måndag 29 november 2010

Biblioteket i Bredäng

Missa inte Annina Rabes krönika om Bredängs bibliotek, som finns att läsa här. Jag slogs också av diskrepansen mellan bibliotekets visioner och vad medborgarna i Bredäng själva önskade sig i ABC:s reportage från krismötet.

Är förstås inte emot att man har lokaler där också ungdomar som är intresserade av annat än att läsa eller plugga kan samlas, men i så fall borde väl verksamheten vara anpassad för det syftet? Ska man ha fritidsverksamhet eller ungdomsgård på biblioteken (även om jag inte förstår varför man skulle ha det just där) behöver man också ha personal som är utbildade för att hantera ungdomar, snarare än för att hantera information.

Drömscenariot vore förstås att det fanns plats och resurser både för att ta hand om ungdomar som behöver någonstans att vara och något att göra på kvällarna, och för biblioteksverksamhet. Det vill säga för att bevara och göra böcker tillgängliga för allmänheten, och att uppmuntra både de intresserade och de mer avvaktande till läsande.

1 kommentar:

Siska sa...

Anledningen till att biblioteket har blivit en fritidsgård på många ställen är att fritidsgårdarna inte finns, eller så stänger de tidigt, inte har datorer eller så är barnen förbjudna att gå dit för föräldrarna. Då går barnen till biblioteket där personalen inte har någon erfarenhet eller uppdrag att arbeta med ungdomar på det sättet som man "bör". Att ungdomar använder biblioteket som lokal där de umgås (och därmed låter) är en realitet och har inte så mycket med om biblioteket är likt det i Bredäng eller ett traditionellt bibliotek. Den typ av problem Bredäng har haft har funnits på ett stort antal ställen. På vissa ställen har man löst det genom att ha väktare i biblioteket, på vissa ställen genom att antsälla en ungdomsbibliotekarie, på andra ställen genom att stänga biblioteket. En kommunal verksamhet som ett bibliotek får inte och ska inte porta personer. Problemet med ungdomar som inte har någonstans de vill eller får vara är ett samhällsproblem som måste diskuteras i hela samhället. Jag tyckte inte att Annina Rabe kom med några bra lösningar utan mer konstaterade problemet med biblioteket som mötesplats. Och det kommer biblioteket vara eftersom biblioteket är till för alla. Vet egentligen inte vad jag vill ha sagt med det men jag kände mig rätt less efter att ha läst Rabes krönikor och hur de konstaterade ett problem som biblioteksvärlden sliter med. Efter 3 år som ungdomsbibliotekarie är jag less och trött på ungdomar som inte använder biblioteket för det det är till för, men samtidigt, var ska dom annars vara där det inte kostar pengar och som har öppet varje dag i veckan?