Höstläsning

Eftersom jag för en gångs skull inte har varit på Bokmässan har jag drabbats av en viss bokavund när jag sett alla härliga instagrambilder på högar och kassar med nyinköpta böcker. Det har lett till att jag har näthandlat som en galning för att ta igen det jag inte köpt på mässan i år. Å andra sidan har jag ju rätt mycket påbörjade böcker hemma. Jag har till och med hunnit läsa ut lite böcker nu i höst som jag inte hann med under sommaren.

Simone de Beauvoirs Mandarinerna bokcirklar jag om och därför ska jag väl inte säga för mycket om den trots att den är utläst. Men jag kan sammanfatta mitt intryck av den med att det måste bryta mot en mängd litterära lagar att en bok som mest består av långa dialoger om huruvida man ska starta en tidning eller inte lyckas vara så otroligt intagande.

Jag är notoriskt usel på att läsa facklitteratur, därför blir jag alltid glad när jag avslutar en påbörjad facklitterär klassiker. Sigmund Freuds Vi vantrivs i kulturen har jag kämpat med ett tag. Man kan säga att jag som vanligt vantrivts med Sigmund, i alla fall som teoretiker, samtidigt som boken innehåller en mängd bilder och idéer som jag vill spara på. Penguin har lockat mig till att läsa två andra non-fiction-böcker, Frantz Fanons "Concerning violence" (ett utdrag ur Jordens fördömda) och Vita Sackville-Wests trädgårdskrönikor. Två, eh, mycket olika böcker.

Trädgårdsbok på ett annat sätt är The secret garden, en ungdomsboksklassiker som jag aldrig läste när jag var ungdom. Generellt har jag missat mycket på det klassiska ungdomsboksområdet, vilket jag kan ångra när jag hör vänner prata nostalgiskt om särskilda favoriter.

Ngũgĩ wa Thiong'os In the house of the interpreter är andra delen i hans självbiografiska projekt. Här beskrivs hans studieår i Kenya mot bakgrund av Mau-Mau-rörelsens uppkomst. Också Thomas Bernhards självbiografiska böcker skymtar på bilden, både Ngũgĩs och Bernhards projekt är litteratur i egen kraft och ger samtidigt nya inblickar i två av mina favoriters litterära drivkrafter.

Kerstin Ekmans Mordets praktik, om en läkare utan samvete, har jag passande nog läst mig igenom i ett antal landstingsväntrum. Inte min absoluta favorit av Ekman, men hon fångar tiden väl. Jonas Hassen Khemiris Jag ringer mina bröder får mig hela tiden att ångra att jag aldrig skaffat biljetter till scenuppsättningen, även om jag tycker mycket om hur den fungerar som ett slags dialogroman (som samtidigt ändå är mer av en monolog).

Eftersom höstläsning inte är höstläsning utan en deckare hoppas jag också hinna med en Maria Lang innan hösten försvinner in i vintern.