I går firade vänner och jag en annan väns födelsedag på vännens balkong. Balkongen ligger i Stockholm. Det gör många balkonger.
När man blir inbjuden till en balkong i Stockholm en söndagskväll infinner sig på ett tidigt stadium frågan om när man ska åka hem till bästa staden. Vi fattade beslutet att inte åka hem senare än nio (och därmed vara i säng klockan tio), come what may.
Alltså kastade vi i oss varsin tårtbit och gick mitt i efterrätten.
Sedan fastnade vi på spåret för att ett annat tåg hade fastnat och passagerarna skulle evakueras över till oss. Det tog två timmar. Ett gäng tonårstjejer sjöng fruktansvärt högt och falskt i vagnen ("Oh happy days" och "Vi kan få alla att sjunga med"). Vi kom hem vid fucking midnatt.
Det är så himla synd om mig i dag.
3 kommentarer:
Detta är varför jag alltid åker bil mellan städerna. Det är mycket sällan man blir stående två timmar för att en annan bils passagerare måste evakueras till min bil.
Sant. Dock blir man regelmässigt stående i en timma extra för att bilar tycker om att umgås i grupp på vägarna. Ett problem.
Men inte på kvällar/helger? Då brukar det ju bara vara att susa på!
Förutom den där gången jag körde till dig genom Uppsala en fredag eftermiddag och fastnade i en hjord cyklister vid stationen. Det gör jag aldrig om.
Skicka en kommentar