tisdag 15 november 2011

Wuthering, wuthering, wuthering





Så här års brukar jag, precis som de andra Total Eclipsarna, ägna mycket tid åt att fundera på hur jag ska fixa den rena överlevnadsdelen av tillvaron. Fast en sådan här ovanlig november, när solen skiner och man inte har behövt vada genom slask en enda gång, känns ju livet faktiskt helt tolererbart. Men det är förstås bra att ha en backup-plan när vädret vänder. Min ser ni ovan.

8 kommentarer:

Lisa sa...

Alltså, det klart att jag längtar något förskräckligt efter filmen, men annars har jag aldrig riktigt fattat Wuthering heights. Jag tyckte så mycket bättre om Jane Eyre, och begrep inte riktigt intrigen tror jag. Är den värd en omläsning eller ska jag acceptera att jag föredrar rakryggade guvernanter framför dramatiska känslor?

Amanda sa...

Den är väl absolut värd en omläsning. Men jag håller med dig om att Jane Eyre är bättre.

Jag gillar inte Heathcliff, tycker att han är en obehaglig psykopat men boken kan ju vara bra för det!

Lisa sa...

Eller hur! Ännu en bok med en otrevlig typ som man väntas bli kär i. Bah! Mer romaner om snälla töntar!

Amanda sa...

Hehe, *host*pappalångben*host*!

Lisa sa...

EXAKT! Snäll och pratar om böcker. Kanske lite gammal, men ändå.

Amanda sa...

Men hur gammal är han egentligen. Inte så värst, väl? Bara att hon uppfattar honom som lastgammal i början.

Elise sa...

Det som är bra med "Wuthering Heights" är ju att den är antiintrig och antikärlekshistoria. Man kan inte riktigt läsa den på samma sätt som Austen eller Jane Eyre" men det är nog det jag gillar med den. Även om det nog egentligen gör den mindre hösttröstande.

Linnéa i Colorado sa...

oh vilket underbart bokomslag!