Råkade snubbla på en krönika av Steve Trygg i Resumé i dag.
Steve är en schyst kille som inte ägnar sig åt åsiktsförmynderi, däremot drar
han gärna slutsatsen att jag gör det utifrån en mening han enligt egen utsago
inte förstår. Inte heller lyckas han med en "snabb googling"
lokalisera de två böcker jag har skrivit, som liksom Braschis skulle kunna
karaktäriseras som provocerande i sin estetiska ogripbarhet. Så Steve (och
Steves högst eventuella redaktör på Resumé): Let me google that for you.
"Minns du
Michael Milken? The King of Junk Bonds åtalades 1989 på 98 punkter för brott
mot USA:s finanslagar, men kom undan med två års fängelse efter en uppgörelse
där han erkände 6 av dem.
Jag kom att tänka på honom när jag läste en bokrecension i
Svenska Dagbladet nyligen (Elise
Karlsson om ”Drömmarnas imperium”). Ingress: ”Giannina Braschi har en särskild
stil som skulle kunna uppfattas som provocerande i sin estetiska ogripbarhet.”
What?!
För det första undrar man vad fan det står där. Men de
grubblerierna övergår snart i en annan
undran: Vad har denna proffstyckare själv skrivit som med
bästa vilja skulle kunna etiketteras
litteratur? Ingenting, såvitt jag vet. (I alla fall inte något som en
snabb googling ger vid handen.) I stället har hon ägnat sitt liv åt typiskt
svenskt åsiktsförmynderi."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar