böcker där det finns t ex mp3-spelare, men genast känner mig som hemma när någon måste rätta till hattnålen.


6 kommentarer:

Lisa sa...

Elise och Amanda, fellow bookworkers, hur ställer ni er i frågan?

Amanda sa...

Jag är kluven. Jag har både en tendens att alltid hamna bland klassiker och dessutom läsa om dem, om och om igen. Samtidigt fastnar jag ju i serier och står utanför SF-bokhandeln för att köpa den senaste boken första dagen den släpps. Men det kanske är lite olika sidor av samma mynt? I know what I like and I like what I know.

Jag har ju t.ex. hört mycket bra om Silvia Avallones Stål, jag har den hemma, men har fortfarande inte kommit mig för att börja läsa den. Jag har ju Dorothy L Sayers samlade verk och 1000 sidor A Dance With Dragons att ta mig i genom först.

aina sa...

Fast mitt problem när jag läser gammalt är ju det samma. Det här är del av kanon det måste vara bra och så blir jag sur när jag inte tycker att det är värt det liksom. Jag har mycket högre krav på gamla böcker än nya när jag tänker efter. Det leder till att jag blir mer avslappnad med mp3-spelare än hattnålar!

Lisa sa...

Det verkar på det hela taget vara så att läsare är ett stockonservativt och avogt släkte, fast på olika sätt.

Amanda sa...

Ja, som läsare är jag mycket mer svårövertalad än som tv-tittare.

Lisa sa...

Men det är ju en fråga om tidsåtgång, och nivå på lidande. Jag kan ge en tv-serie flera avsnitt och sedan lägga ner, medan med en bok tar det mycket mer tid. Och av någon anledning tål jag skit mycket bättre på än skärm en på en boksida.