lördag 10 januari 2009

Gotiken och nationen

Northanger Abbey är en av Austens tidigast färdigställda romaner, även om det är den av hennes romaner som publicerades sist. Det är på sätt och vis en parodi av den gotiska genren, men också en skarp analys av genren, och genom kontrastverkan ett slags programförklaring för Austens egna skrivande.

Northanger Abbey har en tydlig Madame Bovary-aspekt, då huvudkaraktären Catherine Morlands romanläsning leder till dumma och potentiellt farliga feltolkningar av hennes omvärld. Men som Austens försvar av romangenren antyder är Northanger Abbey inget fördömande av romanen, eller ens den gotiska genren som förstås ligger långt ifrån Austens eget skrivande.

”Dear Miss Morland, consider the dreadful nature of the suspicions you have entertained. What have you been judging from? Remember the country and the age in which we live. Remember that we are English, that we are Christians”, säger bokens hjälte Henry Tilney i ilska över vad Catherine fantiserat ihop om hans far, General Tilney. Men Catherines bedömning av General Tilney som demonisk är inte helt felaktig. Han ska komma att behandla henne på ett förfärande sätt, som visserligen inte är förknippat med livsfara, men inte heller med god kristen sed.

Catherines egen slutsats är mycket tydlig, här förmedlad av den allvetande berättaren: ”in suspecting General Tilney of either murdering or shutting up his wife, she had scarcely sinned against his character, or magnified his cruelty.”

Henry Tilneys utsaga har alltså kommit på skam. Som Claudia L. Johnson skriver i ett förord till romanen: ”General Tilney’s behaviour explodes Henry’s faith in the benevolizing effects of modern English manners. Catherine’s experience thus vindicates the capacity not of Henry’s authorities (Johnson and Blair) but of gothic fiction to inform the mind, particularly through the cultivation of necessary suspicion.”

Austen gör tydligt att den gotiska romanen kan leda den ytliga läsaren fel, men att den goda läsaren har många lärdomar om den mänskliga naturen och den engelska nationen att finna bortom effektsökerierna.

Inga kommentarer: