Amanda Idberg Oprah och folkbildningen. 37 minutes ago - Comment - LikeUnlike - Show Feedback (10)Hide Feedback (10)
You like this.
Elise Karlsson at 2:01pm January 29
"Put out the curtain first, THEN talk to the three year old."
Amanda Idberg at 2:10pm January 29
Det är så fint och pedagogiskt.
Elise Karlsson at 2:12pm January 29
Och nu tar Oprah ställning mot konsumtionshets!
Amanda Idberg at 2:14pm January 29
Och nu: HEROINFAMILJEN!
Elise Karlsson at 2:17pm January 29
Äntligen!
Amanda Idberg at 2:21pm January 29
det är som trainspotting med bäbisen som kryper omkring medan de knarkar!
Elise Karlsson at 2:24pm January 29
Jag tycker att det är lite fusk att bebisen inte knarkar.
Amanda Idberg at 2:25pm January 29
Maya Angelou ser döende ut!
Elise Karlsson at 2:30pm January 29
"Everybody in the world wants children."
Elise Karlsson at 2:31pm January 29
Jag tror att hon inte är sminkad bara.
Amanda Idberg at 2:32pm January 29
Säger hon till Oprah!
torsdag 29 januari 2009
onsdag 28 januari 2009
Goda nyheter och dåliga
Det här skulle kunna vara väldigt goda nyheter. En Austenassocierad skådespelare gestaltar en genialiskt skriven Billy Wilder-karaktärer.Men varför Keira Knightley som just Norma Desmond? Det blir nog mer Notting Hill än Sunset Boulevard av det här projektet.
tisdag 27 januari 2009
Darwin och jag
Trots att en google-sökning gör av med lika mycket energi som går åt för att koka en kopp kaffe sitter jag och nöjesgooglar och okynneswiki:ar. Jag kollar min födelsedag på Wikipedia, vad som hänt den 12:e februari genom historien och vilka som fyllt år på samma dag. Gustav III kröntes 1771, 1870 fick kvinnorna rösträtt i Utah, och ingen mindre än Charles Darwin föddes 1809 den 12:e februari. Typiskt! Andra som också delar födelsedag med Darwin och mig är Abraham Lincoln och Anna Pavlova(tårtan!). Och Julio Cortàzar dog samma dag jag föddes. Tänka sig.
Vi misstänker alltså att Darwin-året kommer att ha sitt största firande på min födelsedag. Kan vi inte fira Pavlova-året istället?
lördag 24 januari 2009
Austentoppen
För att återgå till Austentemat: här är de fem bästa Austengrupperna på Facebook:
1. I love Mr. Darcy enough to make Jane Austen uncomfortable.
2. Petition for Jane Austen language option for Facebook
3. Reading a Jane Austen novel is a form of cruel and unusual punishment
4. Jane Austen is my homegirl
5. Real men read Jane Austen
Det finns över 500 Austengrupper på Facebook - att jämföra med till exempel James Boswell, som endast verkar ha en.
1. I love Mr. Darcy enough to make Jane Austen uncomfortable.
2. Petition for Jane Austen language option for Facebook
3. Reading a Jane Austen novel is a form of cruel and unusual punishment
4. Jane Austen is my homegirl
5. Real men read Jane Austen
Det finns över 500 Austengrupper på Facebook - att jämföra med till exempel James Boswell, som endast verkar ha en.
fredag 23 januari 2009
En stor förlust
Intet ont anande gick jag idag in på Axessbloggen i syfte att bli upprörd. Till min sorg insåg jag då att Axessbloggen inte längre existerar, utan är ersatt av en lam kritikerparodi. Som tur är har jag redan hittat andra källor till upprördhet på Twitter.
torsdag 22 januari 2009
onsdag 21 januari 2009
Fashion
Vi har ju tidigare uppmärksammat en viss likhet mellan den talangfulla och existerande Amanda Idberg och Magdalena Ribbing. Redan då påpekade den likaledes talangfulla På Stan-medarbetaren Jenny Damberg en viss likhet mellan henne själv och Magdalena. Nu har bildbevisen anlänt. Vi låter läsarna själva avgöra vem som är den mesta Magdalena-look-a-liken.
tisdag 20 januari 2009
1800 vs 2000
Det är nu dags för Barry att bli president, och inte en dag för tidigt. George W. Bushs sista dag som president var inte direkt förtroendeingivande.
Annars håller vi Total Eclipsare oss kvar i 1800-talet. I fredags såg vi Charlotte Löwensköld i mycket trevligt sällskap, på lördagen besökte jag Hallwylska museet , och helgen avslutades med ett tematiskt passande strömavbrott.
Strömavbrottet tjänade förstås som en utmärkt påminnelse om att Jane Austen, C. H. Benckertmöbler och melodramatiska Scarlett O'Hara-look-a-likes alla är väldigt trevliga saker, men att vattenkokare, laptopdatorer och TV-apparater också har sina förtjänster.
För att citera Peep Shows historienörd Mark:
"She’s good for me, Jez, She’s dragging me into the twenty-first century with its meaningless logos and ironic veneration of tyrants. It’s all good, my friend."
Annars håller vi Total Eclipsare oss kvar i 1800-talet. I fredags såg vi Charlotte Löwensköld i mycket trevligt sällskap, på lördagen besökte jag Hallwylska museet , och helgen avslutades med ett tematiskt passande strömavbrott.
Strömavbrottet tjänade förstås som en utmärkt påminnelse om att Jane Austen, C. H. Benckertmöbler och melodramatiska Scarlett O'Hara-look-a-likes alla är väldigt trevliga saker, men att vattenkokare, laptopdatorer och TV-apparater också har sina förtjänster.
För att citera Peep Shows historienörd Mark:
"She’s good for me, Jez, She’s dragging me into the twenty-first century with its meaningless logos and ironic veneration of tyrants. It’s all good, my friend."
torsdag 15 januari 2009
The Importance of Being Amanda
Det eminenta Expressen Kultur citerar Total Eclipse-Amanda, men verkar tyvärr tvivla på hennes existens:Men hon kör på sitt "Ska det verkligen vara så?!!" Oavsett vem hon intervjuar.
Elise Karlssons alter ego alternativt girlfriend Amanda bloggar om att hon har tröttnat på Camilla Kvartoft i P1 Morgon.
Medan jag och Amanda var kollegor på Modernista (där hon än så länge jobbar som pressansvarig) brukade vi ofta skämta om att framtida litteraturvetare skulle anta att hon är förebilden för Lonely Planets Amanda Palmstierna. Tyvärr träffade jag Amanda Idberg efter att jag skrivit klart manuset för Lonely Planet, annars skulle jag gärna ha låtit henne inspirera mig.
Hon är inte heller mitt alterego här på bloggen. Eftersom jag är totalt obildad inom områden som radiolyssnande och vett- och etikett tycks vi komplettera varandra rätt bra.
Jag bifogar bilden ovan, då den är ett av de få fotografiska bevisen för att vi båda har vistats på samma plats samtidigt (foto Stefan Ingvarsson). Fast ser jag inte lite inklistrad ut?
Påtår!
DN kommer med goda nyheter! Att dricka 3-5 koppar kaffe om dagen förebygger alzheimers och minskar risken att drabbas med 70%, vilket är bättre än fysisk aktivitet som bara minskar risken med 50%.Tydligen är det redan känt att kaffe även förebygger parkinson, typ 2-diabetes och risken att dö i hjärt- och kärlsjukdomar.
Total eclipse-bloggen har alltid druckit sitt kaffe med gott samvete, men nu har vi även börjat ta påtår för hälsans skull.
tisdag 13 januari 2009
Morgonmarodören
Jag brukar varje morgon lyssna på P1 innan jag går till jobbet. Det har varit ett ganska trevligt sätt att uppdatera sig om världsläget. Hur någon orkar lyssna på flamsig reklamradio på morgonen är för mig helt obegripligt. Men nu händer det allt oftare att jag måste stänga av P1 för att det är så olidligt. Anledningen är att en av prgramledarna, Camilla Kvartoft, titt som tätt anlägger någon slags Janne Josefsson/ mannen i plus-attityd till dem hon intervjuar. Det har jag ingenting att klaga på om den intervjuade är politiker eller näringslivstopp eller någon annan i en maktposition. Men hon kör på sitt "Ska det verkligen vara så?!!" Oavsett vem hon intervjuar. Det kryper i mig! Vad är det för besatthet av att få intervjuoffer att "rasa" över guldbaggejuryns val, eller att ställa en tjänsteman på vägverket till svars för att vägverket saltar? Dessutom fuskar och vränger hon med statistik så att det bara kryper i mig.
Det är inte såhär det ska vara på P1! Sluta med sensations-citat-jakten! Det är nästan så att jag längtar efter Ring P1 för att få sans och balans, och då är det illa.
Det är inte såhär det ska vara på P1! Sluta med sensations-citat-jakten! Det är nästan så att jag längtar efter Ring P1 för att få sans och balans, och då är det illa.
måndag 12 januari 2009
Show me the money
En aspekt hos Jane Austen som kan vara lite svår att greppa ur ett modernt perspektiv är allt prat om pengar och arv. Potentiella makar har årsinkomster på en viss summa och fäder har pengar de inte får testamentera till sina döttrar.
Jane Austen verkade i en brytningstid, samtida med den franska revolutionen och napoleonkrigen, en tid då den härskande aristokratins dominans hotades av en framväxande borgerlighet. För familjer med land och ägor var det viktigt att behålla dessa intakta och inom familjen. Den äldste sonen ärvde godset, fanns det fler söner fick de en summa pengar men inga ägor.
Man kunde även bestämma vad som i framtiden skulle ske med det man testamenterade eller med de pengar en kvinna eller en man fick i ett äktenskap. I Stolthet och fördom är det familjen Bennet som hotas av att Longbourn bara kan ärvas av manliga släktingar, vilket gör att mr Collins kommer att få ta över deras hem den dag mr Bennet dör. I Förnuft och känsla är det precis vad som inträffat i bokens inledning. Fadern har avlidit och hela hans förmögenhet var villkorad så till vida att den bara kunde ärvas av hans första frus barn, själv hade han bara haft en livränta att leva på. Därför måste hans änka och döttrar från hans andra äktenskap flytta från sitt hem.
I Stolthet och fördom är det för Lady Catherine de Bourg är det viktigt att mr Darcy gifter sig med hennes dotter för att slå ihop familjernas egendomar, hon vill inte att någon uppkomling ska få del av pengarna och landet. För Mr Darcy, som själv inte har någon titel, är det uppenbarligen inte lika viktigt. Inte bara väljer han till slut Lizzie men hans bästa vän, Bingley, tillhör inte den gamla landägande aristokratin utan har en far som tjänat ihop förmögenheten han och hans systrar lever på räntan av.
Den enda av Austens hjältinnor som inte behöver bekymra sig om den årliga inkomsten eller att lyckas gifta sig för kärlek utan att bli utblottad är Emma Woodhouse. Kanske är det även därför Emma skiljer sig en del från Austens övriga titlar. Emma Woodhouse är länge inte särskilt intresserad av giftemål för sin egen del.
Jane Austen verkade i en brytningstid, samtida med den franska revolutionen och napoleonkrigen, en tid då den härskande aristokratins dominans hotades av en framväxande borgerlighet. För familjer med land och ägor var det viktigt att behålla dessa intakta och inom familjen. Den äldste sonen ärvde godset, fanns det fler söner fick de en summa pengar men inga ägor.
Man kunde även bestämma vad som i framtiden skulle ske med det man testamenterade eller med de pengar en kvinna eller en man fick i ett äktenskap. I Stolthet och fördom är det familjen Bennet som hotas av att Longbourn bara kan ärvas av manliga släktingar, vilket gör att mr Collins kommer att få ta över deras hem den dag mr Bennet dör. I Förnuft och känsla är det precis vad som inträffat i bokens inledning. Fadern har avlidit och hela hans förmögenhet var villkorad så till vida att den bara kunde ärvas av hans första frus barn, själv hade han bara haft en livränta att leva på. Därför måste hans änka och döttrar från hans andra äktenskap flytta från sitt hem.
I Stolthet och fördom är det för Lady Catherine de Bourg är det viktigt att mr Darcy gifter sig med hennes dotter för att slå ihop familjernas egendomar, hon vill inte att någon uppkomling ska få del av pengarna och landet. För Mr Darcy, som själv inte har någon titel, är det uppenbarligen inte lika viktigt. Inte bara väljer han till slut Lizzie men hans bästa vän, Bingley, tillhör inte den gamla landägande aristokratin utan har en far som tjänat ihop förmögenheten han och hans systrar lever på räntan av.
