Det började med solsken men sen kom dimman krypande och solen gick ned. Vi hade bara två futtiga reflexer. På en smal skogsväg kommer det plötsligt en långtradare dundrande mot oss! Iiih! Tack och lov var det inte halt och den upptäckte oss i tid för att hinna stanna. Har aldrig varit så nära inledningsscenen i Mannen som kunde tala med hästar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar