måndag 24 oktober 2011

Eget företag, eller varför jag älskar Skatteverket


Jag har ett eget företag. Det är litet, det är jag. Maud Olofsson gör vågen, jag arbetar på att göra det här till en så liten del av mitt liv och arbete som bara är möjligt.

Bieffekterna är inte så många men en av dem är att man inte får någon tjänstepension. Folkpension får alla men det är pensionen man får av sitt jobb, via sitt kollektivavtal, som gör att man har råd med den lite mer pimpade rullatorn och kan åka på bussresa till Rehnområdet för att provsmaka vin. Mitt företag är alltså en enkelresa till fattigpension: något måste göras!

Så vad gör man när man inte vet hur något fungerar, inte orkar läsa på, men ändå känner att det är viktigt? Har man fått min uppfostran så ringer man facket. Utan att tråka ut er till döds så kan det väl sammanfattas så här:

– Hej! Jag undrar hur jag gör med tjänstepension när jag har egen firma eftersom [otroligt tråkiga tekniska detaljer].

– Jaha, nä, hur det är med enskilda firmor vet jag inte, men [cirka tjugo minuters mördande tråkiga detaljer som inte har med mig att göra, samt obegripliga siffror] och det är ju otroligt viktigt att pensionsspara.

Till slut blev jag desperat. Mejlade osammanhängande frågor till skatteverket och åkte till Jönköping. När jag kom hem hade Skatteverket svarat (på en lördag!!). De skrev hur man brukade göra, hur det skulle lösas i deklaration och med avdrag och lovade skicka papper hem till mig som förklarade allt.

Nu betalar jag ju mer till Skatteverket än jag gör till facket, men jag väljer ändå att hjärta statliga myndigheter i dag.

1 kommentar:

Amanda sa...

Jag har gett mig själv till jag fyller 30, då måste jag också börja tänka på pensionssparande. Men då kan jag ju fråga dig om hur jag ska göra!