Ghosh!

Kronprinsessan Victoria har varit på resa i Indien, och bland annat hunnit med en middagsdejt med Bollywoodstjärnan Aamir Khan.

Annars verkar den indiska filmindustrin vara på väg att få konkurrens av den inhemska bokindustrin. Nuförtiden är det lika troligt att den indiska medelklassens barn hänger på café med latte och laptop, som att de övar danssteg på sitt rum.

I alla fall om man ska tro Augustprisnominerade Zac O'Yeah, som i senaste numret av tidskriften Karavan i en läsvärd översiktsartikel beskriver en växande indisk förlagsbransch där internationellt storsäljande författare som Amitav Ghosh kan räkna med förskott på 700.000 kronor bara för den inhemska marknaden.

I artikeln berättar O'Yeah också om det rabalder som uppstod när indisk-amerikanska tonåringen Kaavya Viswanathan lyckades utverka ett enormt förskott och en filmdeal för boken How Opal Mehta Got Kissed, Got Wild and Got a Life; när boken till slut publicerades märkte chick-lit-fans det som varken redaktörer eller kritiker verkade ha uppmärksammat, att boken var ett hopklipp av en mängd andra böcker i samma genre.

Frågan är om det egentligen kan ha gjort så särskilt stor skillnad för läsupplevelsen. Jag tänker bland annat på Martina Lowdens collagetext bestående av meningar ur Harlequin-romaner i boken Allt, som ofta gör stor succé under uppläsningar. Kombinationen av bekanta meningar och en oväntad sammansättning gör att texten fungerar både som en traditionell kärleksberättelse och en humorspegel.

Det är ändå intressant att se hur stor upprördhet Kaavya Viswanathans tilltag orsakat bland författare och läsare av en genre där klichén utgör grundstenen: Efter anklagelser från ett flertal olika författare om plagiering drog förlaget tillbaka såväl stödet för Viswanathan som hela upplagan.