måndag 6 oktober 2008
How am I supposed to live without you?
Det kommer svåra stunder i livet då man måste klara sig utan det man håller av mest. Ibland kan man bara inte dricka kaffe, hur mycket man än vill. Det är de dagarna man gnisslar tänder i irritation varje gång någon på kontoret vrider på kaffemaskinen.
När Wally i My dinner with André ska förklara för lajvaren André Gregory varför han inte vill utforska sitt inre och söka efter ögonblick av rent varande, utan är nöjd med livet som det är, motiverar han det så här:
"And I mean, I just don't know how anybody could enjoy anything more than I enjoy reading Charlton Heston's autobiography and, you know, getting up in the morning and having the cup of cold coffee that's been waiting for me all night still there for me to drink in the morning, and no cockroach or fly has died in it overnight - I'm just so thrilled when I get up , and I see that coffee there, just the way I want it, I just can't imagine enjoying something else any more than that. I mean, obviously if the cockroach - if there is a dead cockroach in it, then I just have a feeling of disappointment, and I'm sad."
Ibland får man bara vänta ut kackerlacksdagar som denna - nästa dag står det kalla kaffet kanske där på bänken igen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Visa ord. Nu ska jag sätta mig och vänta på mitt kalla kaffe utan kackelackor.
Jag kan inte riktigt släppa att Michael Bolton och Lena Philipson sjunger tillsammans. Varför gör de det?!
Det är Sverige.
Skicka en kommentar