Fredagsunderhållning

The higher the hair - the closer to god

Men det här var ju roligt, hörni! Nu fortsätter vi med hårguck!

1. Blowpro Blowup, sprej till rötterna, använder när jag fönar håret.

2. Lernberger Stafsing Blowdry, volym och textur, använder i längderna när jag fönar håret.

3. Lernberger Stafsing Dryclean, torrschampo, eftersom jag har lugg och dessutom hatar att tvätta håret använder jag torrshampo tills det nåt en kritisk massa och börjar snöa ur mitt hår.

4. L'Oreal Hot Curl, har i topparna för att de ska behålla formen när jag fönar håret. Eller i hela håret om jag får för mig att locka det.

5. L'Oreal Hot Straight, för att luggen ska ligga platt.

In ya face!

På allmän begäran (eller nja men en person frågade faktiskt, och använde ordet porslinshy såatte...) tänker jag härmed redovisa min tvätt/mask/kräm-samling, det blir en kavalkad av fåniga produktnamn som försöker låta scientific.

1. Cliniderm Dual Action 2-in-1 peeling och mask. Har AHA-syra och rispärlor(?), jag använder den typ två gånger i veckan.

2. Cliniderm Renewing Cleansing Foam, ansiktstvätt som blir en mousse och innehåller AHA-syra, jag använder den dagligen.

3. Cliniderm Hydra Intense Face Lotion, fuktkräm, innehåller AHA-syra, jag använder den på morgonen.

4. Biotherm Biosource hydra-mineral cleanser toning mousse, ansiktstvätt, jag använder den dagligen på sommaren, otroligt dryg.

5. The Body Shop Tea Tree Face Mask, ansiktsmask, använder när ansiktet är extra finnigt.

6. The Body Shop Vitamin E Intense Moisture Cream, nattkräm, jag använder den dagligen.

7. Biotherm Biosource Instant Hydration Toning Lotion, ansiktsvatten/toner (jag vet inte skillnaden) som jag använder vid behov om ansiktet känns flottigt, mer på sommaren än på vintern.

Och så har jag en sprej från MAC som återfuktar och gör att ens foundation sitter bättre, jag kommer inte ihåg vad den heter. Och på läpparna använder jag Smith's Rosebud Salve, trots att den är petroleumbaserad, jag har inte hittat något som hjälper lika bra mot fnasiga vinterläppar. Och Scholl Kräm för spruckna hälar, är en fantastiskt bra fotkräm. Tyvärr knarrar mina fötter väldigt mycket när de är i god form, varning för det, det kanske även händer dig.

  

Och det bästa för huden - instagramfilter!

Konstgreppet lottar ut kollage!

Karins konstgrepps-Karin lottar ut sina tjusiga kollage. Om jag inte vinner vill jag gärna ha ett i julklapp ändå, ok thanks.

Världshistoriens aladåb

Ni får inte missa Historieätarna med Lotta Lundgren och Erik Haag på Svt! Det är mat och historia, äckligt och fascinerande och roligt!

Nu handlar det om 70-talet och jag och min pappa smsar varandra under programmet.

Pappa: Åh, Falukorvsring!
Jag: Men vi brukade ha äpple i!
Pappa: Äpple och lökskivor sedan ostskivor och så låg den i tomatsås.
Jag: Ja, det var gott.
Pappa: De får inte missa kassler.
Jag: Haha, vi får se!
Pappa: Är det konstigt att vi är som vi är?
Jag: HAHAHA! Men du var ju inte en sån här jävla hippie, du var ju militär!
Pappa: Jo och militärer var det värsta som fanns, de försvarade kapitalisterna.
Jag: Därför behövde arbetarna gevär.
Pappa: Så att inte ägarna kunde ta tillbaka dem.
Jag: DET ÄR RÄTT ATT GÖRA UPPROR!

Jag har också tittat på den brittiska förlagan, Supersizers, som finns på youtube och är hilarious, den har lärt mig att aspic är aladåb på engelska och kan innehålla hummer, inälvor eller t.ex. en hel camenbert.

Pillertrillare

Ett annat höstöverlevnadstips var att äta vitaminpiller. Vänkretsen talade lyriskt om blutsaft och D-vitamin. Och samtliga sa: Om inte annat så är ju placeboeffekten toppen! Så jag tänkte, why not?

Problemet var dock att om man varje gång man tar dem tänker:

– Det här är nog båg. Dyrt kiss.
– Och är det inte egentligen ganska onyttigt?

Så blir inte placeboeffekten så himla spektakulär.

Fredagsunderhållning

CollegeHumor's Favorite Funny Videos

Unacceptable, sir.

Idag meddelades det på mitt jobb från ledningshåll att det ska dras ner på tårta och bullar. Och att det kommer att startas en stegtävling mellan avdelningarna. Stegmätare. Stegtävling.

Jag:

Kallpratsklyschor i juletid-bingo!

Först till tre i rad! Sen först till full bricka.

Palsternackschips

När jag gnällde som värst över november kom Elise med kloka råd om att sova och ta hand om sig själv. Det gör jag och det hjälper. Amanda tog mer fasta på mina funderingar kring palsternackschips:

Amanda sa...

Om-to-the-nom! Chirre!

Så i lördags var det dags! I give you: Palsternackchips i bilder!

Interntet rekommenderade en osthyvel för att göra dem.

Men oss emellan, är inte matberedaren lättare? Dessutom blev de florstunna godare.

 Det ever so äckliga ögonblicket när man inser att man faktiskt kokar något i olja. Kan det verkligen vara bra?

Och stunden efteråt när man snarare känner: Varför kokar jag inte allting i olja?*

*För att man mår illa efter en ganska liten mängd. I slutändan kanske inte helt värt.

Inga jullåtar ännu

...men min höst-spellista finns här.

November rain

Min lördag i instagrambilder:

Leeloo väckte mig halv åtta genom att hoppa runt på mig och sen gå och krafsa på ytterdörren.

Vi gick på en långpromenad ner till årstaviken. Leeloo krävde att få bli buren förbi de väldigt läskiga kanadagässen.

Bejakade min inre pappa - åkte till Biltema.

Som bilägare blir man mycket glad av nya torkarblad och påfylld spolarvätska. Visibility - hurra!

Stig Larsson, När det känns att det håller på ta slut

Mina ögonlock fladdrar till, stillnar. Jag hamnar i halvdvala, kanske är det på tunnelbanan. Det är inte alltid i november men kanske är det i november. Tankarna driver iväg. Fördomar blandas med grandiosa fantasier, kreativa lösningar på vardagsproblem med märkliga teorier om hur världen fungerar.

De stundernas svävande tankar, jag skulle aldrig yttra dem. Ge dem utrymme utanför mig. Jag väger mina tankar, skiljer de som driver förbi från sådana som jag låter ta fäste, bli till något jag tror på. Jag liksom de flesta.

Det händer att jag träffar på de som inte sorterar. Som låter infall och uppenbarelse få samma vikt. Människor som har använt olika substanser, länge, ihärdigt, som har gjort att den spärren har släppt i deras hjärnor. Samtalen med dem löper på i timmar, associationerna tar aldrig slut. Kanske hinner jag säga några ord, men framförallt är orden deras.

En sådan människa är svår att vända blicken ifrån. Man nickar och ställer följdfrågor, för man vill höra mer. Om de får tala tillräckligt länge kommer de att säga något förfärande, något som gör en illamående och får en att reflexmässigt ta ett steg tillbaka, lägga armarna i kors över bröstet som ett bristfälligt skydd. Men de kommer också att säga något häpnadsväckande, förmedla en insikt som ligger precis bortom ens fattningsförmåga, som ändå verkar fullständigt sann.

Man sitter kvar. Ler, bekräftar. Trots de där tomt ekande orden, det evigt växande egot, den lättkränkta självkänslan, oförmågan att sätta sig in andra människors situation. Oviljan, framförallt, att greppa att andra människor också har kroppar, att även de kan skadas. För själv ser man på det ansikte man har framför sig och man ser mänskliga drag, en som man inte kan förmå sig att skada.

Stig Larssons När det känns att det håller på ta slut är en sådan monolog. Ett sinne som (även när det tror att det lyckas dölja, kanske just särskilt då) är fullständigt blottat. Här finns glasklara insikter, formuleringar som man avundas. Här finns en konsekvent röst som aldrig klingar falskt. Här finns vidriga tankar. Beskrivningar av psykiska och sexuella övergrepp, våld, som den som talar enligt egen utsaga utövat. En svensk hederskulturs lagar dikteras, det regelsystem som krävs för att tygla en annan människa.

Rösten i När det känns att det håller på ta slut skulle kunna tala ur Larssons debutroman Autisterna. Det är människan utan kärna, hon som driver omkring utan förankring i världen, människan för vilken ingen handling och ingen idé är främmande. Skillnaden är att rösten den här gången sägs tillhöra Stig Larsson. Det är en självbiografi berättar rösten, varje ord är sant. Baksidestexten intygar: Det här är ett verkligt liv. Bokens framsida säger något annat: Roman.

Som romanfigur har Stig Larsson mycket gemensamt med Clamence i Albert Camus Fallet. Denna djävulens advokat som genom att tala direkt till läsaren gör henne till sin medbrottsling. Clamence för oss igenom ett Amsterdam vars uppbyggnad är misstänkt likt helvetets kretsar, för oss närmre och närmre sina mörkaste hemligheter. Han vill bikta sig men han vill inte egentligen be om ursäkt. Han vill att man ska ta över hemligheterna, göra dem till sina egna.

Man nickar. Man ler. Så fryser leendet. Man ser sina inre tankar där på boksidan, de fulaste, de kusligaste, de som man har kopplat bort från jaget. Hänvisat till platser med namn som det omedvetna eller det undermedvetna. Man vill inte kännas vid dem. Det är inte sanning. Det är sanning. Det är inte en acceptabel bok. Det är en acceptabel bok. Det är inte en människa. Det är en människa.

Hejdå Mittens!

Chuck Bass for Congress!

SvD rapporterar om pyttiga valkretsen Dixville i New Hampshire som röstar först i USA och det blev tydligen jämnt lopp mellan Obama och Mittens. Men den här härliga tavlan visar även att Charles "Chuck" Bass valdes till kongressen. Jag vet inte hur de tänkte här, riktigt.

Sömnen, ja

Apropå vad Lisa skriver nedan om november och att ta hand om sig själv, och kommentarsfältet som förespråkar ordentligt med sömn: Själv har jag fått fem timmar sömn i natt, ej sammanhängande pga detta:

Det är höst nu, fo' realz

Sitter på biblioteket ("kontoret") med kappa över axlarna och mössa på huvudet. Efter att ha kämpat emot gnället ett helt liv har jag de sista åren börjat tappa lite fart. November börjar komma ikapp mig.

Förra året skapade jag av detta skäl tröstveckan och Total eclipse fylldes av mat och böcker och te och tröst. I år funderar jag mer på att gå i ide. Många brukar säga att man ska vara snäll mot sig själv så här års. Jag tror att det är någonstans där begreppet "julkilon" kommer in. Man är snäll mot sig själv hela hösten och sedan skyller man på julafton. Stackars oskyldiga julafton.

I kväll ämnar jag vara snäll mot mig själv genom att äta palsternackor, ity vi drog upp ett par kilo ur kolonilotten förra veckan. Kanske är det dags för de hemmagjorda chipsen jag drömt om så länge?

Till stallet istället

Idag följde jag med Caroline till hennes ponny Dino som står på ett stall i våra gamla barndomstrakter.

Det började med solsken men sen kom dimman krypande och solen gick ned. Vi hade bara två futtiga reflexer. På en smal skogsväg kommer det plötsligt en långtradare dundrande mot oss! Iiih! Tack och lov var det inte halt och den upptäckte oss i tid för att hinna stanna. Har aldrig varit så nära inledningsscenen i Mannen som kunde tala med hästar!

Äntligen!

Med hjälp av Google maps navigeringssystem tog jag mig hela vägen till Täby centrum idag. Såg tyvärr ingen Reinfelt, men titta vad jag hittade!

Det var si och så med produkttexterna. Svenska, danska, vem ser skillnad?

My milkshake brings all the boys to the yard, and they're like - it's better than yours.

  

Sephora "where's my purse?" Och OPI "the living daylights".

  

Plotting and planning

Igår träfffades Total eclipse-kollektivet på Buddha Nepal i Årsta för att planera årets julkalenderquiz. Vi åt pappadom och beslutade oss för att tävla i bröllop och körkort.