Ooops!

Vad kommer tätt, sa ni?

All work and no play

Jobbhyllan idag, något slags rekord är jag rädd. Städa eller jobba vidare? Tror mycket på min lösning att helt enkelt skaffa ett till ställe att samla papper på.

Osannolikt bra romanmeningar del 4

"... this is about my book. It won’t shake the world, it won’t kill a soul, it won’t fire a gun, ah, but you’ll remember it to the day you die, you’ll lie there breathing your last, and you’ll smile as you remember the book."
Ask the Dust, John Fante

Fredagsunderhållning

Ett tag funderade jag på att rekommendera Hanekes Den sjunde kontinenten som fredagsunderhållning, men det kanske är bäst att spara den till söndagen. Här är lite Frank Drebin istället.

Office space

Idag drog Total Eclipsekollektivet på sig sina deans och lastade bilen full med avställda möbler, för att flytta in på vår nya kontorsplats. Phew, skönt att det är avklarat, även om jag själv framförallt bar symboliskt och metonymiskt.

Och så ett par recensioner till...

Har skrivit om Moa Herngrens Jag ska bara fixa en grej i köket och Zena el Khalils Beirut, jag älskar dig. Och för den litteraturintresserade måste jag bara passa på att tipsa om Hanna Johanssons Björn Ranelid-text.

Katt eller inte katt?

Hotell eller inte hotell? Här hittar man i alla fall min recension av Ola Klippviks Hotellet.

House of Djuna Barnes

Om jag var en sån som var i Göteborg mer än en gång om året så skulle jag ta mig till det här spektakulära evenemanget på torsdag, men nu får jag nöja mig med att tipsa bloggens Göteborgsläsare istället. På torsdag pratar man alltså om Nattens skogar och Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats på House of Win-Win.

Fredagsunderhållning

Brad Garrett, som spelade den deppiga brorsan i deppiga kärnfamiljsmardrömmen Alla älskar Raymond, fick äntligen en huvudroll i 'Til Death. Som skildring av långvariga monogama relationer är den betydligt mer realistisk än Alla älskar Raymond (för att inte nämna roligare), men tyvärr är det ett bra tag sedan svensk tv visade några nya avsnitt. Också Joely Fisher som hade en typisk bästa-vän-roll i tv-serien Ellen på 90-talet får visa upp sina komediskills lite bättre här.

Not your average nörd

Eftersom två av bloggarna vi länkar till toppar sina sidor med texter om Bang: Nördarnas återkomst för tillfället passar jag på att länka till min notis om numret.

Logan & Sebastian

Slott i Sverige gav mig uppslag till en ny namnbloggning. Efter att ha noterat hur lika alla karaktärer som heter Logan är och bloggat om det har jag nu sett namnet Sebastian på en helt annan slags fiktiv man. Om Logan är en bärare av dudejeans med rufsigt hår, glimten i ögat och seriösa bad boy-komplex är Sebastian hans avfälling till kusin som ägnar sig åt amoraliteter och gör det så spännande att oskyldiga åskådare lockas ner i dekadensen med honom:

Sebastian Flyte, Brideshead revisited

Sebastian Valmont, En djävulsk romans

Sebastian, Slott i Sverige

och så gruppen: Sin With Sebastian, såklart.

Yngst i lokalena

Efter att ha provat alla glasögonen i fredags gick Caroline och jag på dramaten och såg Slott i Sverige av Francoise Sagan. Och den var jättebra! En bra pjäs på dramaten? I don't belieeeve you! Jodå, rolig och obehaglig och oväntad.

Och ikväll var Caroline och Total eclipse-kollektivet på SR's litteraturprisutdelning i Bergwadhallen. Lyssnarjuryn delade ut sitt pris och en extremt norrländsk Santino berättade om hur han hade läst böckerna i en liten koja i skogen (True story!).

Trevligt och kulturellt. Och inte ens om 20 år kommer vi vara bland de äldsta om vi gör om samma saker.

Bakom mina läsglasögon...

Kära bloggläsare,

Jag har testats och visat mig vara lätt defekt. Därför kommer jag i en snar framtid använda glasögon när jag läser, surfar, stickar, tittar på tv eller spelar tv-spel. Tur att jag har många andra intressen, va? Nu tänkte jag göra en sån här populär blogg-undersökning, vilka glasögon ska jag köpa? Eventuellt köper jag två. Eventuellt kommer jag att göra en Max och tvinga med Caroline att titta på glasögonbågar varje helg i några månader.

Mad Men-glasögon:

The Ebbe Carlsson:

Eller de här:


Ja, jag vill ha stora bågar. Nej, jag kan inte ha runda.