Den enda av Austens hjältinnor som inte behöver bekymra sig om den årliga inkomsten eller att lyckas gifta sig för kärlek utan att bli utblottad är Emma Woodhouse. Kanske är det även därför Emma skiljer sig en del från Austens övriga titlar. Emma Woodhouse är länge inte särskilt intresserad av giftemål för sin egen del.
söndag 11 januari 2009
Anpassning & "adaptation"
Under den period då Austens sex romaner publicerades dominerades den brittiska marknaden av två typer av romaner: de som var moraliskt exemplariska, och de som skildrade en depraverad verklighet. För att bli tagen på allvar som författare var det bäst att hålla sig så moraliskt rättrådig som möjligt, för att inte riskera att bli utpekad som dekadent. Dekandens var allvarliga saker under denna period: revolutionerna exploderade runtom i Europa och England hade bara nätt och jämnt lyckats kväsa de upproriska stämningarna på hemmaplan. Man behövde samlas kring nationen och dess värderingar i kampen mot Napoleon, och det var inte läge för utsvävningar. Recensenterna var bokstavligt talat de moralens väktare som höll den suspekta nymodigheten romanen i schack.
Periodens fyrkantiga moralism är på många sätt till Austens litterära fördel – det regelverk som omgav kärleken gav en väl avgränsad spelplan för hennes intriger. (Moralismen var för det mesta ekonomiskt betingad, vilket man kan läsa mer om här )
Dessa lyckade begränsningar – fantasin är ofta till sin fördel där den begränsas – avsäger man sig i flertalet moderna filmatiseringar. Genom att slänga in annulleringar, öppen homosexualitet och gotik utvidgar man spelplanen på ett sätt som helt enkelt blir tråkigare. Som om man inte litar på berättelsen och dess ramar, enbart för att den har ett par hundra år på nacken.
Periodens fyrkantiga moralism är på många sätt till Austens litterära fördel – det regelverk som omgav kärleken gav en väl avgränsad spelplan för hennes intriger. (Moralismen var för det mesta ekonomiskt betingad, vilket man kan läsa mer om här )
Dessa lyckade begränsningar – fantasin är ofta till sin fördel där den begränsas – avsäger man sig i flertalet moderna filmatiseringar. Genom att slänga in annulleringar, öppen homosexualitet och gotik utvidgar man spelplanen på ett sätt som helt enkelt blir tråkigare. Som om man inte litar på berättelsen och dess ramar, enbart för att den har ett par hundra år på nacken.
lördag 10 januari 2009
Gotiken och nationen
Northanger Abbey är en av Austens tidigast färdigställda romaner, även om det är den av hennes romaner som publicerades sist. Det är på sätt och vis en parodi av den gotiska genren, men också en skarp analys av genren, och genom kontrastverkan ett slags programförklaring för Austens egna skrivande.
Northanger Abbey har en tydlig Madame Bovary-aspekt, då huvudkaraktären Catherine Morlands romanläsning leder till dumma och potentiellt farliga feltolkningar av hennes omvärld. Men som Austens försvar av romangenren antyder är Northanger Abbey inget fördömande av romanen, eller ens den gotiska genren som förstås ligger långt ifrån Austens eget skrivande.
”Dear Miss Morland, consider the dreadful nature of the suspicions you have entertained. What have you been judging from? Remember the country and the age in which we live. Remember that we are English, that we are Christians”, säger bokens hjälte Henry Tilney i ilska över vad Catherine fantiserat ihop om hans far, General Tilney. Men Catherines bedömning av General Tilney som demonisk är inte helt felaktig. Han ska komma att behandla henne på ett förfärande sätt, som visserligen inte är förknippat med livsfara, men inte heller med god kristen sed.
Catherines egen slutsats är mycket tydlig, här förmedlad av den allvetande berättaren: ”in suspecting General Tilney of either murdering or shutting up his wife, she had scarcely sinned against his character, or magnified his cruelty.”
Henry Tilneys utsaga har alltså kommit på skam. Som Claudia L. Johnson skriver i ett förord till romanen: ”General Tilney’s behaviour explodes Henry’s faith in the benevolizing effects of modern English manners. Catherine’s experience thus vindicates the capacity not of Henry’s authorities (Johnson and Blair) but of gothic fiction to inform the mind, particularly through the cultivation of necessary suspicion.”
Austen gör tydligt att den gotiska romanen kan leda den ytliga läsaren fel, men att den goda läsaren har många lärdomar om den mänskliga naturen och den engelska nationen att finna bortom effektsökerierna.
Northanger Abbey har en tydlig Madame Bovary-aspekt, då huvudkaraktären Catherine Morlands romanläsning leder till dumma och potentiellt farliga feltolkningar av hennes omvärld. Men som Austens försvar av romangenren antyder är Northanger Abbey inget fördömande av romanen, eller ens den gotiska genren som förstås ligger långt ifrån Austens eget skrivande.
”Dear Miss Morland, consider the dreadful nature of the suspicions you have entertained. What have you been judging from? Remember the country and the age in which we live. Remember that we are English, that we are Christians”, säger bokens hjälte Henry Tilney i ilska över vad Catherine fantiserat ihop om hans far, General Tilney. Men Catherines bedömning av General Tilney som demonisk är inte helt felaktig. Han ska komma att behandla henne på ett förfärande sätt, som visserligen inte är förknippat med livsfara, men inte heller med god kristen sed.
Catherines egen slutsats är mycket tydlig, här förmedlad av den allvetande berättaren: ”in suspecting General Tilney of either murdering or shutting up his wife, she had scarcely sinned against his character, or magnified his cruelty.”
Henry Tilneys utsaga har alltså kommit på skam. Som Claudia L. Johnson skriver i ett förord till romanen: ”General Tilney’s behaviour explodes Henry’s faith in the benevolizing effects of modern English manners. Catherine’s experience thus vindicates the capacity not of Henry’s authorities (Johnson and Blair) but of gothic fiction to inform the mind, particularly through the cultivation of necessary suspicion.”
Austen gör tydligt att den gotiska romanen kan leda den ytliga läsaren fel, men att den goda läsaren har många lärdomar om den mänskliga naturen och den engelska nationen att finna bortom effektsökerierna.
fredag 9 januari 2009
Magdalena Ribbing är tillbaka!
Det är inte bara alla teveserier som har kommit igång efter juluppehållet, DN:s etikettspalt är tillbaka. Och precis som Total eclipse-bloggen har den fått ett nytt utseende. Det absolut roligaste är en kommentar på frågan om det verkligen är rimligt att behöva säga till innan man går mellan en tevespelare och teven (jmf mellan björnhona och unge). Då har en person svarat att kvinnor borde respektera mäns hobbies mer eftersom män faktiskt repekterar kvinnors koncentration när de föder barn! HILARIOUS!
onsdag 7 januari 2009
Darwinhaussens uppkomst
Dagens DN levererar oroväckande nyheter för austenkampen mot Darwins potentiella dominans av kulturåret:
"Trots soloutflykter har The Knife inte splittrats. Duon jobbar på en opera baserad på Darwins teorier om arternas uppkomst som i år firar 150-årsjubileum. Operan "Tomorrow in a year" med musik och libretto av The Knife är ett samarbete med den danska scenkonstgruppen Hotel pro forma och har premiär i höst."
"Trots soloutflykter har The Knife inte splittrats. Duon jobbar på en opera baserad på Darwins teorier om arternas uppkomst som i år firar 150-årsjubileum. Operan "Tomorrow in a year" med musik och libretto av The Knife är ett samarbete med den danska scenkonstgruppen Hotel pro forma och har premiär i höst."
Om landskapklichéer
" 'It is very true', said Marianne, 'that admiration of landscape scenery is become a mere jargon. Everybody pretends to feel and tries to describe with the taste and elegance of him who first defined what picturesque beauty was. I detest jargon of every kind, and sometimes I have kept my feelings to myself, because I could find no language to describe them in but what was worn and hackneyed out of all sense and meaning.'"
Ur Sense & Sensibility
Ur Sense & Sensibility
Lost in Austen
Total eclipse kan såklart inte låta bli Austen-temat även utanför bloggen.
Här kan man läsa Elises text om miniserien Lost in Austen.
Och om man tycker att textmängden var lite snålt tilltagen och vill veta mer kan det hända att man blir bönhörd här i bloggen.
Här kan man läsa Elises text om miniserien Lost in Austen.
Och om man tycker att textmängden var lite snålt tilltagen och vill veta mer kan det hända att man blir bönhörd här i bloggen.
tisdag 6 januari 2009
Helt korrekt
Julen är över för i år, och sista luckan i kalendern öppnad. Mitt i Jane Austen-yran är det alltså dags att meddela de korrekta svaren i julkalenderquizen. De fem vinnarna har utökats till sex stycken - alla mycket ambitiösa men ingen med alla rätt. Jultidningen är på väg ut till alla de lyckliga vinnarna och de medverkande i tidningen.
Lucka #1: Buffy the Vampire Slayer
Lucka #2: The Apartement
Lucka #3: Alan Rickman
Lucka #4: Hanne Ørstavik
Lucka #5: Nick Hornby
Lucka #6: De tre vise männen
Lucka #7: Mormor
Lucka #8: John Donne
Lucka #9: Brideshead Revisited (extrapoäng för undertiteln)
Lucka #10: Santaland Diaries och Holidays On Ice
Lucka #11: Agents
Lucka #12: The Prime of Miss Jean Brodie
Lucka #13: God morgon alla barn
Lucka #14: Att begrava sina dockor – men död och mord alternativt mord och död är också godkända svar.
Lucka #15: *Spoilervarning* Dr John Quimper
Lucka #16: The Late Show with David Letterman
Lucka #17: Ljusblå
Lucka #18: En docka. (Extrapoäng till de som svarat “med sår på benet”)
Lucka #19: Hello Love
Lucka # 20: Georges Perec
Lucka #21: Klappjakten/Jingle all the way
Lucka #22: Humbug!
Lucka #23: David
Lucka #24: Byrådirektör H. K. Bergdahls mor
Lucka #1: Buffy the Vampire Slayer
Lucka #2: The Apartement
Lucka #3: Alan Rickman
Lucka #4: Hanne Ørstavik
Lucka #5: Nick Hornby
Lucka #6: De tre vise männen
Lucka #7: Mormor
Lucka #8: John Donne
Lucka #9: Brideshead Revisited (extrapoäng för undertiteln)
Lucka #10: Santaland Diaries och Holidays On Ice
Lucka #11: Agents
Lucka #12: The Prime of Miss Jean Brodie
Lucka #13: God morgon alla barn
Lucka #14: Att begrava sina dockor – men död och mord alternativt mord och död är också godkända svar.
Lucka #15: *Spoilervarning* Dr John Quimper
Lucka #16: The Late Show with David Letterman
Lucka #17: Ljusblå
Lucka #18: En docka. (Extrapoäng till de som svarat “med sår på benet”)
Lucka #19: Hello Love
Lucka # 20: Georges Perec
Lucka #21: Klappjakten/Jingle all the way
Lucka #22: Humbug!
Lucka #23: David
Lucka #24: Byrådirektör H. K. Bergdahls mor
A New England
“…the abilities of the nine-hundreth abridger of the History of England (--) are eulogized by a thousand pens”, skrev Austen alltså i sitt försvar av romangenren, i Northanger Abbey. Av det kan man dra slutsatsen att Austen inte direkt var en historienörd, men sanningen är att hon själv i sina tonår skrivit en History of England, illustrerad av systern Cassandra. Med samma vassa penna och tvetydighet som hon beskrev kärleksförhållanden i sin egen tid skildrade hon de engelska regenternas liv. Här ett snabbreferat av såpan The Tudors:“It would be an affront to my Readers were I to suppose that they were not as well acquainted with the particulars of this King's reign as I am myself. It will therefore be saving THEM the task of reading again what they have read before, and MYSELF the trouble of writing what I do not perfectly recollect, by giving only a slight sketch of the principal Events which marked his reign. Among these may be ranked Cardinal Wolsey's telling the father Abbott of Leicester Abbey that "he was come to lay his bones among them," the reformation in Religion and the King's riding through the streets of London with Anna Bullen. It is however but Justice, and my Duty to declare that this amiable Woman was entirely innocent of the Crimes with which she was accused, and of which her Beauty, her Elegance, and her Sprightliness were sufficient proofs, not to mention her solemn Protestations of Innocence, the weakness of the Charges against her, and the King's Character; all of which add some confirmation, tho' perhaps but slight ones when in comparison with those before alledged in her favour.”
Originalet till Austens historiebok kan genombläddras digitalt här.
Pjäsen i pjäsen
Alas! Lover’s Vows, den obligatoriska pjäsen i ”pjäsen”, som i Jane Austens mest seriösa försök till seriositet (annars har hon ofta svårt att inte skratta åt sig själv och människorna) Mansfield Park, för henne så nära Shakespearetragedi som hon kan komma utan att förlora sig själv. Så här skriver min favoritmunk dom Nicholas om hennes grepp:“(I often feel the significance of Lovers' Vows is underestimated, and I would dearly love to see the Jane Austen Society perform or at least read it. I shall not take a part myself. Well – if you insist: and only in a pink satin cloak.)”
Och Lover’s Vows är verkligen mycket central i romanen, explosionen ur vilken samtliga av de potentiella parbildningarna skapas. En ungdomlig lek med gestaltning av förbjudna känslor, som alla ungdomar utom de ständigt moraliska Edmund och Fanny gottar sig i. Samtidigt är det som om Austen inte kan låta bli att ironisera, ens i Mansfield Park som berör så allvarliga ämnen som fattigdom och andlighet. När hon slänger in det detta tunga metalitterära grepp, tar hon också chansen att driva med sina moralföredömen.
Så unga och ändå så högfärdiga, tänker hon kanske om Edmund och Fanny, och utsätter dem för teaterpjäsens test, ett test ingen av dem kan stå emot, trots högljudda protester. Fannys ära räddas enbart av en slump, när husets patriark dyker upp deus ex machina och återställer ordningen. Ja, äran är räddad, men försvinner bilden av henne och prästkandidaten Edmund som hycklare någonsin från läsarens sinne? ”The irony is compounded”, skriver dom Nicholas, “when Edmund acts the part of a clergyman, despite giving six separate reasons why he will not.”
måndag 5 januari 2009
Om varför BBC alltid vinner
Därför är BBC's inspelning av Stolthet och fördom bättre än alla andra versioner:
Och det här alternativa slutet från Stolthet och fördom(2006) är inget annat än en abomination! Alas! Det kallas det amerikanska slutet på DVD:n. Känsliga läsare varnas!
Och det här alternativa slutet från Stolthet och fördom(2006) är inget annat än en abomination! Alas! Det kallas det amerikanska slutet på DVD:n. Känsliga läsare varnas!
Austen-lingot
Mina favoritord hos Jane Austen:
Capital, adjektiv, 'något av bästa sort'
Alas, interjektion, används för att uttrycka bedrövelse. Kräver nästan ett utropstecken.
Dote, verb, 'älska', 'avguda', 'överskölja med kärlek'.
Capital, adjektiv, 'något av bästa sort'
Alas, interjektion, används för att uttrycka bedrövelse. Kräver nästan ett utropstecken.
Dote, verb, 'älska', 'avguda', 'överskölja med kärlek'.
Emma
Första gången jag mötte ett verk av Jane Austen var jag själv helt omedveten om det. Jag var tolv år och såg Clueless, en adaption som placerar Jane Austens Emma i 1990-talets Los Angeles. Här heter Emma Cher och är precis som orginalet ganska naiv, självupptagen och brinner för att tussa ihop sina vänner med varandra. Själv är hon dock inte särskilt intresserad av high school-killar, vilka hon beskriver såhär: So okay, I don't want to be a traitor to my generation and all but I don't get how guys dress today. I mean, come on, it looks like they just fell out of bed and put on some baggy pants and take their greasy hair - ew - and cover it up with a backwards cap and like, we're expected to swoon? I don't think so.
Classic! Cher var min hjälte och förebild. Men jag anade inte att filmen var baserad
på Emma förrän jag såg filmatiseringen från 1996 med Gwynet (freakishly lång hals!) Paltrow och mitt i filmen insåg att jag visste hur den skulle sluta. Och som det ovanligt begåvade barn jag var drog jag slutsatsen att Emma förmodligen inte var baserad på Clueless och att boken troligtvis skulle vara ännu bättre.Och Emma är ju lika rolig och fantastisk som Cher. Jag vet att det är många som har svårt för Emma, hon är uppenbarligen inte lika lätt att ta till sig som Elizabeth Bennet. Hon är jobbig, ytlig och självcentrerad, men hon är samtidigt omtänksam och rolig. Dessutom är hon bara 21 och avgudas av sin omgivning i berättelsens inledning, klart att hon blir lite odräglig då. Men som i alla slags bildningsromaner utvecklas hon ju, får erfarenheter som gör henne lite visare och en aning mer ödmjuk.
Om romaner
Jane Austen i Northanger Abbey om att låta bokens hjältinna läsa romaner, eller ett brandtal för skönlitteraturen:
Yes, novels - for I will not adopt that ungenerous and impolitic custom so common with novel writers, of degrading by their contemptuous censure the very performances, to the number of which they are themselves adding - joining with their greatest enemies in bestowing the harshest epithets on such works, and scarcely ever permitting them to be read by their own heroine, who, if she accidentally takes up a novel, is sure to turn over it's insipid pages with disgust. Alas! if the heroine of one novel be not patronized by the heroine of another, from whom can she expect protection and regard? I cannot approve of it. Let us leave it to the Reviewers to abuse such effusions of fancy at their leisure, and over every new novel to talk in threadbare strains of the trash with which the press now groans.
Let us not desert one another; we are an injured body. Although our productions have afforded more extensive and unaffected pleasure than those of any other literary corporation in the world, no composition has been so much decried. From pride, ignorance, or fashion, our foes are almost as many as our readers. And while the abilities of the nine-hundreth abridger of the History of England, or of the man who collects and publishes in a volume some dozen lines of Milton, Pope and Prior, with a paper from the Spectator and a chapter from Sterne, are eulogized by a thousand pens, - there seems almost a general wish of decrying the capacity and undervaluing the labour of the novelist, and of slighting the performances which have only genius, wit, and taste to recommend them.
Yes, novels - for I will not adopt that ungenerous and impolitic custom so common with novel writers, of degrading by their contemptuous censure the very performances, to the number of which they are themselves adding - joining with their greatest enemies in bestowing the harshest epithets on such works, and scarcely ever permitting them to be read by their own heroine, who, if she accidentally takes up a novel, is sure to turn over it's insipid pages with disgust. Alas! if the heroine of one novel be not patronized by the heroine of another, from whom can she expect protection and regard? I cannot approve of it. Let us leave it to the Reviewers to abuse such effusions of fancy at their leisure, and over every new novel to talk in threadbare strains of the trash with which the press now groans.
Let us not desert one another; we are an injured body. Although our productions have afforded more extensive and unaffected pleasure than those of any other literary corporation in the world, no composition has been so much decried. From pride, ignorance, or fashion, our foes are almost as many as our readers. And while the abilities of the nine-hundreth abridger of the History of England, or of the man who collects and publishes in a volume some dozen lines of Milton, Pope and Prior, with a paper from the Spectator and a chapter from Sterne, are eulogized by a thousand pens, - there seems almost a general wish of decrying the capacity and undervaluing the labour of the novelist, and of slighting the performances which have only genius, wit, and taste to recommend them.
söndag 4 januari 2009
Jane Austen is destroying America
Alla älskar ju inte Jane Austen, Bill O'Reilly-parodin Stephen Colbert till exempel, som vi ser i klippet ovan.
Apropå republikaner och läsning så har Karl Rove släppt bomben att George W. läser böcker! Utöver en mängd biografier alltså bland annat Albert Camus Främlingen, vilket förklarar en hel del av hans mellanösternpolitik.
lördag 3 januari 2009
Jane Austen-januari
Nu är julledigheten snart slut och vi sparkar igång bloggen igen. Vi inleder året med en Jane Austen-månad och frossar i allt som har med Jane Austen att göra. Den uppmärksamme läsaren har även sett den nya austeninspirerade designen, och den halvblinde har redan hunnit klaga på att den inte kan läsa med en mönstrad bakgrund. Tråkigt för dig, Stevie Wonder!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)