San Francisco I

Klockan är fyra på morgonen och jag smygsurfar inne på toan för att inte väcka Pär.

Nu är vi i San Francisco. Det känns som att vi reste i en evighet. Egentligen fungerade det mesta väldigt smidigt. Men tack vare kalsongbombaren blev vi 1,5 timma sena i Amsterdam. Föga förvånande hade säkerheten höjts en aning och vi blev alla noggrannt undersökta (nejmen, hallå innanför trosorna!) och precis allt i handbagaget blev genomsökt. Vi funderade på om inte kroppsscanning var att föredra, ändå.

När vi kom fram till hostelet vi bor på (fint!) tog vi en sväng på stan (allt är precis som på film!) och åt middag på en 50's diner som hade väldigt goda vegetariska hamburgare. Då hade vi varit vakna i över ett dygn (Pär hade varit vaken i 1½) och övertröttheten gjorde oss fnittriga och ganska svajiga.

Nu har jag sovit sedan åtta är relativt utsövd. Ska försöka vila lite till och kanske äta lite Oreos som jag köpte på Walgreens igår. Där hittade vi även mycket spännande mediciner och (easy, breasy, beautiful) Covergirl!

P.S Jag visste inte att 12 grader kunde kännas så varmt. Men jag är så glad att kunna gå ut utan att frysa.

Och gott nytt år!

Kali

I Stockholm ska det bli minus 20 grader så jag åker till Kalifornien nu. I San Francisco är det visserligen inte badväder men det kommer med största sannorlikhet att bli totally awesome!

Om immigrations inte skjuter sönder min högljudda laptop kanske det kommer några inlägg utomlands ifrån.

So long!

All I want for x-mas is you, guys!

God jul, kära läsare!

Och glöm inte att med en dator och en julplaylist kan man kuppa musikvalet hos vilken gammal moster eller gudfar som helst. Här är vår lista, Teresas lista, och Helens lista.

Och om någon i panik letar efter en sista-minuten-klapp till mig är det enda jag önskar mig just nu pappersnäsdukar, nässprej, ipren och halstabletter.

Brevbio

Var just på Bio Rios kortfilmskväll med Caroline Malmström och Marika Troili, som gjort lynchig kortfilm av mitt bidrag till Brevnovellsprojektet, Du kommer att komma tillbaka till mig. Det är jag i högra hörnet, och okänd hand som griper om mossa på skärmen. Själva novellen kommer inte förrän i mars, men kanske kommer Total Eclipse-läsaren att kunna få se filmen lite tidigare än så.

Brittany

32-åriga Brittany Murphy har gått bort. Hon blev aldrig någon superstjärna, utan var den typ av starlet som återkom i samma roll i varje film, vare sig det var en komedi eller Eminems 8 mile: snygg, välstylade och lite anonym. Fast för mig kommer hon alltid att vara Tai i Clueless, innan makeovern: nördig, grungig och lite lost. Helt klart den av hennes rollkaraktärer som det är lättast att identifiera sig med.

Snö i skägget.

Jag gick ut med hunden. När jag kom in såg jag ut såhär:




True story!

I'm not gonna diss you on the internet

('Cause my mama taught me better than that).

och så vill jag tacka mamma...

Idag påminner vädret mest om när barna i Bullerbyn blir insnöade hos elake skomakaren och alla som kan undviker därför att gå ut. Själv jobbar jag hemifrån och har visat hunden vad hon har att vänta om hon insisterar på att gå ut så hon tar sovmorgon.

På gymnasiet var jag uppenbarligen en tåligare människa än jag är idag, mina vinterkläder bestod av Converse med raggsockar och en midjekort manchesterjacka. Men en dag fick min mamma nog och tvingade på mig ett par fårskinnsfodrade mockaskor med tjock sula. Snörskor, men ändå ganska mycket gemensamt med curlingkängor. De är fantastiska! Jag rotade just fram dem ur garderoben och impregnerade dem, de är fortfarande inte utslitna.

Varma fötter - yay!