Fredagsunderhållning

Mitchell och Webb i intervju (och Anna Paquin med, bokstavligen på ett hörn). David Mitchell gör chockerande avslöjanden om sin relation till kaffe.

Istället för tv - litteratur!

Final Fantasy XIII har släppts och Pär är salig. Han spelar i stort sett från det att han kommer hem tills att han går och lägger sig, och good for him liksom, men det innebär ju också att jag inte kan ha tv:n eller playstationet om jag inte vill spela med honom. Och det vill jag inte (är däremot ganska sugen på Little Big Planet efter att allt sparat försvann när konsolen kraschade).



Men nu får jag istället ägna mig åt W.G. Sebald Saturnus ringar (när jag är pigg nog att läsa meningar som fortsätter i oändlighet och inga stycken) och Moa Matthis Pionjärer och feminister (histora, kön, ras, klass, makt, mmhmmm!)

Receptionens gört och ej

Ibland huserar jag som allsmäktig receptionist på landstingets beroendemottagning i Tensta. Landstingets datorer är inte av högsta kvalitet och systemet tillåter inte att man själv uppdaterar varken Explorer eller Flash. Det är lite som att försöka surfa från 1998, vilket troligtvis är storebrors sätt att förhindra nöjessurfande på arbetstid. Det fungerar till viss del, Carolines blogg undviker jag för att slippa utskällningen man får om man har för gammal webbläsare där, youtube är också omöjligt.

Men antingen är Spotify alldeles för sofistikerat för att landstingets tekniker ska kunna stoppa det, eller så sitter det någon liten rebell där och kämpar för rätten till musik medan man arbetar (tack!).

Så med kackiga skärmhögtalare spelar jag min musik hela dagarna. Men vad är egentligen ok att spela i en reception? En gång drog Pass that dutch igång på skrälligaste ljudnivå, inte helt ok på en beroendemottagning. Kanske inte heller Rehab Velvet Undergrounds Heroin eller Carla Brunis Tu es ma came (också för att tanken på Sarkozy är så motbjudande), men är Peaches Fuck the pain away ok? Politiska texter? Sexuellt explicita texter?

Det är så svårt att dra gränsen för sin självcensur, tycker jag.

TV-torsdag

Ikväll visas Mad Men som vanligt, medan Babel har säsongspremiär, en halvtimme längre än sist. Och om man liksom Amanda gillar Criminal Minds kan man ju passa på att se det också.

Recension av Easterly

Min recension av den svenska utgåvan av An Elegy for Easterly, Sorgesång för Easterly finns att läsa här.

Ni har väl inte missat...

... att det är The International Day of Awesomeness idag? True story.

Kort och gott

Månadens brevnovell är skriven av, well, mig. I helgen var den med på Eva Johanssons boklista på tema novell i SvD, tillsammans med novellsamlingar av Miranda July, Alice Munro och Etgar Keret. Hyfsat sällskap. Brevnoveller kan man läsa mer om här.

Dirrty

På söndag är jag med i nördoramat P3 Kultur som expert på erotisk litteratur. Lyssna här eller skaffa podcasten.

The Cat's Meow

Naaaw.

Michael J Awesome

Yay! KI har utnämnt min barndoms största idol Alex P Keaton (eller Michael J Fox, då) till hedersdoktor.

Fredagsunderhållning

Cougartown i all ära, The New Adventures of Old Christine är fortfarande den bästa frånskild-mamma-komedin.

Turn around bright eyes

Ikväll klockan 20 är det dags för Semafor på Högkvarteret igen. Den här gången handlar det om den manliga blicken. Till skillnad från Bonnie Tylers video, som av allt att döma handlar om den demoniska skolpojksblicken.

Dedikerat till bloggens mesta Järfällaläsare

I have always depended on the kindness of stalkers

Som kanske framgick av förra veckans fredagsunderhållning har Total Eclipse-kollektivet varit och sett En enda man. Även om det finns rätt rejäla skillnader mellan filmen och boken - boken är som vanligt bättre - så är filmen ändå en rätt fin snyftare. Dessutom en rätt fin snyftare med Colin Firth.

Jag uppskattar också att den lyckas lyfta fram en av samhällets dolda minoriteter, stalkern. Vad skulle filmen (och George) vara utan den gränslösa Kenny, aldrig mer än någon minut borta, som en marginellt mindre creepy version av 2½ mäns Rose?

Further all the time

Jag har med en recension i Ord & bilds senaste nummer, som har tema Avstånd.  Där hittar man också Anna Hallbergs recension av Ingeborg Bachmanns Malina, vars tillblivelseprocess (recensionens alltså) man delvis kan följa i de tidigare nämnda korridorerna i senaste numret av Ett lysande namn. Utanför recensionsblocket hittar man läsvärda texter av bland annat Helena Granström och Ida Säll.