Brittiska pusseldeckare, anyone?

Det jag behöver nu är en pool, en solstol, 25 grader i luften, och en vecka ostörd.

Dagens facepalm-gubbe

Björn Ranelids öppna brev till Leif GW Persson. Och att hotet består i att han drar sig undan..?!

Tjej, astigmatism, glasögon

Nu behöver jag er hjälp igen! Jag behöver ytterligare ett par glasögon. Men vilka ska jag välja?

1

2

Oh my!

Detta är vad som händer när frilansare får månadslön:

I had woot canal.

Photoshop fail much

Vad har hänt med Deborah Messings torso här?

Ouch!

Efter att igår entusiastisk komponerat en lista med måsteläsning till twitterbekant, känner jag mig ganska träffad av det här

Förvånansvärt ofta hamnar jag i en lite pikant boksituation där jag inte riktigt vet hur jag ska göra. Det är nämligen så att ibland när jag umgås med bekanta så utbrister de ”Jag läste ut en så bra bok häromdagen, du måste låna den av mig och läsa den!”, och sekunden senare sitter jag med deras bok i handen. Jag är förvisso intresserad av att läsa, men min lästakt innebär cirka 1 bok per månad, och jag är väldigt kräsen med vad jag väljer att läsa.

Det är måndag morgon...

När Karin Boye-biblioteket invigdes 2004 var jag en söt studentska på 21 år och jag tog det genast i bruk. Hittade den bästa platsen (tredje våningen, längst in i hörnet med utsikt över kyrkogården) och slog mig till ro. Efter detta har jag återkommit med oregelbundna intervaller i typ sju år. I sju år har jag stirrat ut genom fönstret på det lilla röda huset på kyrkogården, men allra mest på den obegripliga björken som växte bredvid huset. Den hade ett träd som växte på en gren, I kid you not. På en av de kraftigare grenarna en bit ned växte det en ny liten björk, ett litet sly med stam omkring metern och några grenar.

Där satt jag på min plats och väntade på vad som skulle hända när förgreningen på det lilla trädet nådde det stora trädets nästa gren och fastnade. Skulle grenen som slyt växte på ge efter och böja sig? Skulle det lilla trädet omsluta grenen som låg i vägen och växa vidare? Eller skulle alla delar vika sig samtidigt så att trädet till slut bildade en triufbåge? Kanske inte. Det här är den typen av lågintensiva intressen man kan utveckla när utsikten är den samma i fler år.

Spänningen ökade år för år och nu hade det lilla trädets klyka kontakt med grenen ovanför. Men så idag är trädet plötsligt fällt, det lilla huset rivet och min utsikt förvandlat till byggarbetsplats.

Varför var det ingen som hörde av sig till mig?

Läslista till @pophannah

Utvalda utifrån min egna klassikerdefinition "är gamla och liksom klassiker":

Pappa Långben - Jean Webster

Unga kvinnor - Louisa May Alcott

Den hemliga trädgården - Frances Hodgson Burnet

De tre musketörerna - Alexandre Dumas

Jane Eyre - Charlotte Brontë

Emma - Jane Austen

Stolthet och fördom - Jane Austen

Moment 22 - Joseph Heller

Mördande reklam - Dorothy L Sayers

Sargassohavet - Jean Rhys

Glaskupan - Sylvia Plath

Norrtullsligan - Elin Wägner

Om någon av våra eminenta läsare har titlar att lägga till, är det bara att begagna sig av kommentarsfätet!

Söndagsunderhållning

Min helg

Kära dagbok, igår var jag på vernissage i Botkyrka Konsthall, därefter åkte jag hem till mina föräldrar och åt Spaaks-semla med min pappa. Det var gott.

Det här lapptäcket har jag kämpat med i ca 7 år. Förra veckan förbarmade sig min mor över det och sydde klart det. Bara sådär!

Efter att ha ägnat söndagen åt att korrläsa ett manus inför tryck ska jag nu ta med mig födelsedagspralinerna och sätta mig och nöjesläsa den här födelsedagsboken.

februarisoundtrack

Februari, lite soligare än januari.

Och: grattis på födelsedagen, Amanda!

...

Fredagsunderhållning

Frisksportarna

Birthday week

Medan de övriga total eclipsarna stylar till tänderna är min enda fråga inför lördagens tv-fest:

När jag ritat detta på armen med magic marker,

kommer det någonsin att gå bort?

Vill man vara fin

Även om jag inte är lika ambitiös som Amanda, som syr en klänning till sin födelsedagsfest, så har jag verkligen ansträngt mig ordentligt för att hitta den rätta Snooki-looken. Och efter idogt letande dök den upp, den perfekta klänningen: Versace for H&M, och två storlekar för liten, vilket förstås är precis rätt storlek när man vill kunna passa in i Jersey Shore. Om jag opererar bort ett revben kanske jag till och med kommer att kunna stänga den också.

Vi inleder bithday week med strålande nyheter!

Kommer ni ihåg när jag var i London i somras och såg Much Ado About Nothing med David Tennant och Catherine Tate och blev helt till mig?

Nu finns föreställningen att ladda hem på Digital Theatre för £8.99!

Oy, you lot! All your Storm Troopers and your sonics, rubbish. You should have come with me.

Nu är det birthday week t -5 timmar, veckan Teresa, Malin, Johanna och jag fyller år.

För att fira kommer jag som bekant ställa till med maskeradfest på tv-tema. Idag har jag sytt min klänning till festen. Jag tänker gå som Donna Noble* från Doctor Who.

Fodertyg istället för satäng.

Rätt jobbigt att sy i så glansigt tyg.

Mormon-nattlinne?

Om man inte ids sick-sacka sömmar eller göra ordentliga fållar: Fray Check!

*referensbild:

Söndagsstatistik

På sistone har jag funderat ganska mycket på det här, men eftersom jag ägnat mig väl mycket åt ogenomtänkta utbrott så tänkte jag göra en självstudie av matvanor istället. Och det finns en sak som saknas i den här bloggen: Statistik.

Statistik är det bästa. Framför allt meningslös statistik som presenteras i diagram. Tillåt mig därför att presentera:

Min matvecka

Inledningsvis har vi kategoriseringen av maträtter. I hushållet ätes inget kött.

Vad gäller innehållet i maten har jag använt ett digitalt mätsystem (svåra ord-poäng!). Eftersom det finns annat i livet att göra än att räkna ärter så fick allt räknas som 1 eller 0. Tre potatisar = 1 färsk grönsak. You get the idea.

Livspusslet. Ack och ve. Hur ska man hinna laga mat? Vet inte, men jag vet heller inte hur det blir mat utan att man lagar den. Detta är den totala tidsåtgången från det att man fick en råvara i handen till dess att tallrikarna stod på bordet. Matlaget är dock av latare sort varför det ibland kanske kunde gå fortare. Om man nu orkar skynda sig.

Det finns ju annat som är viktigt vad gäller mat. Jag åt äcklig sushi ute en dag (därav lördagens korta tidsåtgång) och äckliga fiskpinnar en gång.

Urvalet är middagen varje dag, samt lunchen på helgen. Ibland tog det kort tid eftersom jag åt rester, ibland för att jag åt skräp (macka). När jag började föra bok tänkte jag att den här statistiken skulle ge mig insikter om att långsam mat med mycket grönsaker är godare eller något sånt. Det blev nog mest roliga diagram av det.

I natt jag drömde...

... att Elsa Billgren kom på oväntat besök och började gå igenom min garderob. Hon kastade ut massor med kläder som var "alldeles för fula". När jag blev arg tröstade hon med att hon skulle sy ett par ärtiga shorts till sig av min gamla halvgenomskinliga partytopp. Jag kastade ut henne.

Så här i efterhand var många av kläderna hon slet ut väldig fula.

Fredagsunderhållning

Tänk tvärtom, va?

Tänk annorlunda!
Tänk sju vita snubbar med hipsterskägg i Hammarby Sjöstad.
Tänk en tjej.

Tänk vad oväntat!

Glee Gould

Ibland, som när jag läser den här texten, får jag för mig att Tom & Lorenzo är det närmsta som samtiden kommer Thomas Bernhard. Inte bara använder de kursiv på samma sätt, jag kan så se framför mig hur Bernhard ser på ett avsnitt av Glee och säger: "It’s lame and we couldn’t roll our eyes hard enough." Eller Tom & Lorenzo möta en aforistiker och säga: "det är den andliga andtäppans mindervärdighetskonst, som vissa människor i främst Frankrike levde på (...)" (Ur Undergångaren, i översättning av Jan Erik Bornlid).