I ship it!

Fredagsunderhållning

Kära kollega som frågar mig om grejer jag inte jobbar med och sen motiverar det med att jag är "tekniker"

YOLO BITCHES!

Och för alla som undrar vad Thor 3 kommer att handla om:

När jag tar fram gullerösten och får den sure leverantören att bygga en speciallösning efter att ha vägrat i tre tjuriga mail.

Marvelfilmerna 101

På Lisas begäran tänkte jag reda ut hur filmerna och serien hänger ihop. Och vilka hon borde se. Och när jag skriver detta inser jag plötsligt vilket jobb jag har tagit på mig. Ehrm. Ok, detta blir Lisas ofullständiga guide till Marveluniversumet!

Iron Man (2008)

Robert Downey jr spelar i en klassisk origin-historia. Tony Stark (inget släktskap till Ned Stark) är genious playboy, lever på pappas vapenindustripengar, blir kidnappad och måste bygga sin egen superdräkt för att fly. Blir genious filanthropist playboy.
Se? Ja.
Lyssna på Iron Man av Black Sabbath.

The Incredible Hulk (2008)

Edvard Norton spelar Dr Bruce Banner som blir utsatt för militära experiment med gammastrålar, militären vill skapa en supersoldat. (Ojoj, har de gjort det förut kanske?) Banner blir stor, grön, arg och tja smashar saker. Som en gör.
Se? Nja. Följ Feminist Hulk på twitter, istället.

Iron Man 2 (2010)

Tony Stark är genious filanthropist playboy som INTE FÖLJER NÅGRA REGLER! Slåss mot Iron man-kopia, typ. Agent Coulson meddelar att han inte får vara med i Avengers. I slutet hittar S.H.I.E.L.D. en hammare i en krater, vem kan ha tappat den?
Se? Nja.

Thor (2011)

Kitchbonanza extreme! I Asgård (i filmen: ass guard! LOL pga är 8 år), i Asgård bor the ususal suspects, Thor, Loke, Odin, och andra biroller. Loke lurar Thor att dra till frostjättarna och GÖRA KAOZ! Odin måste rädda dem och blir pissed! Så han ba tar Thors hammare och slänger iväg och ba bara den som är värdig kan lyfta den! (Sett Svärdet i stenen, much Oden?) Thor följer efter och träffar Stellan Skarsgård och blir kär i Nathalie Portman. Hilarity ensues!  S.H.I.E.L.D försöker lyfta hammaren, men kan inte. Thor försöker lyfta hammaren men kan inte, det kommer FIENDER OMG!
Se? JA!

Captain America: The First Avenger (2011)

Nazisterna är inte bara nazi-onda i Captain America, utan precis som i Indiana Jones - Jakten på den försvunna skatten, vill de fuska genom att använda alla övernaturliga grejer de kan hitta. Här är det organisationen Hydra som i det ockuperade Norge hittar en gammal hednisk grej: The Tesseract. (Ej att blanda ihop med Hungerspelens "tesserae") och tänker använda dess kraft för att förgöra sina fienden. Steve Rogers är en liten klenis som inte får vara med och slåss mot nazisterna under andra världskriget. Men en vetenskapsman gör honom till en supersoldat, Captain America. Och sen slåss han mot nazister. Och efter han vunnit kraschar hans flygplan med Tesseracten i havet. MEN HAN DÖR INTE! Utan han vaknar i nutid.
Se? Ja, för all del.

Marvel's The Avengers (2012)

Joss Whedon har gjort den. Alla måste se!

Iron Man 3 (2013)

Se bara om du verkligen verkligen, verkligen gillar Ironman-dräkten. Annars, nej.

Thor: The Dark World (2013)

Ja, den har jag ju inte sett ännu för den har premiär i övermorgon. Men PEPPEN!

Marvels Angents of S.H.I.E.L.D (2013)

Serie som följer organisationen S.H.I.E.L.D, den har precis börjat gå så man har alla chanser att vara ikapp.

Här kan man se en tabell på vilka rollfigurer som dyker upp i vilka filmer.

Fredagsunderhållning, eller fun with science!

Läsrapport: Den hemliga trädgården

Höstläsningen går framåt, och hittills har det funnits ett visst trädgårdstema i den. Jag har tagit mig igenom den tunna volymen med Vita Sackville-Wests trädgårdskrönikor, med alla de vackra växtnamnen och allmängiltiga sanningarna, som får mig att drömma om att besöka Sissinghurst Castle och trädgårdarna där.

Den andra trädgård jag har läst om skulle vara svårare att besöka i sinnevärlden. Klassikern Den hemliga trädgården är en favorit både för Lisa och Amanda. Själv missade jag att läsa den som ung, men är glad att jag har tagit igen det idag. Jag gillar den knepiga ungen Mary och det universum som byggs upp kring henne. Inte minst för att det är en superbrittisk berättelse, som med sina hedar och wuthering winds får en att tänka på Brontësystrarnas böcker. Ett perfekt soundtrack till boken är förstås Kate Bushs "Under the Ivy".

Som vuxen ser man kanske andra saker i berättelsen än man skulle gjort när man var yngre. Även om jag tycker mycket om att svepas in i den egna värld som den hemliga trädgården är, så tror jag att jag skulle ha älskat alla de små detaljerna ännu mer som liten. Idag funderar jag i stället mycket mer på vad trädgården betyder, hur den blir som en bild för att växa upp - att man behöver ett hemligt, eget rum, ett inre som är avskilt från de vuxna, för att själv kunna bli vuxen. Först när barnen i boken har uppnått det kan de möta de vuxna.

Kanske fördelas mina sympatier också lite annorlunda idag jämfört med hur det skulle ha varit när jag var barn. Den magiska Dickon med sitt djursällskap blir lite eeeh jobbig till slut. Som en Darcy med utmärkta sociala färdigheter eller en Heathcliff som inte är sociopat. Mest identifierar jag mig med den buttra sjuklingen Colin som bara vill vara på sitt mörka rum och bläddra i sina böcker. Vem vill inte vara en liten rajah?

Oh, Canada!

2009 skrev jag det här inlägget inför Nobelpriset i litteratur. Det blev ingen kanadensare den gången. Men just i år var det dags för Alice Munro. Svenska Dagbladet har alltid en understreckare om årets vinnare, och det här årets skrev jag. Som ni kanske märker är jag rätt förtjust i Munros böcker.

Om man vill läsa mer om texterna rekommenderar jag också Eva Johanssons artikel "Munro i eget hus", som verkligen fångar det speciella med de där skenbart enkla novellerna.

Ba gört!

Idag tycker jag att ni ska läsa vad Elise skriver om Jonas Jonassons Analfabeten som kunde räkna i SvD.

Oktoberhösten och jag

Just nu känner jag de bästa grejerna med hösten. Naturens skönhet tar andan ur en och löven och den höga klara luften (vad innebär det att luft är "hög"? Helt obegripligt uttryck.) och vackra tröjor och lite krispighet på morgonen utan att vara kallt på riktigt.

Jag romantiserar järnet hela tiden och drömmer Underbaraclara-drömmar. Hus på landet, alla bloggare flyttar till fantastiska hus på landet just nu. Men inte den här bloggaren. Samtidigt som jag drabbats av detta har min nyblivna make drabbats av kalla hus-fötter. Han har insett att vi inte borde flytta till något som är för långt bort, för det vill vi inte, och att de närmre belägna ställena är för dyra, så det kan vi inte.  Ska vi inte satsa på mysig lägenhet i det jättetrevliga området där alla vännerna bor som ett mellansteg? Om några år har vi nog bättre råd med det vi vill ha.

Ja ja. Han har väl rätt då. *Grumble grumble.* En sak vet jag säkert: Vi är inte renoveringsmänniskor! När jag lystet börjar kasta blickarna på något billigt, vackert råtthål (se bild), så hindra mig!

Torsdagsunderhållning

Höstläsning

Eftersom jag för en gångs skull inte har varit på Bokmässan har jag drabbats av en viss bokavund när jag sett alla härliga instagrambilder på högar och kassar med nyinköpta böcker. Det har lett till att jag har näthandlat som en galning för att ta igen det jag inte köpt på mässan i år. Å andra sidan har jag ju rätt mycket påbörjade böcker hemma. Jag har till och med hunnit läsa ut lite böcker nu i höst som jag inte hann med under sommaren.

Simone de Beauvoirs Mandarinerna bokcirklar jag om och därför ska jag väl inte säga för mycket om den trots att den är utläst. Men jag kan sammanfatta mitt intryck av den med att det måste bryta mot en mängd litterära lagar att en bok som mest består av långa dialoger om huruvida man ska starta en tidning eller inte lyckas vara så otroligt intagande.

Jag är notoriskt usel på att läsa facklitteratur, därför blir jag alltid glad när jag avslutar en påbörjad facklitterär klassiker. Sigmund Freuds Vi vantrivs i kulturen har jag kämpat med ett tag. Man kan säga att jag som vanligt vantrivts med Sigmund, i alla fall som teoretiker, samtidigt som boken innehåller en mängd bilder och idéer som jag vill spara på. Penguin har lockat mig till att läsa två andra non-fiction-böcker, Frantz Fanons "Concerning violence" (ett utdrag ur Jordens fördömda) och Vita Sackville-Wests trädgårdskrönikor. Två, eh, mycket olika böcker.

Trädgårdsbok på ett annat sätt är The secret garden, en ungdomsboksklassiker som jag aldrig läste när jag var ungdom. Generellt har jag missat mycket på det klassiska ungdomsboksområdet, vilket jag kan ångra när jag hör vänner prata nostalgiskt om särskilda favoriter.

Ngũgĩ wa Thiong'os In the house of the interpreter är andra delen i hans självbiografiska projekt. Här beskrivs hans studieår i Kenya mot bakgrund av Mau-Mau-rörelsens uppkomst. Också Thomas Bernhards självbiografiska böcker skymtar på bilden, både Ngũgĩs och Bernhards projekt är litteratur i egen kraft och ger samtidigt nya inblickar i två av mina favoriters litterära drivkrafter.

Kerstin Ekmans Mordets praktik, om en läkare utan samvete, har jag passande nog läst mig igenom i ett antal landstingsväntrum. Inte min absoluta favorit av Ekman, men hon fångar tiden väl. Jonas Hassen Khemiris Jag ringer mina bröder får mig hela tiden att ångra att jag aldrig skaffat biljetter till scenuppsättningen, även om jag tycker mycket om hur den fungerar som ett slags dialogroman (som samtidigt ändå är mer av en monolog).

Eftersom höstläsning inte är höstläsning utan en deckare hoppas jag också hinna med en Maria Lang innan hösten försvinner in i vintern.

Bokmässan, resten

Elise uppmärksammar att jag inte rapporterat vidare, så här kommer det:

Det här var en jobbmässa. Jag har inte sett nästan någonting, eller köpt någonting. På lördagen glömde jag att äta lunch. Tre böcker blev slutresultatet: Wallflower och Nelly Sachs brevväxling med Paul Celan. Höjdpunkten: Caitlin Morans Morantologi! Jag kom släpande på böcker och författare när jag upptäckte att hon höll seminariet innan oss, i samma lokal. Raskt snodde jag 200 spänn av min chef och köpte en bok av människan som sålde utanför och ställde mig allra först i den signeringskö som inte fanns ännu. Och sedan öppnades dörrarna...

Liv Strömqvist säger att alla pratar om samma saker på bokmässan: 1. Hur mycket folk det är, och 2. Hur korta de olika kändisar de sett är. (Hon har helt rätt. Det är det enda man pratar om. Om man jobbar pratar man också om hur trött man är. Och att Jan Guillou verkligen är jättekort.)

Caitlin Moran var jättekort. Och såg ut lite som en seriefigur med svanvingesmink och den där vita hårlocken. Hon skrattade och pratade om mitt underliga efternamn och nu är vi bästisar.

Eller hur?

Gjorde också premiär på scenen. Ganska odramatiskt och roligt. Pratade också med mer än en herre som tog tillfället i akt att säga sitt hjärtas mening om förlaget jag arbetar på och dess verksamhet. Å andra sidan övervägde jag att vandalisera Timbros monter, så vi har alla våra mörkare stunder.

Dag 1

Jag har:

- varit på fyra olika montermingel. Gilla böckers var nog trevligast. Fast Hemslöjden hade frukt och ost!
- stått upp väldigt mycket. Och i morgon blir det mer.
- fått beröm för mina örhängen av Alexandra Zazzi
- flirtat mig till särbehandling av lagerpersonalen
- bara sett Jan Guillou en gång
- köpt en ynka bok
- blivit påhoppad av fem (5) olika tryckerier som tycker att vår utgivning "verkar perfekt för vad de kan leverera, och så himla billigt också!" Låt mig vara i fred, jag vet inget om tryck.

Det är en dag i morgon också.

Bokmässan, den ensamma vandringen

Total eclipse har i många år förgyllt bokmässan i samlad tropp, men den ljuva tiden är förbi! I år går det så långt att jag är alldeles ensam på plats! Tur att jag ska jobba tills jag är blå i ansiktet – annars hade jag  kunna känna mig alldeles övergiven...

Polisen jobbar med kommunikation:

"Vi jobbar just nu på en beskrivning och förklaring till det här så man inte känner sig så illa till mods som man annars skulle göra."

Jag stickar alltså finns jag

Jag har börjat sticka igen. Caroline lånade ut en rundsticka till mig och i somras massproducerade jag babymössor och nu har jag stickat en tröja. Är så sanslöst stolt över det här lilla plagget. Det är så fint! 

Nästa projekt är ett par raggsockor och möjligtvis en tröja i vuxenstorlek till mig. 

Om du också är en handarbetande person, lägg till mig på Ravelry, mitt användarnamn där är Idberg.

Jag har ägnat mitt liv åt typiskt svenskt åsiktsförmynderi OCH författande

Råkade snubbla på en krönika av Steve Trygg i Resumé i dag. Steve är en schyst kille som inte ägnar sig åt åsiktsförmynderi, däremot drar han gärna slutsatsen att jag gör det utifrån en mening han enligt egen utsago inte förstår. Inte heller lyckas han med en "snabb googling" lokalisera de två böcker jag har skrivit, som liksom Braschis skulle kunna karaktäriseras som provocerande i sin estetiska ogripbarhet. Så Steve (och Steves högst eventuella redaktör på Resumé): Let me google that for you.

"Minns du Michael Milken? The King of Junk Bonds åtalades 1989 på 98 punkter för brott mot USA:s finanslagar, men kom undan med två års fängelse efter en uppgörelse där han erkände 6 av dem.

Jag kom att tänka på honom när jag läste en bokrecension i Svenska Dagbladet nyligen (Elise Karlsson om ”Drömmarnas imperium”). Ingress: ”Giannina Braschi har en särskild stil som skulle kunna uppfattas som provocerande i sin estetiska ogripbarhet.” What?!

För det första undrar man vad fan det står där. Men de grubblerierna övergår snart i en annan

undran: Vad har denna proffstyckare själv skrivit som med bästa vilja skulle kunna etiketteras  litteratur? Ingenting, såvitt jag vet. (I alla fall inte något som en snabb googling ger vid handen.) I stället har hon ägnat sitt liv åt typiskt svenskt åsiktsförmynderi."

Den överväldigande känslan varje gång jag öppnar ett mail idag.