måndag 11 oktober 2010

the sun was white, as though chidden of God, and a few leaves lay on the starving sod




Ah, en helg på landet, fjärran Nobelpris och roliga men utmattande Semaforshower. Äntligen börjar oktober uppfylla sitt löfte om lugn.

Försenad fredagsunderhållning


Jane Austen och fysiskt våld, kan det bli bättre? Tack för länken, M-Low.

tisdag 5 oktober 2010

Lästips istället för spekulationer

Eftersom jag aldrig gissar rätt vad gäller det där stora priset så gissar jag inte längre alls. Men några av de som finns med i spekulationerna år ut och år in tycker jag att ni ska passa på att läsa ändå. Som plötsliga ladbrokesfavoriten Ngugi Wa Thiong'o, som jag skriver om i Album #2, och på ett par ställen här i bloggen. Och, förstås, kanadensarna.

måndag 4 oktober 2010

Who dunnit?

Det är ju onekligen ganska rörigt i det parlamentariska Sverige just nu. Vem får bilda regering, vilka blir ministrar, vad för slags ministrar behöver vi? Själv är jag rädd för att Maria Abrahamsson kommer att bli kulturminister, eller kanske underhållningsminister (formerly known as kulturminister).

I Svenska Dagbladet idag tror Cecilia Wikström att kulturministerposten av ren godhet kan ges till folkpartiet:
–Övriga alliansen har backat, men jag tror inte att Reinfeldt ger dem färre ministerposter eftersom det inte är bra med missnöjda småpartier.
– Är man mycket stark, måste man också vara mycket snäll, sade ju både Pippi Långstrump och Nalle Puh.
Men nu var det inte vare sig Pippi (som bara är stark) eller Nalle Puh (som är en björn med en väldigt liten hjärna) som sa att den som är mycket stark också måste vara mycket snäll. Det var Bamse (en stark björn). Om du, Cecilia, inte ens vet vem du citerar fundera en halv sekund på varför Nalle Puh och Pippi skulle ha sagt samma sak när de är skrivna av olika författare.

Jag kräver inte en kulturminister som kan förhandstippa litteraturpristagare men pretty please with sugar on top, kan man få önska sig en som vet skillnaden på Pippi, Nalle Puh och Bamse?

Comm'dit si bien Verlaine au vent mauvais

Av höstmånaderna är september den mest hypade - September song, One september day, gruppen September - även om Amy Winehouse har försökt kompensera det med lullaby of birdlandpastischen October song.

September har alltid varit en personlig favorit också; höstlöv och skolstart. Fast i år håller jag ändå på oktober.

September var en rolig månad, men med alldeles för mycket aktiviteter. Hela månaden har jag drömt om oktober: den månad då jag ska få sova åtta timmar per natt, sörja den svenska demokratin, läsa böcker jag inte behöver läsa, skriva texter ingen annan vill läsa, se ikapp Mad Men, och göra absolut ingenting i största allmänhet.

Men jag klagar verkligen inte på september: månaden innehöll trots allt en Semafor med Maja Lundgren och Maria Zennström som gäster, releasefest för Album på Rönnells, tre lektioner om prosaklassiker på Biskops-Arnö, tre poetiska Semafor i Rum för poesi under mässan och prat om Album på Norstedts monterscen för de som höll platser inför Torgnys framträdande.

Det kännns mycket lovande att oktobers två största åtaganden ryms inom den första veckan, så att man kan ta det där med avslappning på allvar sen. På onsdag talar jag, Annina Rabe och Martina Lowden om Album på Medborgarplatsens bibliotek, och på torsdag är det dags för höstens andra Semafor på Högkvarteret med Lars Mikael Raattamaa och Göran Dahlberg som gäster.

lördag 2 oktober 2010

I'm covered in books!


Precis som Amanda shoppade jag en hel del böcker under bokmässan, och inte nog med det: nu när jag är tillbaka i Stockholm inser jag att det är utförsäljningsrea på Bokmagasinet. 10:- för alla begagnade böcker! Resultatet är att hyllsituationen här hemma nu börjar bli akut. Men jag har svårt att bestämma mig för om vi bör satsa på ytterligare hyllor, eller snarare på att byta upp oss till en större lägenhet så snart som möjligt.
Oavsett: tre ytterligare Muriel Spark till samlingen är liksom inget man tackar nej till.

fredag 1 oktober 2010

Matblogg: Hederlig mat.

I casa Idsnorg lagas det ikväll Hederlig svensk gryta.


Tre sorters svamp!


Till det dricker vi det här vinet som Pär själv importerat från Sonoma, Kalifornien där vi var på vintur i Januari.


Håhåjaja, pensionärsvarning på vår kväll, ne c'est pas?

Fredagsunderhållning


Eftersom Per Schlingmann avgår som partisekreterare för Moderaterna idag, tänkte jag att vi kunde dedikera veckans fredagsunderhållning till Dwight Schrute.

torsdag 30 september 2010

Didn't you girls say you went to a conservatory?


Åh nej, Tony, inte du också.

Åh, Årsta

En gång i tiden drömde vår bloggpraktikant DJ Füzzball om en värld där Göran Greider var president. Det är en dröm som aktualiseras av den här vackra artikeln om Greider och hans Årsta.

Vilken idyll Årsta verkar vara, allt det som resten av Sverige inte är. Om inte min sambo fick symtom på panikattacker varje gång jag tog upp frågan om att flytta till förorten skulle jag genast börja packa.

The dawn of man

Eftersom jag är en seriös recensent försöker jag gå grundligt tillväga när jag skriver om litteratur. Idag googlade jag därför "vad är läsning?" för att get back to basics.

Tyvärr ledde min gedigna research mig bara hit:

"I mänsklighetens gryning på Afrikas savanner utvecklades förmågan att snabbt särskilja objekt som är mycket lika varandra. Den förmågan var livsavgörande i ögonblick då våra förfäder behövde avgöra om de stod inför ett byte, ett rovdjur eller något annat. Är det en trädrot som skymtar i skuggornas spel eller är det en dödlig giftorm? Ett centrum för att skilja ut olika föremål bildades strax bakom vänster öra. I dag använder vi detta centrum för att skilja mellan exempelvis E och F."

Det var svårt att utröna något avgörande om litteraturens natur ur resonemanget, men Amanda lyckades i alla fall nå fram till dagens evolutionsbiologiska sanning: "Den som kan skilja på E och F kan tolka bootycall-sms korrekt och få ligga på fyllan och villan, glömma kondom och därmed föra sina gener vidare."

onsdag 29 september 2010

What does it mean?!! *spilers, much?*

Jag har sett det första avsnittet av The Event (Evenemanget, på svenska?).

Jag tror att tanken med serien är att ta över alla säljbara reklamminuter från Lost. Visserligen har jag inte sett Lost men jag tror att det var ihopkokat på samma ingredienser: Ful CGI, "mystiska händelser" som man förstår är just mystiska av att de ackompanjeras av mystiskt ljud, en flygkrasch, en tropisk semesterö, folk som försvinner spårlöst.

The Event har även Gilmore Girls-Luke som kapar ett kapat plan för att krascha på presidenten och Dr Kerry Weaver som här heter Sophia (man förstår att hon kommer att vara vis, visa kvinnor heter så) och eventuellt är en utomjording eller en mutant, ingen vet. Men som tur är kommer en winampillustration från 1997 och sväljer hela flygplanet (som försvinner till en öde parallell verklighet?) och räddar alla människorna.

Om någon har sett fler avsnitt och menar att det är bra, do tell!

Veckans aladåb


Familjen Bruun har lagat aladåb!

Och den ser ut som Caliban från Resan till Melonia!

tisdag 28 september 2010

Bada, bada

Idag har jag badat Leeloo. Hon gillar inte att bli badad men ser festlig ut som få när hon är blöt.








Easter Parade


Den första medningen Richard Yates Easter Parade lyder: " Ingen av systrarna Grimes skulle få ett lyckligt liv, och i efterhand föreföll det alltid som om problemen började med föräldrarnas skilsmässa." Egentligen är det väl inte enbart skilsmässan som fuckar upp systrarna, det är frånvaron av en pappa och att bli utlämnad till en galen mammas nycker (hej barnen Draper!). Men inledningsmeningen säger det mesta om boken.

Easter Parade
är inte en bok att läsa när man är ledsen över att sd kommit in riksdagen och man vill pigga upp sig själv lite. Trots att berättelsen rör sig framåt och saker sker på ytan, blir aldrig någonting annorlunda eller bättre. Det låter kanske som ett negativt omdöme, men det är det inte. Boken är mycket bra och oändligt mycket mer lättläst än Revolutionary Road.

En fråga bara, varför har inte titeln översatts? Någon från Norstedts som surfar förbi och kan svara?

Höstläsning

Vilka böcker jag kom hem med från bokmässan:

Stina Wirsén, Oj! Julklapp till en bäbis jag känner.

Kajsa Ekis Ekman, Varat och varan.

Stephan Mendel-Enk, Tre apor.

Maria Nikolajeva, Om hur.

Loka Kanarp, Pärlor och patroner.

Erica Jong, Rädd att flyga.

Robert Louis Stevenson, Treasure Island. Älskade den som liten men har aldrig läst den själv.

Jane Austen, Pride and Prejudice. Jag har hört att den ska vara bra.

Pär Thörn, Land ska med lag byggas. Present till Pär.

måndag 27 september 2010

Sammanfattning av mässan 2010





I år har ju Amanda livebloggat från the mess, men jag tänkte ändå göra min vanliga årssammanfattning.

Årets hit: Att bo på Gothia Towers - skobyten, tv-pauser, bokkassetömning. Living the dream!

Årets mat: Frukostbaconen, lördagssemlan, räkmackan.

Årets dryck: Sherry på Albumminglet i Vasastadens antikvariats monter.

Årets replik: Vem är Edward Blom nu?!

Årets bästa prat 1: Nuruddin Farah!

Årets bästa prat 2: Semafor i Rum för poesi gånger tre.

Årets partykväll: Alla kvällar.

Bästa frisyren: Athena Farrokhzad.

Årets favorit i repris: Lisebergskaninöronen.

Årets förlust: Min röst, hoppas få tillbaka den lagom till Semafor goes urban, 7 oktober.

Årets present: Mumin.

Årets tygkasse: Hegastygkassen.

Årets mässammanfattning: Petina Gappahs.

Årets mest frekvent återkommande fråga: Varför kan man bara betala parkering i Göteborg med Diners Club-kort eller mynt?

Alla års restaurang: Gyllene Uttern.

Singstar: Bilversionen



Total Eclipse-kollektivet är vid det här laget världsvana roadtrippers, med smarta skoval och ingående kunskap om var man kan och inte kan äta på väg från Göteborg. Men viktigast av allt är förstås bra playlists. Igår sjöng vi oss hem från bokmässan. Favoriterna var Disco 2000 (so good we had to sing it twice), Bad Romance och - självklart - Total Eclipse of the Heart. Amanda fick också imponerande rapometerpoäng på Golddigger och 99 problems!