Höstläsning

Eftersom jag för en gångs skull inte har varit på Bokmässan har jag drabbats av en viss bokavund när jag sett alla härliga instagrambilder på högar och kassar med nyinköpta böcker. Det har lett till att jag har näthandlat som en galning för att ta igen det jag inte köpt på mässan i år. Å andra sidan har jag ju rätt mycket påbörjade böcker hemma. Jag har till och med hunnit läsa ut lite böcker nu i höst som jag inte hann med under sommaren.

Simone de Beauvoirs Mandarinerna bokcirklar jag om och därför ska jag väl inte säga för mycket om den trots att den är utläst. Men jag kan sammanfatta mitt intryck av den med att det måste bryta mot en mängd litterära lagar att en bok som mest består av långa dialoger om huruvida man ska starta en tidning eller inte lyckas vara så otroligt intagande.

Jag är notoriskt usel på att läsa facklitteratur, därför blir jag alltid glad när jag avslutar en påbörjad facklitterär klassiker. Sigmund Freuds Vi vantrivs i kulturen har jag kämpat med ett tag. Man kan säga att jag som vanligt vantrivts med Sigmund, i alla fall som teoretiker, samtidigt som boken innehåller en mängd bilder och idéer som jag vill spara på. Penguin har lockat mig till att läsa två andra non-fiction-böcker, Frantz Fanons "Concerning violence" (ett utdrag ur Jordens fördömda) och Vita Sackville-Wests trädgårdskrönikor. Två, eh, mycket olika böcker.

Trädgårdsbok på ett annat sätt är The secret garden, en ungdomsboksklassiker som jag aldrig läste när jag var ungdom. Generellt har jag missat mycket på det klassiska ungdomsboksområdet, vilket jag kan ångra när jag hör vänner prata nostalgiskt om särskilda favoriter.

Ngũgĩ wa Thiong'os In the house of the interpreter är andra delen i hans självbiografiska projekt. Här beskrivs hans studieår i Kenya mot bakgrund av Mau-Mau-rörelsens uppkomst. Också Thomas Bernhards självbiografiska böcker skymtar på bilden, både Ngũgĩs och Bernhards projekt är litteratur i egen kraft och ger samtidigt nya inblickar i två av mina favoriters litterära drivkrafter.

Kerstin Ekmans Mordets praktik, om en läkare utan samvete, har jag passande nog läst mig igenom i ett antal landstingsväntrum. Inte min absoluta favorit av Ekman, men hon fångar tiden väl. Jonas Hassen Khemiris Jag ringer mina bröder får mig hela tiden att ångra att jag aldrig skaffat biljetter till scenuppsättningen, även om jag tycker mycket om hur den fungerar som ett slags dialogroman (som samtidigt ändå är mer av en monolog).

Eftersom höstläsning inte är höstläsning utan en deckare hoppas jag också hinna med en Maria Lang innan hösten försvinner in i vintern.

Bokmässan, resten

Elise uppmärksammar att jag inte rapporterat vidare, så här kommer det:

Det här var en jobbmässa. Jag har inte sett nästan någonting, eller köpt någonting. På lördagen glömde jag att äta lunch. Tre böcker blev slutresultatet: Wallflower och Nelly Sachs brevväxling med Paul Celan. Höjdpunkten: Caitlin Morans Morantologi! Jag kom släpande på böcker och författare när jag upptäckte att hon höll seminariet innan oss, i samma lokal. Raskt snodde jag 200 spänn av min chef och köpte en bok av människan som sålde utanför och ställde mig allra först i den signeringskö som inte fanns ännu. Och sedan öppnades dörrarna...

Liv Strömqvist säger att alla pratar om samma saker på bokmässan: 1. Hur mycket folk det är, och 2. Hur korta de olika kändisar de sett är. (Hon har helt rätt. Det är det enda man pratar om. Om man jobbar pratar man också om hur trött man är. Och att Jan Guillou verkligen är jättekort.)

Caitlin Moran var jättekort. Och såg ut lite som en seriefigur med svanvingesmink och den där vita hårlocken. Hon skrattade och pratade om mitt underliga efternamn och nu är vi bästisar.