Igår försökte jag mig på lager-på-lager för att hålla värmen men kände mig mest som en stoppad korv. Fick dock via facebook det peppande meddelandet: Jag brukar alltid tänka på Carsons (fab 5) modemotto:"layers add character". Tack Cattis!

Gentlemen prefer Goldie

I början av året listade jag mina favoriter bland blondinfilmerna, men så här i efterhand förstår jag att jag glömde några av de absolut bästa. James Liptons Actors Studios fick mig att inse mitt misstag ikväll, då Goldie Hawn gästade. Under kavalkaden av Goldiekomedier kom jag ihåg hur många av dem som jag sett om och om igen när jag var ung och tillbringade all min fritid framför Filmnet. Skulle jag ens uppskatta blondinfilmer idag om jag inte sett alla de klassiska Goldiesarna? Här är i alla fall min topp 5:

1. Kaktusblomman - Neil Simonpjäs som anpassats för film av bland annat Izzy Diamond, Billy Wilders främsta skrivpartner. Goldie gör urversionen av filmblondinen, och lyckas stjäla de flesta av filmens scener, trots hård kamp med Ingrid Bergman och Walter Matthau. (länk till youtubeklipp längre ned i bloggen)

2. Tjejen som gjorde lumpen - En film som Legally Blonde har mycket att tacka Goldie Hawns 80-tal för. Tjejen som gjorde lumpen är typexemplet på blondin goes karriär-filmen. Hawn var själv med och producerade.

3. Snyltgästen - En ovanligt cynisk roll spelar Hawn i Snyltgästen, en romantisk komedi om kvinnan som hustlar sig in i en mans svindyra villa och därefter in i hans hjärta.

4. Tjejen som tog hem spelet - Blondinfilmen möter high school-filmen. Konceptet från Tjejen som gjorde lumpen överfört från armén till footballfältet: blondin halkar runt i lera och förnedras i traditionellt manlig värld, men vinner till slut allas respekt.

5. Overboard - Egentligen en rätt hemsk film där arbetarklassmannen kuvar överklasskvinnan och vice versa, det gamla vanliga kärleksdramat med sadistiska undertoner. Men å andra sidan är det också väldigt roligt.

Kylan

Elise, var det Monet som åkte till Norge för att måla snö och blev förvånad över att den var precis överallt? Jag hade hoppats att slippa snö och iskyla i December, men tyvärr blev det ju inte så. Jag tycker att det finns alldeles för mycket romantiserande bilder av snö inom litteraturen. Det är bjällerklang, och slädfärder och skridskoturer i månljus, och snöbollskrig utan att någon får en sten i ögat, rosor på kinden, solsken i blick och aldrig frusna, blöta tår som värker, självsprickor i händerna eller elektriskt hår.

Men Cora Sandel beskriver vad kylan gör med människokroppen:

"När Alberte vaknar på morgonen är hon varm och skön. Det är den enda tid på dygnet hon inte fryser. Ett stort, varmt lugn finns i hennes lemmar, en lekamlig frid, som är det bästa hon vet.
Hon ligger raklång med utsräckta ben.
Det är varmt i hela sängen, och det är som om kroppen hade slagit ut, som om ett skal omkring den hade sprängts.
Hon sträcker på sig, hon känner sig rörlig och mjuk och har råd att umgås lättsinnigt med sin egen värme. Det händer att hon övermodigt sticker ut en fot i kylan bara för att få känna den bli varm igen så fort hon drar tillbaka den.
På kvällen ligger hon ihopkrupen under täcket i timmar, skakande av invärtes köld. Hon gör sig så liten hon kan, med benen uppdragna under sig och armarna i kors över bröstet. Uppe mellan skilderbladen sitter kylan och biter som en smärta. Hon har den i kroppen hela dagen, och den följer henne till sängs. Hennes fötter är som isklumpar, som inte tillhör henne, och blir stel av den sammankrupna ställningen.
Så småningom glider hon in i ett slags vaken dvala. Hennes kropp sover, den är iskall men domnad och utan känsel. Uppe i huvud sitter hjärnan och surrar med sitt."

Årets julkalender

Vi på Total Eclipse orkade inte ha någon julkalender i år, men den som vill kan ju alltid gå tillbaka och läsa förra årets. Annars rekommenderar jag We tell ourselves stories in order to live:s julkalender med författare framför bokhyllor.

Människor framför bokhyllor är förstås ett väldigt vanligt koncept så här inför jul. Förra årets jultips i SvD gav upphov till facebookgruppen C-J Malmbergs hem. Årets bokhyllefetischgrupp är Annina - gothernas drottning.

That december feeling

Alltså, ja, december är bättre än november. Men om man aldrig hinner sätta igång med juldekorationerna utan checkar av arbetsuppgifter istället, så är det rätt troligt att mörkret och kylan kommer att hinna ikapp en den här månaden också. Och då är det inte Rudolf the Red-nose Reindeer man lyssnar på. Nej, allt blir bara Tindersticks.

Som ett brev på posten

Fast i själva verket får man ju förvånansvärt mycket gjort även när det ser ut som att man inte checkat av mer än hälften på veckans att göra-lista. Min novell till smarta projektet Brevnoveller är klar sedan länge, trots att den inte landar i prenumeranternas lådor förrän i februari-mars. Då känner man sig som en duktig deadlinemötare.

Viktor Johanssons underbara skateromans Jag filmar dina fingrar med skeden är redan tryckt, och prenumerationen tecknar man här.

Istället för jobb

Frilanstillvaron är bipolär till sin läggning. En del veckor har man ingenting och göra, men kan inte ta det lugnt utan letar istället nervöst efter jobb. När man väl har fått uppdragen och når den där magiska gränsen där man inser att man inte kommer att kunna utföra dem alla så väl som man tänkte när man antog dem så gör man inget annat än att längta efter att inte jobba. Ta det lugnt. Se om sina favoritfilmer. De här till exempel:

Some like it hot

Meet me in St Louis

Kaktusblomman

Stardust Memories

Galet dunkelt

Den där lilla svartvita fläcken på bilden, den som nonchalant lutar sig över sitt tangentbord i färd med att avsluta sin senaste roman, är det möjligtvis en katt? Ja, det är det. Och om jag verkar lite frånvarande framöver så är det hon som är skälet. Tyvärr är jag osäker på om jag ens kan kompensera er med galet gulliga kattbilder - hon hatar paparazziblixtar.

dagens juleoutfit.

Säsongens första julklapp är inslagen och årets inslagningstema är kitch i svart, rött och grönt. I år har vi, som ni kanske noterat, inte haft tid att göra något kalenderquiz. December är tungt för stackars frilansande kulturarbetare, det är glöggmingel var och varannan dag och har man riktigt tur får man gå på kapitalförvaltningsjulefest med dresscode "Casual Black tie" (Magdalena Ribbing, var är du?!!). Så det blir svårt att hinna med frågesportandet.

Som tröst för er kära läsare med Spotify följer vi upp Total Eclipse of the höst med Total Eclipse-bloggens egna juleplaylist: Total Eclipse of the Jul.

Ok då, en kulturrelaterad julfråga kan ni få, med viss spoilervarning:
Vad exakt är det Sookie Stackhouse får i julklapp av sin morfars far i Charlaine Harris novell Gift Wrap?

V.

Tydligen är en språkmaterialistisk stöldliga på gång i Stockholm. Eller kan det rent av vara Thomas Pynchon som är i farten? Oavsett alltid läskigt att se bokstäver försvinna.

Är det inte grisar är det kor.

DN och SvD rapporterar att enligt the Guardian kan det ha varit så att Jane Austen inte dog av Addisons sjukdom, en form av primär binjurebarksinsufficiens, utan av Tuberkulos hon skulle fått av nötkreatur. Men det verkar vara ganska lösa spekulationer baserade på Austens ansiktsfärg och att hon inte blev virrig innan hon dog.

Bloggtips

Sofia Nordin, som vi skrev om i samband med Augustnomineringarna, gästbloggar på en förlagsblogg den här veckan. Både bra text och snygga bilder.

Premiär!