Eller hur?

Gjorde också premiär på scenen. Ganska odramatiskt och roligt. Pratade också med mer än en herre som tog tillfället i akt att säga sitt hjärtas mening om förlaget jag arbetar på och dess verksamhet. Å andra sidan övervägde jag att vandalisera Timbros monter, så vi har alla våra mörkare stunder.

Dag 1

Jag har:

- varit på fyra olika montermingel. Gilla böckers var nog trevligast. Fast Hemslöjden hade frukt och ost!
- stått upp väldigt mycket. Och i morgon blir det mer.
- fått beröm för mina örhängen av Alexandra Zazzi
- flirtat mig till särbehandling av lagerpersonalen
- bara sett Jan Guillou en gång
- köpt en ynka bok
- blivit påhoppad av fem (5) olika tryckerier som tycker att vår utgivning "verkar perfekt för vad de kan leverera, och så himla billigt också!" Låt mig vara i fred, jag vet inget om tryck.

Det är en dag i morgon också.

Bokmässan, den ensamma vandringen

Total eclipse har i många år förgyllt bokmässan i samlad tropp, men den ljuva tiden är förbi! I år går det så långt att jag är alldeles ensam på plats! Tur att jag ska jobba tills jag är blå i ansiktet – annars hade jag  kunna känna mig alldeles övergiven...

Polisen jobbar med kommunikation:

"Vi jobbar just nu på en beskrivning och förklaring till det här så man inte känner sig så illa till mods som man annars skulle göra."

Jag stickar alltså finns jag

Jag har börjat sticka igen. Caroline lånade ut en rundsticka till mig och i somras massproducerade jag babymössor och nu har jag stickat en tröja. Är så sanslöst stolt över det här lilla plagget. Det är så fint! 

Nästa projekt är ett par raggsockor och möjligtvis en tröja i vuxenstorlek till mig. 

Om du också är en handarbetande person, lägg till mig på Ravelry, mitt användarnamn där är Idberg.

Jag har ägnat mitt liv åt typiskt svenskt åsiktsförmynderi OCH författande

Råkade snubbla på en krönika av Steve Trygg i Resumé i dag. Steve är en schyst kille som inte ägnar sig åt åsiktsförmynderi, däremot drar han gärna slutsatsen att jag gör det utifrån en mening han enligt egen utsago inte förstår. Inte heller lyckas han med en "snabb googling" lokalisera de två böcker jag har skrivit, som liksom Braschis skulle kunna karaktäriseras som provocerande i sin estetiska ogripbarhet. Så Steve (och Steves högst eventuella redaktör på Resumé): Let me google that for you.

"Minns du Michael Milken? The King of Junk Bonds åtalades 1989 på 98 punkter för brott mot USA:s finanslagar, men kom undan med två års fängelse efter en uppgörelse där han erkände 6 av dem.

Jag kom att tänka på honom när jag läste en bokrecension i Svenska Dagbladet nyligen (Elise Karlsson om ”Drömmarnas imperium”). Ingress: ”Giannina Braschi har en särskild stil som skulle kunna uppfattas som provocerande i sin estetiska ogripbarhet.” What?!

För det första undrar man vad fan det står där. Men de grubblerierna övergår snart i en annan

undran: Vad har denna proffstyckare själv skrivit som med bästa vilja skulle kunna etiketteras  litteratur? Ingenting, såvitt jag vet. (I alla fall inte något som en snabb googling ger vid handen.) I stället har hon ägnat sitt liv åt typiskt svenskt åsiktsförmynderi."

Den överväldigande känslan varje gång jag öppnar ett mail idag.

När man erbjudit sig att skriva minnesanteckningar från ett möte och nu måste renskriva dem istället för att fota dem och skicka ut i faksimil.

Elise tar över världen!

Eller, hon åtminstone med i svenskan också! Heja!

Elise i Sydis

Idag kan man läsa en liten intervju med Elise i Sydsvenskan om ungdomsböcker och de vuxna som läser dem.

Jag tycker att frågan om huruvida vuxna läser ungdomsböcker för att de är lata är väldigt intressant. Samma syn möts jag av ibland angående talböcker, att det skulle vara "fusk", att det inte räknas som läsning om det inte är lite jobbigt. Vilket jag såklart tycker är jättekonstigt. 

Och jag som var så duktig!

I går firade vänner och jag en annan väns födelsedag på vännens balkong. Balkongen ligger i Stockholm. Det gör många balkonger.

När man blir inbjuden till en balkong i Stockholm en söndagskväll infinner sig på ett tidigt stadium frågan om när man ska åka hem till bästa staden. Vi fattade beslutet att inte åka hem senare än nio (och därmed vara i säng klockan tio), come what may.

Alltså kastade vi i oss varsin tårtbit och gick mitt i efterrätten.

Sedan fastnade vi på spåret för att ett annat tåg hade fastnat och passagerarna skulle evakueras över till oss. Det tog två timmar. Ett gäng tonårstjejer sjöng fruktansvärt högt och falskt i vagnen ("Oh happy days" och "Vi kan få alla att sjunga med"). Vi kom hem vid fucking midnatt.

Det är så himla synd om mig i dag.

Det andra bröllopet

ALLMÄN VARNING: NU BLIR DET CHEEEEZY!

Jag gifte mig med Jacob den 3 augusti i år. Det var som fint liksom.

Först tänkte vi klappa får.

De sprang i panik. Som vanligt.

Så vi lade ner det och gifte oss i stället.

De otacksamma gästerna kastade frön på oss.

Kramkalas!

Farmor var dagens mest lysande stjärna!

Sedan blev det fest.

Planen för framtiden.

Fredagsunderhållning

Öppet brev till nya studenter

Som jag tidigare berättat bor jag i en cykelstad, men det är också en studentstad.

Detta är studenternas första riktiga vecka efter lovet och hela civilsamhället (jag) är drabbat av torgskräck. De är så många! Så små! Så vilsna! Och ÖVERALLT!

Typiska tecken på att terminen börjat:

Trafikmiljön i staden reduceras till ett långsamt, livsfarligt kaos. De nya studenterna har aldrig cyklat på allvar och tror att de går. Inte bra. Framåt oktober kommer de ha lärt sig att göra tecken och inte köra mot enkelriktat. Att använda cykellysen kommer de tyvärr aldrig att lära sig.

Grupper av vilsna ungdomar står i gathörnen. De är antingen på guidad tur eller på väg från föreläsning. I sin fullständiga, outsägliga ensamhet vill ingen gå hem, men ingen har föreslagit fika ännu. Eller så har någon gjort det och gruppen är nu på jakt efter ett fik som rymmer femton personer. Till slut hamnar de på Fågelsången.

Om gruppen har någon konstig utmärkande grej på sig (skylt, hårskydd, klätt ut sig till träd) så är de del av en nollningsaktivitet. Då regnar det nog. Det förefaller alltid regna under nollning. Men de är lika glada för det.

Den skakande insikten är att i år kan de yngsta studenterna utan problem vara födda 1994. Oj.

Välkomna, nya studenter, till den eviga ungdomens stad. Ni ska nog finna er till rätta till slut. Håll bara käften på biblioteket så att den galna tanten i hörnet inte ballar ut.

Unga böcker för alla åldrar

För ett tag sedan skrev jag en artikel i Svenska Dagbladet om ungdomsböcker som vuxna läser. Det är ett fenomen som har blivit allt större och som jag fördjupar mig ytterligare kring i Unga böcker för alla åldrar, en bok som ges ut av BTJ förlag. Här finns en hel del boktips i gränslandet mellan ungdomsböcker och vuxenböcker. Framförallt har jag letat efter böcker som har mycket att ge till läsare i alla åldrar. Det har varit kul att få läsa in sig ordentligt på området, och jag är särskilt tacksam till Amanda för bra lästips och boklån.

Vill man läsa mer, exempelvis om vilka böcker som tas upp, kan man göra det på BTJ:s hemsida. Här hittar man till exempel böckerna som är med i kapitlet "Mellan anpassning och uppror", ett kapitel som jag tyckte var särskilt roligt att skriva.

Boken går att köpa bland annat här.